Mono- och oligoartriter

Bakgrund och epidemiologi

Prevalens och incidenssiffror är osäkra. Flertalet monoartriter är aseptiska och i cirka hälften av fallen kan så småningom mer precis diagnos anges, se nedan.

Etiologi och patogenes

Septiska artriter är i 80–90 procent av fallen monoartriter. Flertalet mono- och oligoartriter är, som redan sagts, aseptiska med skiftande immunologisk aktivitet, där de precisa mekanismerna som regel är okända.

Orsaker till aseptisk monoartrit:

• Debuterande kronisk ledsjukdom:
  
  • Psoriasisartrit. Leta efter psoriasisstigmata!
  • Ankyloserande spondylit. Penetrera rygganamnesen!
  • Kristallartrit.
  • Reaktiv artrit.
  • Reumatoid artrit. ovanligt (en till två procent debuterar på detta vis)

• Borrelia.

• Intermittent hydrartros: ledvita definitionsmässigt <5x10 miljoner/l.

• Pigmenterad villonodulär synovit: sällsynt, exsudatet blodigt.
  

• Sekundär inflammation vid artros, särskilt gonartros.

Klinisk bild

Vad gäller klinisk bild och handläggning av septisk artrit hänvisas till specifik medicinsk översikt om septisk artrit.

De aseptiska mono- och oligoartriterna kan uppvisa växlande grad av inflammation (svullnad, värmeökning, rörelsesmärtor) men sällan av så uttalat slag att differentialdiagnosen mot septisk artrit är svår. Problemet är i stället att försöka finna mer precis diagnos, vilket går i cirka hälften av fallen.

Spondartriter (ankyloserande spondylit, psoriasisartrit, reaktiv artrit och enteroartrit) kan också debutera oligoartikulärt. Anamnestiska eller kliniska fynd av karakteristiska symtom, exempelvis daktyliter, psoriasisstigmata och så vidare, kan ofta ge underlag/vägledning för mer precis diagnos.

Pseudogikt/pyrofosfatartropati drabbar huvudsakligen handleder eller knäleder och ofta monoartikulärt. Gikt kan också enstaka gånger drabba en stor led monoartikulärt, oftast knäleden.

Specialfall

Hos patient med två rejält svullna fotleder skall sarkoidos (Löfgrens syndrom – bilateral hilusförstoring, erythema nodosum och artrit) misstänkas. Utöver fotledsartrit föreligger också en uttalad extraartikulär inflammation som ger en typisk rödblå missfärgning av huden (se bild nedan). Diagnosen säkras vid lungröntgen som visar hilusadenom. Fotledsartriten kan kuperas med steroider lokalt. Vid minsta tecken på allmänsymtom rekommenderas att också ge systemisk steroidbehandling. Prednisolon i startdos 10 mg x 2 som sedan trappas ner.

Diagnostik

I initialskedet är det oftast klokt att nöja sig med den beskrivande diagnosen monoartrit UNS (utan närmare specifikation) respektive oligoartrit UNS. Förloppet får sedan utvisa om det går att komma längre. Tillkommer exempelvis psoriasisförändringar och/eller daktylit hos patient med mono- eller oligoartrit och hereditet för psoriasis, finns underlag för att ändra diagnosen till psoriasisartrit.

Ledpunktion med exsudatanalys ger besked om att det är fråga om en aseptisk inflammation (klart ledexsudat och ett totalantal vita i exsudatet mellan 5–50 x 109/l).

Differentialdiagnoser

Viktigt att utesluta septisk artrit. Skicka ledexsudat för odling och bestämning av totalantalet vita vid minsta misstanke.

Behandling

Lokal kortisoninjektion ger ofta god och snabb symtomlindring. Vid behov adderas NSAID som komplement.

Prognos

Prognosen är god. Efter lokal kortisoninjektion släcks som regel synoviten snabbt och ledfunktionen blir åter normal.

Komplikationer

En del av de aseptiska tillstånden spontanläker så småningom, men lokal kortisoninjektion är a och o för att snabba på läkningsförloppet. Utebliven behandling kan ge långdragna besvär och risk för komplikationer av olika slag.

Särskilda och/eller förebyggande råd

• Ledpunktion är den mest angelägna åtgärden för snabb diagnos.
• Septiska artriter är i flertalet fall monoartikulära och kräver snabb antibiotikabehandling.
• Var liberal med diagnostisk och terapeutisk ledpunktion, men restriktiv med upprepade täta sådana. Det är meningslöst att enbart evakuera exsudat – aktuell led blir snabbt åter svullen och smärtande.
• Om grumligt/opalescent ledexsudat och septisk artrit är en tänkbar diagnos – skicka exsudat för analys och odling.

ICD-10

M13.1 - Monoartrit ospecificerad
M13.8 - Annan specificerad artrit (oligoartrit)
M13.9 - Artrit, ospecificerad

Referenser

Leden I, Ingvarsson T. Akuta artriter (bidrag till Läkartidningens serie: Medicinens ABC), Läkartidningen 2004; 101: 2724-27

Saxne T. Differentialdiagnostik vid ledsymtom. I: Klareskog L, Saxne T, Enman Y red. Reumatologi. Lund: Studentlitteratur, 2011: 39-44 (uppdaterad utgåva beräknas utkomma hösten 2017).