Fraktur i proximala humerus

Bakgrund

• Fraktur i proximala delen av humerus klassificeras enligt Neer och indelas efter 4 dislokerade segment (ossifikationspunkter):
  • Caput humeri
  • Tuberculum majus
  • Tuberculum minus
  • Humerusdiafys

Epidemiologi

• Proximal humerusfraktur utgör cirka 5 % av alla frakturer hos vuxna.
• Incidensen är 11/10 000 per år för individer >60 år.
• Frakturen drabbar främst personer >60 år och kvinnor.
• Frakturen kan även förekomma hos barn där den utgör cirka 0,5 % – 2 % av alla frakturer.

Etiologi och patogenes

• Orsak och traumamekanism skiljer sig i olika åldersgrupper:
  • Hos barn är den vanligaste orsaken fall bakåt på utsträckt arm, ofta relaterad till idrottsaktivitet eller trafikolycka
  • Hos personer >60 år är den främsta orsaken lågenergitrauma och fall från samma plan
  • Hos yngre personer är högenergitrauma (till exempel motorfordonstolycka eller fall från höjd) en vanlig orsak
  • Andra orsaker till proximal humerusfraktur kan vara direkt slag mot armen eller efter en kraftig muskelkontraktion (till exempel krampanfall)
  • Främre och bakre axelluxation (luxation i glenohumeralleden) kan förekomma samtidigt

ICD-10

• S42.2 Fraktur på övre delen av humerus

Anamnes

• I de flesta fall finns en anamnes på trauma med fall, slag eller trafikolyckor (högenergitrauma).
• Smärta i axel eller överarm.

Kliniska fynd

• Patienten håller ofta den påverkade armen nära kroppen (adducerad).
• Smärta, svullnad, hematom och rörelseinskränkning kan ses.
• Öppen fraktur?
• Krepitationer över frakturstället.
• Felställning av axel kan förekomma, speciellt om det samtidigt föreligger en luxation av caput humeri.
• Vaskulärt status:
  • A. axillaris
  • A. brachialis
  • A. radialis
  • Kapillär återfyllnad
• Neurologiskt status:
  • N. axillaris
  • N. subscapularis

Utredning av proximal humerusfraktur

• Typisk anamnes och kliniska fynd. Röntgen bekräftar diagnosen.

Differentialdiagnoser

• Axelluxation
• Rotatorkuffruptur
• Fraktur i klavikeln
• Skapulafraktur
• Fraktur i humerusdiafysen

Behandling av proximal humerusfraktur

• Konsensus kring vilken behandling som är den optimala för proximal humerusfraktur saknas.
• Icke-operativ behandling:
  • Icke-operativ behandling kan användas för alla odislokerade frakturer
  • Immobilisering av axeln bör inte överstiga >1 vecka
  • Majoriteten av barn med humerusfrakturer behandlas med icke-operativ behandling
• Kirurgisk behandling:
  • Vid ställningstagande till kirurgisk behandling finns det olika faktorer som kan vara vägledande:
    • Frakturtyp
    • Faktorer relaterade till patienten och risk för postoperativa komplikationer:
      • Ålder
      • Benkvalitet
      • Yrke
      • Funktionskrav
      • Samsjuklighet

Läkemedelsbehandling

• Smärtstillande.
• Vid öppen fraktur:
  • Antibiotika
  • Behov av stelkrampsprofylax kan bli aktuellt

Annan behandling

• Vid misstanke om osteoporos bör utredning och behandling initieras.
• Fysioterapi och rehabiliteringsprogram.

Komplikationer

• Nedsatt rörlighet i axelled är en vanlig förekommande komplikation.
• Felläkning i varusställning kan leda till subakromiell inklämning.
• Nervskada på n. axillaris kan orsaka neuropraxi.

Prognos

• Prognosen beror på typ av skada samt på eventuella komplikationer.