Medicinsk översikt | Ortopedi

Hälseneruptur


Uppdaterad den: 2021-09-20
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Ruptur av hälsenan, helt eller delvis, akut eller kronisk.
  • Om skadan kvarstår efter 4 veckor benämns det kronisk hälseneruptur.

Epidemiologi

  • Den årliga incidensen för akut hälseneruptur beräknas vara 6–55 per 100 000 invånare.
  • 70 % av alla rupturer uppkommer vid idrott, framför allt racketsport.
  • Män skadas cirka 10 gånger oftare än kvinnor.
  • Oftast ses hälseneruptur mellan 35–45 års ålder och efter 65 års ålder.

Etiologi och patogenes

  • Etiologin är inte helt klarlagd, men beror troligen på flera faktorer som degenerativa förändringar och överbelastningar.
  • Vissa läkemedel som kinoloner, kortison och statiner kan predisponera för senruptur.

ICD-10

  • S86.0 Skada på akillessena

Anamnes

  • Vid akut ruptur är det typiskt med akuta smärtor i området strax ovanför hälbenet och det hörs ofta en smäll i samband med idrott.
  • Kronisk ruptur ses vanligen hos personer >65 år och det föreligger inte alltid typiskt trauma.
  • Läkemedel som kinoloner, statiner och kortison ökar risk för ruptur utan samtidigt trauma.
  • Partiell ruptur är ovanlig när det finns ett tydligt trauma och ses ofta vid tendinopatier.

Kliniska fynd

  • Vid akut hälseneruptur ses ofta smärta, svullnad och hematom. En palpabel grop mellan senändarna kan märkas. 
  • Vid kronisk hälseneruptur kan gapet mellan senändarna inte alltid märkas på grund av ärrvävnad. Hälta och återkommande svullnad kan förekomma. 
  • Personen kan inte stå på tå då vadmuskulaturen är satt ur funktion.
  • Thompsons test är positivt när senan har gått av (kan vara negativt vid kronisk hälseneruptur):
    • Plantarflexion uteblir när vaden komprimeras
    • Viss plantarflexionsförmåga kan kvarstå även om total ruptur av senan föreligger 
  • Matles test är positivt:
    • Bortfall av den lätta fysiologiska plantarflexionen med knälederna flekterade vid ruptur av hälsenan (sänkt tonus) 

Utredning av hälseneruptur

  • Diagnosen på akut och kronisk ruptur ställs med hjälp av anamnes och kliniska fynd.
  • Ultraljudsundersökning och MRT bör undvikas vid akuta skador då man kan undervärdera skadan och adekvat behandling fördröjs.
  • Vid kronisk skada kan man behöva göra undersökning med ultraljudsundersökning eller MRT inför operation.

Differentialdiagnoser

  • Ruptur av den mediala gastrocnemius-muskelbuken (tennisben).
  • Ruptur i muskel eller övergången mellan muskel och sena.
  • Akillestendinopati.

Behandling av hälseneruptur

  • Det saknas konsensus när det gäller val av behandling (operation eller konservativ behandling) och vid val av typ av immobilisering (gips/ortos) och rehabilitering.
  • Val av behandling styrs även utifrån den skadades fysiska krav och egna önskemål.

Egenbehandling

  • Träning och belastning enligt program från fysioterapeut.

Läkemedelsbehandling

  • Eventuellt antiinflammatorisk medicin för att dämpa den inflammatoriska reaktionen.

Annan behandling

  • Rehabilitering/fysioterapi är viktig både efter operation och vid konservativ behandling.

Komplikationer

  • Risk för djup ventrombos (DVT) på grund av immobilisering både efter operation och vid konservativ behandling.
  • Risk för reruptur både efter operation (0–4 %) och vid konservativ behandling (4–12 %).
  • Den skadade senan läker ofta med en viss förlängning både efter operation och vid konservativ behandling:
    • Förlängning av senan kan leda till ett försämrat funktionellt resultat
  • Risk för sårinfektion, nervpåverkan av n. suralis, adherenser, ärr och smärta efter operation. 

Prognos

  • Successiv förbättring av styrka och uthållighet ses främst under det första året efter en akut hälseneruptur.
  • Funktionell nedsättning efter hälseneruptur minskar succesivt men kan fortfarande ses 2 år efter att skadan uppstod. 

Annons
Annons
Annons