Höftfraktur

Bakgrund

• Höftfrakturer kan delas in i:
  • Cervikal fraktur (fraktur på lårbenshalsen, intrakapsulär):
    • Dislocerade (felställda, instabila)
    • Odislocerade (ej felställda eller inkilade)
  • Pertrokantär fraktur (extrakapsulär):
    • Tvåfragments (stabila)
    • Flerfragments (instabila)
  • Subtrokantär fraktur (extrakapsulär)

Epidemiologi

• Det förekom cirka 16 000 höftfrakturer år 2020:
  • 66 % var kvinnor
  • 34 % var män
  • Medelåldern låg på 82 år
• Livstidsrisken för höftfraktur är:
  • 20 % hos kvinnor
  • 6 % hos män

Etiologi och patogenes

• De vanligaste orsakerna till höftfraktur hos äldre personer är fall i samma plan.
• Hos personer <50 år beror höftfraktur ofta på:
  • Trafikolyckor
  • Cykelolyckor
  • Fall från hög höjd
• Det finns två huvudriskfaktorer:
  • Låg bentäthet. Mindre än hälften har egentlig osteoporos enligt WHOs definition, men bara en femtedel har normal bentäthet
  • Personer som har en ökad fallrisk (speciellt om det samtidigt finns låg bentäthet)
• Övriga riskfaktorer:
  • Östrogenbrist
  • Användning av protonpumpshämmare
  • Vitamin D brist och/eller lågt intag av kalcium
  • Kortisonbehandling
  • Institutionsbundna patienter
  • Tidigare fraktur
  • Hög ålder
  • Låg vikt

ICD-10

• S72 Fraktur på lårben
  • S72.0 Kollumfraktur, Höftfraktur UNS
  • S72.1 Pertrokantär fraktur, Intertrokantär fraktur, Trokantär fraktur
  • S72.2 Subtrokantär fraktur

Anamnes

• I de flesta fall finns ett trauma i någon form i anamnesen.
• Patienten har ofta smärta i höftregionen och nedsatt förmåga att aktivt röra benet.
• Många patienter är multisjuka och det är viktigt att klargöra om patienten har ramlat och fått en höftfraktur, eller finns det andra underliggande tillstånd som har orsakat fall och därmed fraktur.

Kliniska fynd

• Typiska fynd är:
  • Smärta i höften, ibland med utstrålning till knäet
  • Förkortat ben
  • Utåtroterat ben
• Vid odislocerad fraktur kan benet se normalt ut. 

Utredning av höftfraktur

• Klinisk undersökning samt röntgenundersökning som bekräftar diagnosen.

Differentialdiagnoser

• Höftledsluxation
• Femurfraktur
• Bäckenfraktur
• Acetabularfraktur
• Proteslossning
• Höftledskontusion utan skelettskador
• Höftledsartros

Behandling av höftfraktur

• Behandlingen är kirurgisk och evidens finns för att tidig operation (inom 24–48 timmar) minskar morbiditet och mortalitet.

Egenbehandling

• Gångträning, påbörjas oftast direkt efter operation.

Läkemedelsbehandling

• Postoperativ smärtbehandling:
  • Multimodal smärtlindring för att minska behovet av opioider
  • Paracetamol som grundbehandling
  • Opioider vid behov
  • NSAID används med försiktighet till äldrere på grund av risk för biverkningar
  • Trombosprofylax:
    • Lågmolekylärt heparin från inläggningstidspunkt till 2–4 veckor postoperativt rekommenderas i många regioner

Annan behandling

• Fysioterapeut och arbetsterapeut är viktiga genom hela vårdkedjan och kan hjälpa med rehabilitering på vårdboende eller i det egna hemmet.

Komplikationer

• Tromboembolism
• Konfusion (delirium)
• Infektion
• Problem med läkning
• Glidning av osteosyntesmaterial
• Luxation av ledprotes
• Luxation av ledprotes
• Acetabulumerosion efter halvprotes
• Benlängdsskillnad
• Hälta

Prognos

• Norsk data visar att inom ett år avlider 20–25 % av patienterna.
• 10 % av patienter förlorar sin gångförmåga efter en höftfraktur.

Vad bör kontrolleras?

• Kontroll av operationsresultat
• Rehabilitering?
• Läkemedelsjustering:
  • Adekvat smärtlindring?
  • Utsättning av inaktuella/olämpliga läkemedel
• Fallprevention?
• Osteoporos?