Knäfraktur

Basfakta

Definition

• Knäfrakturer:¹
  • Patellafraktur
  • Fraktur på femurkondylerna
  • Fraktur på eminentia interkondylaris:
    • Isolerad fraktur på eminentia interkondylaris är att betrakta som en avulsionsfraktur av det tibiala fästet för främre korsbandet
  • Fraktur på tuberositas tibiae:
    • Ses oftast som del av komplexa tibiakondylfrakturer
  • Fraktur i tibiaplatån

Förekomst

• Inte ovanlig vid trafikolyckor.

Etiologi och patogenes

• Knäfrakturer orsakas av direkta och indirekta krafter.

Predisponerande faktorer

• Olyckor
• Idrottsskador

ICD-10

• S72 Fraktur på lårben
  • S72.4 Fraktur på nedre delen av femur
  • S72.7 Multipla femurfrakturer
  • S72.8 Frakturer på andra specificerade delar av femur
• S82 Fraktur på underben inklusive fotled
  • S82.0 Fraktur på patella
  • S82.1 Fraktur på övre delen av tibia

ICD-10 Primärvård

• S820 Fraktur på patella

Diagnos

Diagnoskriterier

• Typisk anamnes, kliniska fynd och bekräftelse genom röntgen.

Differentialdiagnoser

• Andra frakturer i knäet.
• Underbensfraktur.
• Distal femurfraktur.

Anamnes

• Direkt eller indirekt trauma som medför smärta och svullnad.²
• Patellaskada:
  • Direkt slag mot patella, till exempel:
    • Av instrumentbrädan vid en bilolycka
    • Vid fall på flekterat knä
    • Kraftig quadricepskontraktion i samband med att en person snubblar eller faller
  • Patienten kan klara av att gå om frakturen inte är dislocerad
• Skada på femurkondylen:
  • Till exempel vid axial belastning under varus- eller valgusstress
• Fraktur på tuberositas tibiae:
  • Orsakas av direkt trauma mot proximala tibia medan knäet är flekterat eller i rotation eller hyperextension med varus- eller valgusstress
  • Till exempel vid bilolyckor och idrottsskador
• Fraktur på eminentia interkondylaris:
  • Plötslig kraft mot ett flekterat knä när quadriceps är kontraherad
  • Vanligare hos män än hos kvinnor
  • Vanligare hos ungdomar än hos vuxna
• Tibiaplatåskada:
  • Orsakas av en axial belastning med valgus- eller varuskrafter, till exempel:
    • Vid fall från en höjd
    • Kollision med stötfångaren på en bil
  • Patienten klarar inte att gå

Kliniska fynd

• Smärta, svullnad, blödningstecken, eventuellt deformitet, krepitation, hydrops/ hemartros.²
• Eventuellt öppna sår.
• Förkortad eller roterad extremitet.
• Punktömhet.
• Kontrollera extensorapparaten:
  • Be patienten sträcka i knäleden
• Ledstabilitet:
  • Cirka en tredjedel av tibiaplatåfrakturerna åtföljs av ledbandsskador:
    • Mediala kollateralligamentet eller främre korsbandet vid laterala platåskador
    • Laterala kollateralligamentet eller bakre korsbandet vid mediala platåskador
• Kontrollera neurovaskulärt status:
  • Eventuellt skada på a. poplitea och/eller n. peroneus
• Bedöm om kompartmentsyndrom föreligger.
• Se instruktionsfilm: Knästatus – undersökningsteknik (palpation, extension, flexion) (2:56) – Universitetssjukhuset Örebro
• Se instruktionsfilm: Stabilitetsundersökning av knäleden (1:34) – Universitetssjukhuset Örebro

Andra undersökningar

• Röntgen:³
  • Bilder framifrån/bakifrån, från sidan och snedbilder
  • Lipohemartros kan avslöja att det föreligger en intraartikulär fraktur
  • Den laterala tibiaplatån är oftare utsatt för fraktur än den mediala
  • Röntgenologiska tecken på ledbandsskador kan föreligga
  • Avulsionsfraktur vid fästet för det laterala kapselligamentet på laterala tibiakondylen är en markör för främre korsbandsruptur (Segond fraktur)
  • Kortikal avulsionsfraktur av mediala tibiaplatån (ovanlig) är förenad med rifter i bakre korsbandet och den mediala menisken
• CT eller eventuellt MR
• Artrocentes:
  • Kan ha både diagnostiskt och terapeutiskt värde
  • Kan eventuellt avslöja lipohemartros, som är patognomont för intraartikulär knäfraktur

När remittera?

• Vid misstanke om fraktur.

Behandling

Behandlingsmål

• Adekvat reponering, immobilisering och återvinning av normal funktion.

Allmänt om behandlingen

• Behandlingen beror på frakturtyp och dislokationsgrad.^2,4

Första hjälpen

• Kontrollera neurovaskulärt status.
• Använd sterilt bandage för att täcka eventuella öppna sår.
• Immobilisera skadan.
• Eventuellt analgetikum parenteralt.

Patellafraktur

• Odislocerade tvärgående frakturer med intakt extensorapparat behandlas med knäortos, kryckor, begränsad viktbelastning och sex veckors immobilisering.
• Dislocerade frakturer eller frakturer tillsammans med försvagad extensorapparat kräver som regel öppen reposition och intern fixation.
• Öppna frakturer behöver snarast rengöras (spolas) och debrideras.

Fraktur på femurkondyl

• Kan vara suprakondylär, interkondylär eller kondylär.
• Behandling med kirurgisk fixation är vanligtvis nödvändig.
• Patienten kan klara av att gå om frakturen inte är dislocerad.

Fraktur på tuberositas tibiae

• Vid odislocerad fraktur immobiliseras knäet med gips eller låst ortos.
• Vid instabilt knä, fullständig avulsio av tuberositas eller en dislocerad fraktur är kirurgisk fixation vanligtvis nödvändig.

Fraktur på eminentia interkondylaris

• Vid odislocerad fraktur immobiliseras knäet.
• Vid dislocerad fraktur övervägs öppen reponering och intern fixation.

Tibial platåfraktur

• Odislocerade frakturer i mediala eller laterala tibiaplatån behandlas vanligtvis med avlastning och en ledad ortos:
  • Säkrar varus-/valgusstabilitet, men tillåter flexion/extension
• Intryckt fraktur kräver oftast (i alla fall hos äldre) bentransplantation förutom intern fixation.

Läkemedelsbehandling

• Analgetika

Annan behandling

• Träningsprogram

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Knäfrakturer kan medföra neurovaskulära komplikationer och kompartmentsyndrom.
• I värsta fall kan skadan medföra förlust av extremiteten.

Komplikationer

• Neurovaskulära:
  • A. poplitea på grund av dislocerad distal femur eller tibiaplatåfraktur
  • N. peroneus som följd av proximal fibulafraktur:
    • Skada på nervus peroneus ses också efter knätrauman eller -frakturer med betydande varisering i knäet
    • Nerven utsätts då för sträckning vilket den tål mycket dåligt
• Kompartmentsyndrom.
• Mjukdelsinfektion och/eller osteomyelit vid öppen fraktur.
• Fettemboli.
• Tromboflebit.
• Fördröjd läkning.
• Utebliven läkning.
• Artros.

Prognos

• God prognos förväntas vid patella- och tuberositasfrakturer.
• Prognosen är god vid tibiaplatå- och femurkondylfrakturer.
• Prognosen måste anses dålig (med avseende på artros) vid komminuta laterala eller mediala tibiaplatåfrakturer där exakt reposition av ledytan eller god ledstabilitet efter kirurgisk behandling inte uppnåtts.

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

• Knäfraktur