Elolyckor

Se även dokumentet Elolyckor – skador och skademekanismer

Basfakta

Förekomst¹

• I Sverige sker det runt 300–500 anmälda elolyckor per år.²
• År 2017 var 476 elolyckor rapporterade till Elsäkerhetsverket.
• Unga drabbas oftare än äldre, och män oftare än kvinnor.³
• Av privatpersoner som måste uppsöka akutmottagning på grund av elolyckor är män i åldern 20–50 år och barn de största grupperna.
• Runt 80 % av olyckorna anses vara godartade.
• I snitt fyra fall per år har dödlig utgång. De flesta dödliga elolyckor sker på fritiden, medan icke-dödliga elolyckor oftast sker inom arbetslivet. 

Definitioner

• Elolycka:
  • Olycka där en person har varit utsatt för strömgenomgång, ljusbågeolycka eller blixtnedslag
  • Strömgenomgång:
    • Ström som leder genom en persons kropp exempelvis från hand till hand eller hand till fot. Ström genom exempelvis bara en hand eller från hand till armbåge på samma kroppshalva räknas inte som genomgång
• Ljusbågeolycka:
  • Kortslutning/gnistbildning som ger en kraftig värmeutveckling ("explosion"). Ljusbågar vid lågspänning ger i allmänhet endast brännskador på grund av uppvärmningen medan ljusbågar vid högspänningsolyckor kan ge strömgenomgång utöver brännskador
• Lågspänning:
  • Växelström: <1 000 volt:
    • Den spänning vi har i elnätet i våra bostäder/arbetsplatser är vanligen 220 volt
  • Likström: <1 500 volt
• Högspänning:
  • Växelström: ≥1 000 volt
  • Likström: ≥1 500 volt
• Strömstyrka:
  • Beror på spänning och resistens i linje med Ohms lag: Strömstyrka (I) = Spänning (U)/Resistens (R)
  • Strömstyrka mäts i ampère (A), spänning i volt (V) och resistens i Ohm (Ω)

Akut handläggning vid elolyckor

Strömbortkoppling/frigöring från strömkällan

• Om den drabbade inte kommer loss från strömkällan på grund av muskelkramper måste strömmen brytas omedelbart, om möjligt, exempelvis via en huvudströmbrytare.
• Om strömmen inte kan brytas med en gång kan man dra i den drabbades kläder för att bryta tillförseln av ström.
• Utsätt inte dig själv eller andra för onödig fara. Kom ihåg att våta och smutsiga kläder kan vara strömledande.
• Man kan använda gummihandskar, isolerade styrstavar, läderbälten, torra rep eller andra isolerande material för att flytta den drabbade utan att själv få strömgenomgång.
• Avbrytningsförsök vid högspänningsolyckor är förknippat med stor fara och räddningsförsök bör endast utföras av kunniga personer.

Hjärt- och lungräddning

• Se HLR vid hjärtstopp. 
• Defibrillering ska alltid ske vid hjärtstopp oberoende av orsak.
• Andningsstillestånd ses inte sällan efter allvarliga elolyckor, troligtvis på grund av hämning av andningscentum och därför kan hjärt-lungräddning behöva pågå längre tid än vid vanliga hjärtstopp.

Nedkylning

• Det är viktigt med nedkylning av brännskador.
• Undersök hela kroppen, det kan finnas flera kontaktpunkter.
• Skölj med rinnande vatten i minst 15 minuter.
• Vattnet ska först vara kallt, men inte iskallt, och sköljningen bör pågå cirka 1–2 minuter. Därefter används ljummet vatten på cirka 20°C.
• Undgå generell nedkylning av personen.

Vilka ska omedelebart föras till sjukhus?

• Efter en elolycka ska de som uppfyller något av följande kriterium omedelbart föras till sjukhus, eller eventuellt vårdcentral/läkarmottagning om glesbygd:
  • Haft strömgenomgång med lågspänning genom hjärtregionen/överkroppen
  • Haft strömgenomgång med högspänning
  • Varit utsatta för blixtnedslag
  • Varit medvetslösa, omtöcknade eller mått dåligt direkt efter olyckan
  • Har brännskador
  • Har tecken på nervskador (exempelvis förlamningar, balansproblem eller domningar)

Initial handläggning på sjukhus

• Personer som uppfyller minst ett av kriterierna nämnda ovan ska omedelbart, efter eventuell nödvändig första hjälpen-omhändertagande, föras till sjukhus, eller eventuellt vårdcentral/läkarmottagning om glesbygd.
• Är situationen inte akut, se nedan Utredning vid misstanke om subakuta/kroniska skador efter elolyckor. 
• Om den akuta situationen tillåter görs nedanstående på skadeplatsen eller eventuellt på en sjukhus.
• Se även texten Elolyckor–skador och skademekanismer.

Anamnes

• Exponering vid olyckan – bedömning av allvarlighetsgrad:
  • Har det varit en strömgenomgång eller ljusbågeolycka?
    • Vid ljusbågeolyckor är den primära skadeorsaken gnistformationer och stark värmeutveckling, därav finns det risk för ögonskador och brännskador i huden
    • Skador vid högspänningsolyckor kan orsakas både av ljusbåge från strömledare till kropp och av strömväg genom kroppen
    • Effekten av en strömgenomgång beror på var på kroppen exponeringen skedde, hur länge genomgången varade och hur mycket ström kroppen utsattes för
  • Växelström eller likström?
    • Växelström ger i huvudsak mer allvarliga skador än likström
    • Den farligaste frekvensen för växelström är 10–200 Hz:
      • I eluttag i Sverige är frekvensen 50 Hz
      • Järnvägarna i Sverige använder 16 2/3 Hz i kontaktledningarna
  • Vilken väg har strömmen tagit genom kroppen?
    • Vid strömgenomgång har kroppen blivit en del av strömkretsen. Var strömmen gått in/ut genom kroppen spelar roll för skaderisken och skadetypen
    • Sår kan vara uttryck för kontaktpunkter med strömkällan och därmed indikera strömmens väg
    • Var uppmärksam på att det kan finnas fler än två kontaktpunkter och att alla kontaktpunkter inte ger sår
    • Ofta kan strömvägen beskrivas som vertikal från hand till fot/fötter eller horisontell från hand till hand via överkroppen
    • Det kan ha varit en kontaktpunkt i huvudet
    • Vissa hälsoeffekter uppstår lokalt nära den troliga strömvägen medan andra skador uppstår oberoende av denna
  • Hur länge varade exponeringen?
    • Strömgenomgångens duration påverkar både skaderisken och skadetypen. Det kan vara svårt att få ett bra svar men om den drabbade har hängt fast vid strömkällan på grund av kramper är det ett uttryck för att durationen var längre än någon sekund
    • Det är viktigt att ra reda på om det funnits vittnen till olyckan. De kan eventuellt beskriva förloppet och durationen av strömgenomgången
    • Den skadade har ofta själv svårt att avgöra durationen av strömgenomgången
  • Hur mycket ström utsattes patienten för?
    • Strömstyrkan (ampere) vid olyckan är viktig för att avgöra utvecklingen av hälsoeffekter men den är sällan känd
    • Beskriv istället spänningen (volt), exponeringsyta samt grad av fuktighet i kontaktytorna mellan strömkälla och kropp för att få en samlad bedömning av det elektriska motståndet (ohm) i kontaktpunkterna, se även Elolyckor – skador och skademekanismer
• Tidpunkt för olyckan?
• Eventuellt fall och från vilken höjd? Huvudtrauma?
• Smärtor, känslorubbningar med mera?
• Inhämta uppgifter från vittnen till olycka, ta namn och telefonnummer. Personen som fått strömgenomgång kan vara i chock eller förnekande till följd av skuldkänslor.

Undersökning

• Notera klockslag för undersökningen.
• Medvetandegrad – orienterad, omtöcknad?
• Hudstatus hela kroppen – hudfärg, brännskador, in-/utgång för strömmen?
• Leder/muskler – frakturer, kompartmentsyndrom? Dokumentera arm- och benomfång inklusive mätpunkter.
• Neurologisk undersökning.
• Cirkulation:
  • Hjärtstatus 
  • Blodtryck bägge armarna (risk för att kärlskada uppstått)
  • Perifera pulsar:
    • Arteria carotis, radialis, ulnaris, femoralis, tibialis posterior, vid behov används doppler
    • Allens test:
      • Komprimera radialisartären och ulnarisartären samtidigt som patienten knyter och öppnar handen några gånger
      • Be patienten sträcka ut fingrarna
      • Släpp på kompressionen av radialisartären; patologiskt test (ocklusion av radialisartären) om handen förblir blek
      • Upprepa testet för ulnarisartären
• Öronstatus – spräckt trumhinna?
• Ögonstatus/syn.
• Akuta psykiska reaktioner.
• Viktigt att negera fynd i status inför medicinsk uppföljning och inför försäkringsfrågeställningar.

Var särskilt uppmärksam på

• Även vid få tecken på yttre skador kan det finnas betydliga inre brännskador.
• Fallskador kan vara betydliga och därför överskugga elskadorna.
• Skador kan ha uppstått i flera organ. Överväg remiss till:²
  • Ortoped/handkirurg (handskador, misstänkta kom­partmentsyndrom, påverkan på sen- och muskelfästen)
  • Kirurg (brännskador)
  • Röntgen/datortomografi (fraktur, hjärninfarkt/-blödning)
  • Neurolog (desorientering, synkope, pareser)
  • Ögonläkare (ögonskada efter ström genom huvudet)
  • Öronläkare (trumhinneperforation vid ljusbåge­explosion)

Kompletterande undersökningar

Biokemiska prover

• Akut:
  • S/P-CK, stiger dock först cirka tre timmar efter muskelskada. Kan därför behöva upprepad provtagning
  • Troponin, urinsticka, P/S-krea
  • Vidare kan Hb, LPK, SR, P/S-Natrium och P/S-Kalium tas
• Subakut (dagar/veckor efter olyckan):
  • S/P-CK och urinsticka
  • Eventuellt troponin, Hb, LPK, SR, P/S-Kreatinin, P/S-Natrium, P/S-Kalium, S/P-Calcium, P/S-Fosfat, P/S-Folat, P/S-Vitamin B12, P/S-ASAT, P/S-ALAT, P/S-GGT, P/S-TSH, P/S-FT4 och B/P/S-Glukos

Behandling och monitorering

• Behandling sker utifrån skadebilden:
  • Faktorer som bedöms är bland annat EKG, troponin, myoglobin, njurfunktion och eventuellt CK
  • Vid okomplicerade fall förordas också hjärnvila 1–2 dygn med successiv arbetsupptrappning
• European Society of Cardiology rekommenderar som huvudregel att monitorera hjärtrytmen i minst 24 timmar.⁴
• Vid lågspänningsolyckor där patienten har normalt EKG och normala prover, bör det fortfarande ske en övervägning om patienten kan återgå till hemmet eller eventuellt kvarstanna i tolv timmar/över natten för hjärtmonitorering.^4-6
• Vid okomplicerade fall förordas också hjärnvila 1–2 dygn med successiv arbetsupptrappning
• Muskelpåverkan efter elolyckor kan också förekomma vid olyckor med lågspänning. S-CK är en viktig markör för värdering av muskelskada. Tidpunkt för skada och provtagning är viktig då noggrann tidsangivelse för exponering gör det lättare att tolka S-CK.⁷

Psykologiskt bemötande och omhändertagande

• Det är viktigt med ett bra psykologiskt bemötande i akutskedet:^2,8
  • Patienten har upplevt en svår och potentiellt livshotande händelse
  • Patienten kan förneka och/eller bagatellisera olyckan
  • Ibland förekommer självförebråelser avseende den egna rollen i händelseförloppet eller frågor kring hur olyckan egentligen gick till
  • Ett seriöst bemötande kan sannolikt minska psykiska komplikationer
• Det finns risk att patienten utvecklar rädsla för arbetsuppgifter som utfördes när olyckan inträffade:
  • Viktigt att vid behov ge psykologisk behandling av traumat
• Var också uppmärksam på att vittnen till olyckan kan vara i behov av psykologisk uppföljning, som exempelvis kan ombesörjas via företagshälsovården.

Initial handläggning i primärvård

• Om patienten inte ska handläggas på sjukhus, se ovan Vilka ska omdelebart föras till sjukhus?
• Uppföljning efter 2–3 dagar med Anamnes, Undersökningar, Kompletterande undersökningar (subakuta) enligt ovan:
  • Var speciellt observant på stel muskulatur.
• Se även Psykologiskt bemötande ovan.
• På grund av möjliga sena komplikationer är det också önskvärt med uppföljning efter 6 månader (1–3 månader vid allvarlig elolycka). 
• Vid olycka relaterat till arbete bör patienten följas upp av företagshälsovården. 

Utredning vid misstanke om subakuta/kroniska skador efter elolyckor

• Efter allvarlig elskada i arbetet ska uppföljning göras hos företagshälsovård inom 1–3 månader för förnyad fysiskt och psykiskt status, ställningstagande till eventuell ytterligare medicinsk utredning, rehabilitering eller arbetsanpassning.²
• Uppföljningen ska göras inom 1–3 månader på vårdcentral om elolyckan inträffat utanför arbetet eller om företagshälsovård saknas.

Anamnes

Inledning

• Subakuta eller kroniska skador efter elolyckor är relativt sällsynta.
• De som trots allt drabbas av subakuta eller kroniska skador efter elolyckor kan ibland ge intryck av att vara ganska friska och välfungerande. Det är därför viktigt att vara öppen för patientens upplevda symtom och besvär samt göra en grundlig utredning.

Släkt/socialt

• Hereditet för depression och annan psykiatrisk sjukdom är av intresse för differentialdiagnostiken – sådana reaktioner kan eventuellt utlösas av den stora psykiska belastningen som elskador kan ge. Hereditet för neurologiska sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar, metabola sjukdomar med flera bör också efterfrågas. 
• Har anhöriga kommenterat att personen har förändrats i samband med elolyckan?
• Olika andra psykiska och sociala belastningar kan ge sjukdomsbilder som liknar de tillstånd som kan uppstå efter elolyckor:
  • Viktigt att försöka skilja på tidssamband och orsakssamband då patienten ofta söker förklaring till sina symptom/sjukdomar

Tidigare sjukdomar

• Tidigare huvudskador inklusive commotio och andra tidigare CNS-skador, drukningsolyckor, narkoser/operationer där det förelegat hypoxi, eventuellt hjärtstopp samt sjukdom i det perifera nervsystemet (exempelvis nervkompressionssjukdomar och polyneuropatier).
• Muskel- och skelettsjukdomar vid tidpunkten för olyckan, särskilt sjukdomar i strömvägen, exempelvis skuldersjukdomar.
• Sjukdomar och skador i cirkulationsorganen, autoimmuna sjukdomar, metabola sjukdomar såsom diabetes.
• Tidigare psykisk hälsa och förmåga till att hantera fysiska/psykiska belastningar kan vara av betydelse i förhållande till utveckling av posttraumatiskt stressyndrom och psykiatrisk sjukdom.

Läkemedel/droger

• Tidigare eller pågående bruk av neurotoxiska läkemedel såsom cytostatika och gentamycin eller substanser som påverkar det perifera nervsystemet såsom betablockerare eller nikotin.
• Betydande alkoholbruk som disponerar för utveckling av neuropatier och encefalopatier.

Exponering vid olyckan – bedömning av allvarlighetsgrad

• Om inte tidigare utförlig journalanteckning finns om exponering vid olyckan kan det behöva göras vid uppföljning, se ovan.

Aktuellt

• Se möjliga subakuta och kroniska skador i Elolyckor – skador och skademekanismer.
• De akuta och subakuta/kroniska symtomen bör beskrivas var och en för sig samt så detaljerat som möjligt. Det betyder att symtomen från olika organsystem och kroppsregioner beskrivs separat.
• Anamnes och status i det akuta skedet jämförs med anamnes och status vid uppföljning.
• Det är viktigt att beskriva symtomutvecklingens tidsförlopp och dokumentera negativa fynd.
• Social funktion:
  • Många av dem som genomgått allvarliga elolyckor verkar fungera sämre i arbetslivet och privat/socialt efter olyckan. Orsaken till funktionssvikten är något oklar
  • Det akuta omhändertagandet kan sannolikt minimera konsekvenserna, se även Psykologiskt bemötande och omhändertagande ovan

Undersökningar

Kliniska undersökningar

• Allmänt status med blodtryck, neurologiskt status, undersökning av syn och hörsel, inspektion av hudkostymen, undersökningar av relevanta delar av muskel-/skelett (eventuella muskelatrofier, ledstatus, senor och senfästen, palpation av ömma punkter med mera):
  • Se även Elolyckor–skador och skademekanismer
  • Viktigt att dokumentera även negativa fynd och analysera tillkomst/progress eller minskade fynd jämfört med initialt

Kompletterande kliniska undersökningar

• Vid kvarvarande neurologiska symtom och kliniska fynd kan remiss skickas till neurolog:
  • Viktigt att utesluta fintrådsneuropati när symptomen talar för det och neurografi vid misstanke om nerventrapment³
  • För sambandsbedömning med elolyckan behöver alternativa riskfaktorer/sjukdomar vägas in
• Vid kronisk kognitiv svikt och neuropsykiatriska symtom kan det därutöver vara aktuellt med remiss för neuropsykiatrisk bedömning.

Biokemiska prover 

• Subakut (dagar/veckor efter olyckan):
  • S/P-CK, urinsticka, eventuellt troponin. Eventuellt övervägs övriga blodprover som listas under subakut ovan
• Provtagningen styrs av anamnes, symptom och statusfynd
• Överväg eventuellt provtagning för borrelia, hiv och syfilis för att utvärdera differentialdiagnoser

Bedömning

• Sammanfattning och utvärdering av exponering, symtomatologi, kliniska fynd, laboratorieresultat och andra upplysningar.
• Beskriv akuta, subakuta och kroniska symtom samt deras relation i tid till olyckan. 
• Jämför initialt fysiskt och psykiskt status med uppföljande status.
• Har det varit tillräcklig energiöverföring för att kunna förklara att skadan kan ha orsakats av elolyckan?
• Ta med information med specifika upplysningar gällande arbetsuppgifter och exponering.

Information till den drabbade

• Det är svårt att uttala sig om prognosen, då sena skador kan uppkomma långt efter olyckan. Erbjud återbesökstid inom 1–3 månader.
• Försök att undvika både bagatellisering och dramatisering av olyckan.
• Vid allvarliga elolyckor rekommenderas alltid uppföljning hos företagshälsovård, alternativt på vårdcentral, inom 1–3 månader.

Anmälan

• Arbetsgivaren ska anmäla elolyckor till Arbetsmiljöverket och Elsäkerhetsverket.
• Patienten kan göra en anmälan om arbetsskada till Försäkringskassan och till AFA Försäkring för bedömning av medicinsk invaliditet.
• Eftersom sjukdomar som uppkommit till följd av arbetet ibland förbises, finns det anledning att läkaren rapporterar skadan (särskilt sent uppkomna besvär efter strömgenomgång) till Arbetsmiljöverket, läkares anmälan av sjukdom enligt arbetsmiljölagen.

Källor

Referenser