Vård för olika grupper med olika missbruk

Vi fick kontakt med medelklassgruppen 55+ som hade fått mer tid över och drack vin varje dag. Vi träffade "bag-in-box-kvinnorna" som hade tappat kontrollen. Här fick vi också kontakt med kvinnor som var läkemedelsberoende vars ångest, depression och sömnproblem blivit felbehandlade. Stefan Borg, verksamhetschef vid Beroendecentrum Stockholm, berättar om beroendemottagningar med specialistvård inom ramen för primärvården.

Förr sa man att risken att utveckla ett alkoholberoende inte fanns efter 50. Nyinsjuknade i beroende efter den åldern var färre än 1 procent. Det var också ovanligt att träffa på missbrukare äldre än 64 år. I dag ser det annorlunda ut. Det säger Stefan Borg läkare och verksamhetschef vid Beroendecentrum Stockholm. Vid centret ges hjälp och stöd till personer som är beroende av eller har problem med alkohol, droger eller läkemedel. Även personer med spelberoende kan få hjälp här.

Verksamheten har i sin nuvarande form funnits sedan 2001 och arbetar främst med lokala beroendemottagningar i stadsdelar och kommuner tillsammans med socialtjänsten och högspecialiserade öppenvårdsprogram. Dessutom finns en central akutmottagning och slutenvårdsavdelningar för tillnyktring och abstinensvård. Här finns även specialinriktad vård för kvinnor (Ewa-mottagningen) och för läkemedelsmissbrukare (tub).

Det behövs ingen remiss för att få komma hit. 90 procent av våra patienter kommer vi i kontakt med i samband med akut kris, säger Stefan Borg.

– Personen har druckit eller drogat för mycket och hamnat på akuten eller har sökt hjälp på en lokal beroendemottagning, ofta med hjälp av anhörig.

Det finns ingen övre åldersgräns och i dag är det betydligt vanligare att Stefan Borg och hans kolleger möter personer 65+. Då är det främst alkoholmissbruk det är frågan om.

– I dag exponerar vi oss för alkoholanvändning högre upp i åldrandet. Kvinnorna är en ny grupp konsumenter om man jämför med hur det såg ut förr. Enligt siffror verkar det som om kvinnor också har ett ökat insjuknande i alkoholberoende efter 50 års ålder.

– När vi tittar på alkoholrelaterad dödlighet i Stockholm ser det ut som om den ökar generellt hos kvinnor, men framför allt hos unga kvinnor runt 20 år och kvinnor 55+.

Stefan Borg påpekar att mycket är bra inom verksamheten, men något de är mindre bra på är att fånga upp de grupper som inte har visat allvarliga signaler på att de far illa. Ett sätt vore att nå dem via primärvården.

– Genom åren har det gjorts försök med utbildning av personal inom primärvården i det vi kallade missbruksprojektet. Utan större framgång, säger Stefan Borg.

Det är nödvändigt att personalen där får mer kunskap om missbruk men även när det gäller bemötandet.

– Det här är något våra patienter ofta tar upp, säger Stefan Borg. Det är oerhört vanligt – speciellt i dessa tider när vi har datajournaler som tar upp allt och vårdpersonal på varenda klinik kan läsa. Det är klart att våra patienter ofta är oroliga eftersom de vet att ett knäpp på datorn så finns hela deras liv där. De känner av erfarenhet till vårdens fördomar.

Sedan ett par år tillbaka har Beroendecentrum rekryterat så kallade beroendesjuksköterskor. Dessa är placerade i primärvården där sköterskorna är de som patienter med missbruk blir hänvisade till. Eller också är de konsulter som kan stödja personalen. På vissa vårdcentraler tjänstgör läkare också vissa timmar.

Han beskriver en verksamhet i norra Storstockholm där Beroendecentrum hyrde ett rum för beroendesjuksköterska och läkare på en vårdcentral. Information gick ut till övriga vårdcentraler i närheten, att nu fanns beroendespecialister tillgängliga här.

Hit kom sedan patienter som var glada att få komma till en "vanlig vårdcentral". De hade tvekat eller avstått att ta sig till beroendemottagningen som låg i kommunen intill.

– Vi kunde erbjuda specialistvård inom ramen för primärvården, vilket visade sig vara bra. De behövde inte hjälp från socialtjänsten. Nu fick vi kontakt med medelklassgruppen 55+ som hade fått mer tid över och drack vin varje dag. Vi träffade "bag-in-box-kvinnorna" som hade tappat kontrollen. Här fick vi också kontakt med kvinnor som var läkemedelsberoende vars ångest, depression och sömnproblem blivit felbehandlade.

Den här idén har Beroendecentrum arbetat vidare med och håller på att öppna en ny mottagning 100 meter från Stureplan mitt i Stockholm. I samma hus ligger en vårdcentral som vänder sig till stora delar av Östermalm.

– Vi vill främst nå två olika målgrupper, säger Stefan Borg. Dels den grupp som beskrivs ovan och då främst de äldre kvinnorna.

– Dels unga-vuxna (18–35) som också är en grupp vi är dåliga på att fånga in. Våra vanliga patienter börjar komma till oss när de är 30+ eller senare då missbruksproblematiken ofta har blivit svår. Därför vill vi försöka fånga upp dem redan vid 20–25 årsåldern.

– Vi vet att vi får respons när vi informerar om att vi finns.

Han berättar om när det har funnits notiser i Metro; Är du bekymrad över ditt drickande? Har du problem med alkohol? Då ringer tusentals personer samma vecka som vill ha hjälp. Det gäller framför allt gruppen medelklass 55+ och då ofta kvinnor. De tillhör en eftersatt grupp när det gäller sätt att fånga upp och behandla.

– Den här lokalen mitt i city innebär att vi också vill visa ett nytt perspektiv på beroende, säger Stefan Borg. Det är svårt att få lokaler till beroendebehandling. Ofta får vi lokalerna längst bort i ett undanskymt område, gärna en halvtrappa ner. Här blir vi ett skyltfönster där du enkelt kan passera och få information.

– Vårt mål är att ge rätt vård till alla olika målgrupper, det vill säga vi måste se vilka vi vänder oss till. Till en vanlig beroendemottagning integrerad med socialtjänsten, kommer vanligen människor för vilka det mesta sviktar. Men är man hemmafru eller direktör sätter man sig inte på en sådan mottagning.

– Man måste se de individuella behoven, säger han och tar tub-projektet, mottagningen för läkemedelsberoende, som exempel. Istället för tvång och omedelbart stopp av läkemedlen och tvångsinläggning, lyssnar man på och diskuterar med patienterna.

När han för länge sedan stötte på idén i England, var det som en aha-upplevelse – just det, vi lyssnade ju inte på patienterna.

– Det var vi i personalen som bestämde och körde på. Patienterna var maktlösa. Då ändrade vi perspektiv vilket fungerar utmärkt och det gäller inte bara för läkemedelsberoende.

– En anledning till att vi i Stockholm har så få fall av tvångsvård tror jag beror på att vi lyssnar på vad patienterna själva vill. Samtidigt ger vi stöd och erbjuder vård och behandling.

Hur vanligt är det med debuterande missbruk i gruppen 55+? Stefan Borg säger att det verkar bli vanligare. På Beroendecentrum möter de människor där missbruket har spätts på under ett tiotal år. Samtidigt ser vi att bag-in-box driver fram ett beroende, där äldre kvinnor verkar vara mest utsatta, säger han.

När det gäller till exempel narkotikamissbruk är hasch ett passerat kapitel för den här åldersgruppen och tunga missbrukare har redan dött, tyvärr säger Stefan Borg. Han säger att det inom deras så kallade metadonprogram finns några få 70-åringar och även någon 80- åring. Dessa debuterade på 1960-talet och tillhör undantagen som har överlevt med sitt opiatmissbruk.

Däremot möter de en del läkemedelsberoende, främst när det gäller sömnmedel, lugnande och smärtmediciner.

– Det här är en tacksam grupp att behandla. Här är läkemedelsberoendet huvuddiagnosen och det innebär att det är förhållandevis enkelt att stabilisera doserna rätt när det gäller till exempel smärtstillande.

Överlag visar all prognosforskning när det gäller missbruk att behandlingsresultaten är bättre när det gäller äldre patienter, säger han. Även när det gäller alkohol och narkotika.

Stefan Borg påpekar att det finns lite skrivet om äldre missbrukare. – Det verkar inte finnas något samlat grepp trots att vi är på väg in i en ny situation befolkningsmässigt.

– Vi har en stor mängd pensionärer som har hyfsad ekonomi och ett socialt liv som driver alkoholkonsumtionen och allt oftare blandat med läkemedel. Här krävs mer studier, framför allt med helhetsperspektiv och inte som det ofta är nu endast med sociala förtecken.

Källa: Äldre i Centrum Nr 3/2011