Fraktur i os naviculare pedis
Basfakta
Definition
- Os naviculare är ett av benen i tarsus.
- Tillståndet kan uppstå till följd av trauma eller efter stress.
- Stressfraktur:1-2
- Diagnosen kan lätt missas i månader när tillståndet är ett resultat av överbelastning
- Studier har visat att det i genomsnitt går fyra till sju månader från symtomdebuten och till dess att diagnosen är ställd3
- Det skiljs mellan följande tre frakturtyper:
- Dorsal, kortikal avulsionsfraktur
- Fraktur av tuberositas (fästet för tibialis posteriorsenan)
- Corpusfrakturer, ofta associerade med andra frakturer i mellanfoten
Förekomst
- En sällsynt frakturtyp.
- Stressfrakturer förekommer oftast bland unga idrottare och motionärer.4
Etiologi och patogenes
- Är ofta en stressfraktur hos yngre idrottare eller motionärer som utsätter sig för betydande viktbelastningar på fötterna.5
- Upprepade muskelkontraktioner och viktbelastning utan tillräcklig vila medför en onormalt hög belastning som kan ge en stressfraktur i den avaskulära mittersta tredjedelen av benet.
Predisponerande faktorer
- Överbelastning:
- Vissa idrotter förefaller att predisponera mer än andra, i synnerhet gäller detta löpning
- En strukturell (anatomisk) predisposition för tillståndet verkar vara att den mittersta tredjedelen av os naviculare är avaskulär.6
ICD-10
- S92 Fraktur på fot med undantagför fotled
- S92.2 Fraktur på andra tarsalben
ICD-10 Primärvård
- M843 Stressfraktur som ej klassificeras annorstädes
- S929P Fraktur på fot UNS
Diagnos
Diagnoskriterier
- Anamnes som ger misstanke om tillståndet.
- Bilddiagnostik som bekräftar diagnosen:
- Notera att röntgen har låg sensitivitet och att tillståndet därför kan missas
Differentialdiagnoser
- Andra frakturer i foten.
- Plantarfasciit eller andra tendiniter i mellanfoten.
- Osteokondros i os naviculare (Köhlers sjukdom).
Anamnes
- Eventuellt trauma.
Stressfraktur
- Tillståndet startar ofta vagt, men ger efter hand ökade besvär.
- Smärtan är ofta svår att lokalisera:
- Kan upplevas som smärtor i dorsala mellanfoten med episoder med utstrålning till det mediala fotvalvet
- Smärtorna provoceras särskilt under löpning, hoppning, sprinterträning och de lindras av vila.
- Patienten förnekar tecken på att blödning, svullnad eller trauma har förekommit.
- Vid fördröjd diagnos medför smärtorna efterhand att det är svårt att gå på foten och dagliga aktiviteter hämmas.
Kliniska fynd
- Vaga fynd (om tillståndet inte orsakats av trauma).
- Svag ömhet som strålar ut längs den mediala delen av fotvalvet eller fotryggen.
- Med tiden kan smärtan efter hand lokaliseras till os naviculare ("N-punkten").7
Andra undersökningar
- Röntgen:
- Är ofta opålitlig vid stressfrakturer
- Cirka 33 % sensitivitet5
- Av samma anledning är röntgen inte heller lämplig för bedömning av läkning
- CT, MR eller skintigrafi kan krävas för att ställa diagnosen:8
- Skintigrafi har högst känslighet3,9
- CT kan vara till hjälp för att följa läkningen av en stressfraktur
När remittera?
- Vid misstanke om tillståndet.
Behandling
Behandlingsmål
- Normal läkning av frakturen.
- Få tillbaka normal funktion i foten.
Allmänt om behandlingen
- Det rekommenderas att stressfrakturer utan dislokation behandlas konservativt.
- Avulsionsfrakturer av tuberositas ossis navicularis, odislokerade corpusfrakturer och krossfrakturer behandlas konservativt.
- Corpusfrakturer med dislokation > 2 mm, vissa krossfrakturer och frakturer som inte läker vid konservativ behandling opereras.
Konservativ behandling
- Stressfrakturer:
- De flesta ortopeder rekommenderar avlastning och gips i sex till åtta veckor vid behandling av stressfraktur:
- Åsikterna om huruvida patienten ska få belasta foten under gipsperioden går dock något isär
- Efter att gipset tagits bort och det inte föreligger någon ömhet i "N-punkten" räknas det med sex veckor till dess att full aktivitet kan återupptas:2
- Patienten bör följas upp med kontroller varannan vecka och kontrolleras att inte ömheten i "N-punkten" återkommer
- Kvarstående ömhet motiverar ytterligare två veckor med gips
- CT kan också användas under behandlingens gång för att bedöma stressfrakturens läkning
- Kirurgisk behandling kan bli nödvändig någon sällsynt gång eller hos idrottsutövare som har bråttom med att återuppta sin idrott2
- De flesta ortopeder rekommenderar avlastning och gips i sex till åtta veckor vid behandling av stressfraktur:
- Tuberositasfraktur:
- Stövelgips i sex veckor, belastning till smärtgränsen
- Kontroll vid borttagning av gipset
- Avmejsling kan senare vara indikerad om tuberositas ger nötning
- Corpusfraktur:
- Odislokerade frakturer behandlas med stövelgips i åtta veckor
- Kontroll efter två veckor och vid borttagning av gipset
- Krossfraktur av corpus:
- Behandlas efter individuell bedömning med operation eller konservativt med stövelgips som smärtlindring i två till tre veckor, därefter belastning till smärtgränsen
- Kontroll vid borttagning av gipset och därefter individuellt
Kirurgisk behandling
- Krossfraktur av corpus ossis navicularis:
- I de flesta fallen försöker ortopeden reponera och fixera frakturen (eventuellt med en temporär artrodes)
- Artrodes senare i förloppet kan bli aktuell om en smärtsam posttraumatisk artros utvecklas
- Corpusfrakturer med dislokation behandlas med kirurgisk reponering och osteosyntes (gäller även stressfrakturer).
- Foten avlastas därefter i fyra veckor, eventuellt med rörelseträning.
Annan behandling
- Gradvis återuppträning
Förebyggande åtgärder
- Förnuftig träningsplan som gör att personen undviker ensidiga och stora belastningar på fötterna:
- Varierad träning
- Tillräcklig vila
Förlopp, komplikationer och prognos
Förlopp
- Stressfrakturer utvecklas som regel långsamt och patienten kan ha haft tillståndet länge när han/hon söker läkare.
Komplikationer
- Kan ge avaskulär nekros eller smärtor på grund av artros:
- Artrodes är i så fall indikerad
Prognos
- Stressfrakturer:
- Konservativ behandling:9
- Immobilisering med gips utan viktbelastning i sex till åtta veckor gav läkning hos 86 %
- Den genomsnittliga tiden innan patienten var tillbaka i aktiv idrott var 5,6 månader
- Viktbelastning i kombination med den konservativa behandlingen ökade risken för utebliven läkning och avaskulär nekros
- Kirurgisk behandling:9
- Som primärbehandling får 83 % ett gott resultat
- Den genomsnittliga tiden innan patienten var tillbaka i aktiv idrott var 3,8 månader
- Som sekundärbehandling sjönk frekvensen lyckade resultat till 68 % och den genomsnittliga tiden innan patienterna var tillbaka i aktiv idrott var 5,4 månader
- Konservativ behandling:9
- Traumatiska frakturer:
- Denna frakturtyp läker vanligtvis fint med immobilisering och viktbelastning till smärtgränsen
Patientinformation
Skriftlig patientinformation
- Båtbensfraktur
- Gipsbehandling, möjliga komplikationer
- Gipsbehandling – skötsel av gipset
Flera riskfaktorer avgör hypotermi vid operation
Lär dig mer om perioperativ hypotermi genom NetdoktorPros webbaserade utbildning.
Källor
Nytt resevaccin ska förebygga denguefeber
Qdenga är det nya resevaccinet som numera är godkänt i Sverige för att förebygga denguefeber.
C-APROM/SE/QDE/0013
-
Artros
Artros är vår vanligaste ledsjukdom och är enligt WHO bland de elva sjukdomar som orsakar störst global sjukdomsbörda. Vid artros föreligger smärta, funktionsnedsättning och strukturella ledförändringar.
-
Malignt melanom
Denna Medicinska översikt avser malignt melanom i huden, den dödligaste formen av hudcancer vilken kan uppstå i tidigare frisk hud eller i befintliga nevi.
-
”Fysisk träning kan förändra livet för personer med artros”
Omkring var fjärde person över 45 år i Sverige har artros, vilket motsvarar nästan en miljon människor. Träning kan hjälpa artrospatienter att stärka musklerna, vilket leder till minskad smärta och förbättrad funktion. Men trots det är det många patienter som inte vågar...
-
Väntetiden livsavgörande för patienter med höftledsbrott
I en omfattande studie tittade forskarna på sambandet mellan väntetiden inför höftledsoperation och allvarliga komplikationer samt död. Den optimala tiden för en lyckad operation torde vara max ett dygn.
-
Vanlig ortopedisk kirurgi ofta onödig
Flera studier visar att artroskopisk kirurgi av knäleden vid artros inte har någon bättre effekt än fejkkirurgi eller behandling med fysisk träning.