Medicinsk översikt | Ortopedi

Tibialis posterior dysfunktion


Uppdaterad den: 2021-08-26
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Tibialis posterior dysfunktion är en tendinopati av tibialis posteriorsenan

Epidemiologi

  • Prevalensen uppskattas vara mellan 3 % och 10 % hos vuxna men det finns sannolikt ett högt mörkertal på grund av underdiagnostik speciellt i tidiga stadier. 
  • Tillståndet förekommer oftare hos kvinnor samt hos personer över 40 år.

Etiologi och patogenes

  • Den exakta etiologin för tibialis posterior dysfunktion är inte helt klarlagt men det är sannolikt att en tendinopati leder till ändring av fotens biomekanik.
  • Sekundära reaktiva förändringar och försvagningar i ligament och senor, en reaktiv hallux valgus och artros uppstår.

ICD-10

  • M20 Förvärvade deformiteter i fingrar och tår
  • M21.4 Förvärvad plattfot (pes planus)

Anamnes

  • Smärta över den mediala delen av fotleden samt i foten i de tidiga stadier. 
  • Inklämning med smärta på lateralsidan av bakfoten och nedsatt kraft i tibialis posteriorsenan i senare stadier. 
  • Det föreligger sällan tydligt trauma.

Kliniska fynd

  • Tillståndet kan delas in i fyra olika stadier beroende på :
    • Inflammation
    • Påverkan av mediala fotvalvet
    • Plattfothet
    • Påverkan av kraft i m. tibialis posterior
    • Smärta över häl, främst över sinus tarsi
    • Valgisering av bakfoten
    • Abducerad och supinerad framfot
    • Ledinflammation och artrit
    • Artropati och degeneration i subtalarleden
    • Fixering av häl och fotled

Utredning av tibialis posterior dysfunktion

  • Diagnosen är klinisk. 
  • Slätröntgen kan utföras för att utesluta artros, DT görs vid behov.

Differentialdiagnoser

  • Tarsal coalitio
  • Artrit
  • Charcotfot
  • Neuromuskulära sjukdomar
  • Traumatisk lesion av ligament i mellanfoten
  • Fotledsartros

Behandling av tibialis posterior dysfunktion

  • Behandlingsstrategi väljs utifrån stadie, deformitet och hur flexibel eller rigid foten är.
  • Konservativ behandling kan bland annat bestå av:
    • Avlastning från aktivitet som utlöser smärta
    • Kylbehandling
    • Hålfotsinlägg
    • Ortos
    • Fysioterapi
  • Operation 

Egenbehandling

  • Vila och avlastning

Läkemedelsbehandling

  • Smärtlindring med anti-inflammatorisk analgetika (NSAID) kan vara av värde vid inflammation.

Annan behandling

  • Fysioterapi

Komplikationer

  • Degenerativa förändringar och svårigheter att uppnå fullgod biomekanik.

Prognos

  • Tidig diagnos och behandling är viktigt.
  • Prognosen varierar på stadie, behandling och ingrepp.

Annons
Annons
Annons