Bakgrund

• Det finns ingen enhetlig definition då tillståndet i sig inte är klassat som en sjukdom utan en normalvariation.
• Oftast brukar man säga längder som är mer än 2 SDS ifrån sin kanal, eller pojkar med beräknad slutlängd >200 cm, flickor med beräknad slutlängd >185 cm.

Epidemiologi

• Ökad längdtillväxt är vanligast i familjer med långa föräldrar.

Etiologi och patogenes

• Barn under ett år korsar ofta tillväxtlkurvan utan att det är patologiskt. Barn mellan ett och två år kan göra det utan att det beror på någon sjukdom men om tillväxtökningen börjar efter ett års ålder krävs närmare undersökning.
• Vanligaste orsak är genetisk ökning av längdtillväxt.
• Vissa syndrom såsom Klinefelter, Marfans samt mer ovanliga varianter förekommer ibland.

ICD-10

• E30.9 Ospecificerade pubertetsstörningar

Anamnes

• Varierar beroende på om det finns ett bakomliggande tillstånd eller ej.

Kliniska fynd

• Eventuella tecken på sällsynta sjukdomar kan ibland ses hos de få patienter som har det.
• Tecken på begynnande pubertet kan ibland ses om det är orsaken.

Utredning av ökad längdtillväxt hos barn

• Bedömning av längdtillväxt sker inom primärvården, utredning inom pediatriken.
• Inom primärvården bör man bestämma den genetiska tillväxtpotentialen utifrån föräldrarnas längd:
  • Flickor:
    • (Faderns längd i cm + moderns längd i cm -13 cm)/2
  • Pojkar:
    • (Faderns längd i cm + moderns längd+13 cm)/2
• 95% av alla barn ligger inom +/- 1,5 SDS från medelföräldralängden.

Differentialdiagnoser

• Genetisk normalvariant, familjär storvuxenhet
• Kromosomavvikelse som Klinefelters syndrom (47,XXY) eller XYY som medför ökad längdtillväxt, men inte avvikande utseende.
• Marfans symdrom.
• Överviktssjukdomar, till exempel Sotos syndrom.
• För tidig pubertetsutveckling.
• Obesitas.
  Gigantism (tumör i hypofysen som ger ökad produktion av växthormon).
• Hypogonadism.
• Hyperandrogenism (kongenital binjurebarkshyperplasi).
• Mycket sällsynta sjukdomar såsom Beckwith-Wiedemann, Perlmans syndrom, Simpson-Golabi-Behmel syndrom, Weaver syndrom, Marshall-Smith syndrom och Gorlin syndrom.

Behandling av ökad längdtillväxt hos barn

• Finns det en underliggande patologi kan den eventuellt behandlas.
• Det kan vara aktuellt att bromsa längdtillväxten vid en förväntad slutlängd på över 185 cm för flickor och över 200 cm för pojkar, men det är inget måste då att vara lång inte är en sjukdom utan ett socialt konstruerat problem.

Läkemedelsbehandling

• Läkemedelsbehandling av barn och ungdomar med familjär förhöjd längdtillväxt avråds läkemedelsbehandling förutom i extrema fall:
  • Då det blir mer och mer socialt accepterad att vara lång kombinerat med biverkningar av behandlingen, däribland nedsatt fertilitet, osäkerhet kring förhöjd cancerrisk för kvinnor och ökad förekomst av depressio

Annan behandling

• Önskan om att förkorta överlängd behandlas numera oftast med fysiodes i epifyserna över och under knäet på båda sidor. Man åstadkommer en skada på tillväxtbrosket och får en snabb slutning av fyserna. Ungefär samma behandlingseffekt som med medicinsk behandling uppnås.

Komplikationer

• Kosmetiskt, problemet verkar ofta vara större för flickor än för pojkar. Man kan tänka sig att problemet känns som störst under puberteten då den sociala acceptansen för att sticka ut är liten.

Källor

• Bedömning av barns tillväxt, Rikshandboken Barnhälsovård, hämtad 2019-08-21 [url]https://www.rikshandboken-bhv.se/halsa-och-utveckling/tillvaxt/bedomning-av-barns-tillvaxt/[/url]
• "När ska man skriva remiss till barnläkare?" - BLF:s delförening för endokrinologi och diabetes, en del av Barnläkarföreningen