Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Gastroenterologi

Ulcerös kolit


Uppdaterad den: 2023-02-08
Sakkunnig: Anna Nager, Specialist i allmänmedicin och docent vid Karolinska Institutet

Annons

Basfakta

Definition

  • Ulcerös kolit är en diffus, ospecifik slemhinneinflammation som nästan alltid involverar rektum (proktit), men som kan omfatta övriga kolon, och kan påverka en liten del av distala ileum (backwash ileitis).1
  • Hos 20–30 % är sjukdomen utbredd i hela tjocktarmen.

Klassificering

  • Klassificeras efter sjukdomsaktivitet (remission, lindrig, måttlig, svår), kliniskt förlopp och utbredning:
  • Utbredning (Montreal)2
    • Proktit:
      • Begränsad till distala 15 cm med synlig gräns till den normala tarmen proximalt
    • Distal kolit/vänstersidig kolit:
      • Sjukdomen går upp i sigmoideum och/eller descendens men passerar inte vänster flexur
    • Extensiv kolit:
      • Inflammationen har passerat vänster flexur
    • Ibland används också begreppen pankolit/totalkolit:
      • Hela tjocktarmen är inflammerad
  • Svårighetsgrad:
    • Asymtomatisk:
      • Klinisk remission
    • Lindrig ulcerös kolit:
      • ≤4 avföringar per dag med eller utan blod, ingen systemisk påverkan och normal SR
    • Måttlig ulcerös kolit:
      • >4 avföringar per dag men minimala tecken till systemisk påverkan
    • Svår ulcerös kolit:
      • >6 blodiga avföringar per dag, puls minst 90, temperatur minst 37,5°C, Hb <105 g/L och CRP >30 mg/L
      • Vid ytterligare försämring med >10 blodiga avföringar dagligen, kontinuerlig blödning, toxisk påverkan, bukömhet och utspänd buk behövs transfusion och kolon kan ses dilaterad

Förekomst

  • Incidens är cirka 20 nya fall per 100 000 årligen i Sverige.3
  • Debut vanligen vid 20–40 års ålder.3
  • Sjukdomen är ungefär lika vanlig bland män och kvinnor.

Etiologi och patogenes

  • Orsaken är okänd, men genetiska faktorer är av betydelse i kombination med utlösande miljöfaktorer.3
  • Räknas som en autoimmun sjukdom initierad av en inflammatorisk respons på kolonbakterier,4 där både predisposition och exposition är avgörande för sjukdomsutbrott.
  • Cirka 1–2/10 personer med ulcerös kolit har släktingar med inflammatorisk tarmsjukdom (ulcerös kolit eller Crohns sjukdom).4

Genetiska faktorer

  • Förstagradssläktingar till en person med inflammatorisk tarmsjukdom har 4–20 gånger ökad risk än övriga befolkningen att få inflammatorisk tarmsjukdom. Den absoluta risken är 5 %5 – dock är den mindre framträdande än för Crohns sjukdom.
  • Multipla gener är involverade.6

Miljöfaktorer

  • Säkra evidens saknas, men en rad faktorer har visat sig kunna öka risken för inflammatorisk tarmsjukdom.
  • NSAID-preparat:
    • Kan leda till att sjukdomen blossar upp hos vissa patienter6-7
  • Rökning:
    • Cigarettrökare har lägre risk att få ulcerös kolit än icke-rökare, men generella risker med rökning är betydligt allvarligare än den positiva effekten för ulcerös kolit8
  • Tarmflora:
    • Sjukdomen kan bero på onormal reaktion på en normal tarmflora på grund av en defekt slemhinnebarriär och/eller ineffektiv reparation av slemhinnan efter skada

Immunologi

  • Den samlade effekten av genetiska och miljömässiga faktorer och andra processer påverkar konstant slemhinnans immunrespons.6
  • Karakteristiska förändringar med skillnader mellan Crohns sjukdom och ulcerös kolit har konstaterats.6
  • Aktiveringen medför produktion av ett stort antal ospecifika mediatorer av inflammation.

Patofysiologi9

  • Vanligen involveras bara mukosan med bildning av kryptabscesser. I svårare fall kan submukosan vara påverkad och i vissa fall djupa muskellager i tarmväggen.
  • Ulcerationer täcks snabbt med granulationsvävnad.
  • Flera cytokiner som bidrar till den inflammatoriska processen har hittats.
  • Obalans mellan pro- och antiinflammatoriska cytokiner verkar vara viktigare än den totala mängden av cytokiner.
  • I tillägg finns flera nedbrytningsprodukter som direkt eller indirekt bidrar till vävnadsskada och celldöd.
  • Upptäckt av dessa mekanismer har möjliggjort en mer specifik och målinriktad behandling.

Predisponerande faktorer

  • Graviditet har vanligtvis inga negativa effekter för sjukdomen, men det händer att koliten kan blossa upp under graviditeten eller efter förlossningen.

ICD-10

  • K51 Ulcerös kolit
    • K510 Total ulcerös (kroniskt) kolit
    • K511 Ulcerös ileokolit
    • K512 Ulcerös proktit
    • K513 Ulcerös proktosigmoidit
    • K514 Pseudopolypos i tjocktarmen
    • K515 Vänstersidig kolit
    • K518 Annan specificerad ulcerös kolit
    • K519 Ulcerös kolit, ospecificerad

ICD-10 Primärvård

  • K51- Ulcerös kolit

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Typisk anamnes med blodig, slemmig diarré, klassiska endoskopiska eller bilddiagnostiska förändringar.
  • Endoskopi med biopsi ger den slutliga diagnosen.
  • I 10 % av fallen går det inte att skilja mellan ulcerös kolit och Crohns sjukdom vid diagnostillfället.

Differentialdiagnoser

  • IBS (Irritable Bowel Syndrome)
  • Crohns sjukdom
  • Infektiösa diarréer
  • Läkemedelsinducerad kolit
  • Pseudomembranös kolit
  • Ospecifika koliter
  • Ischemisk kolit
  • Kolorektal cancer

Anamnes

  • Den kliniska bilden varierar starkt.
  • Blodig diarré och stark avföringsträngning är huvudsymtomen.10
  • Typisk klinisk bild är perioder med blod- och varblandad avföring, diarré, rektala tenesmer, eventuellt buksmärtor, trötthet (som kan vara mest uttalad efter akuta skov) och anemi.
  • Symtomens allvarlighetsgrad är dåligt korrelerad till utbredningen i tarmen. Man kan ha mycket besvärlig proktit, men lite symtom vid utbredd kolit.
  • Om tillståndet startar i ändtarmen, stannar det ofta där, men progredierar i 1/3 av fallen:
    • Tidig progression har en dålig prognos med risk för utveckling av svår pankolit

Extraintestinala manifestationer

  • Uppträder hos minst 25 % – andra rapporterar 6–47 %.11
  • Erythema nodosum (2–4 %), episklerit, främre uveit, pyoderma gangränosum (1–2 %).
  • Ledaffektion i störa leder/unilateralt (5–10 %), ankyloserande spondyloartrit/sakroilit (12–15 %), primär skleroserande kolangit – har ingen koppling till aktiviteten i koliten.

Bedömning av svårighetsgrad vid recidiv

  • Lindrig till måttlig sjukdom:
    • Diarré: gradvis start, <5 ggr per dag
    • Blod i avföringen: lite eller inget
    • Nattliga symtom: inga
    • Feber: ingen
    • Takykardi: ingen
    • Hb: >110 g/L
    • CRP: <30 mg/L
    • Leukocyter: <12 x 109/L
  • Svår sjukdom (fulminant kolit):12
    • Diarré: >6 ggr per dag
    • Blod i avföringen: rikligt (>50 % av avföringarna)
    • Nattliga symtom
    • Feber: >38° C på kvällen
    • Takykardi: >90/min
    • Hb: <100 g/L
    • CRP: >30 mg/L
    • Leukocytos

Kliniska fynd

  • I lugn fas ger den kliniska undersökningen sällan fynd av betydelse.
  • I akut fas är bedömningen av allmäntillståndet viktigt:
    • Fokusera på blodtryck, temperatur, pulsmätning och nutritionsstatus
    • Vid bukundersökning kontrolleras ömhet och tecken på bukhinneinflammation

Kompletterande undersökningar i primärvården

  • Se även "1.4 Ingång i vårdförlopp" i Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) – vuxna.
  • Blodprover:
    • Hb, CRP, vita, albumin som ett minimum
    • Leverprover:
      • Kan ge information om samtidig sjukdom i lever och gallvägar
  • Kalprotektin i feces:
  • Rektoskopi?
    • Få allmänläkare gör rektoskopi på patienter med ulcerös kolit. De flesta patienter med misstanke om tillståndet remitteras till gastroenterolog som som gör full koloskopi och tar segmentella biopsier från kolon.
    • Eftersom minst 95 % av dem med ulcerös kolit har rektal påverkan avslöjar eventuell distal rektoskopi med flexibelt skop ofta typiska slemhinneförändringar som diffus inflammation och en lättblödande slemhinna
    • Rektumbiopsi är av stort värde
  • Bakteriologi av avföring och eventuell serologi:
    • Viktigt för att utesluta infektiösa orsaker som Clostridium difficile, Yersinia enterocolica, Campylobacter jejuni, Salmonella, Shigella och amöbor

Andra undersökningar på sjukhus

Provtagning

  • Blodprover:
    • Hb, SR, CRP, LPK, TPK, albumin, Na, K, Ca, ferritin, kreatinin, gamma-GT, ALP, bilirubin
  • Avföringsprov:
    • Faecesodling, C. difficile cytotoxin B, mikroskopi för påvisande av cystor och maskägg, kalprotektin
  • Infektionsscreening:3
    • Vid behandling med immunmodulerande läkemedel kan latenta infektioner reaktiveras vilket motiverar serologisk screening för hepatit B och C, Hiv och varicella-zoster virus (endast om det är oklart om patienten haft vattkoppor)
    • Antikroppar för EBV tas inför övervägande av tiopurinbehandling, då seronegativa patienter har en ökad risk för hemofagocyterande lymfohistiocytos och lymfom.
    • Serologi för andra virus, till exempel CMV kan tas när det är kliniskt motiverat
    • Screening för tuberkulos ska utföras, både för aktiv sjukdom och för latent infektion, innan behandling med biologiska läkemedel eller JAK-hämmare påbörjas
  • Läkemedelsmonitorering:
    • Koncentrationer av biologiska läkemedel (TNF-hämmare, integrinhämmare, interleukinhämmare och JAK-hämmare)
    • Bestämning av tiopurinmetabolitkoncentration (6-TGN/6-MMP)

Sigmoideoskopi och fullständig ileokoloskopi

  • Flexibel videoendoskopi (sigmoideoskopi) ger jämfört med stel rektoskopi en överlägset bättre bildkvalitet och överblick, samt även möjlighet till seriell biopsitagning.
  • Vid akut ulcerös kolit kan då diagnos, svårighetsgrad samt utbredning bestämmas direkt.
    • Den inflammatoriska aktiviteten vid ulcerös kolit är kontinuerlig och oftast mest uttalad distalt och avtar i proximal riktning
  • En fullständig ileokoloskopi görs vanligen i ett senare skede då även undersökning av terminala ileum är viktig.
  • Hos 10% är det svårt att skilja mellan ulcerös kolit och Crohns sjukdom vid diagnostidpunkten, senare skopi kan särskilja de flesta av dessa. 

Andra bildundersökningar

  • Ultraljud buk:
    • Kan visa förtjockad tarmvägg som tecken på inflammation
    • Kan ge en bild av sjukdomens utbredning i tarmen
  • DT/MRT buk:
    • Vanligen görs försiktig distal skopi vid allvarlig sjukdom
    • Om skopi och biopsi inte ger tillräcklig information, kan det i sällsynta fall vara aktuellt med DT/MRT buk för att skilja mellan Crohns sjukdom och ulcerös kolit
  • Kapselendoskopi:
    • Kan vara aktuellt för att skilja mellan Crohns sjukdom och ulcerös kolit om skopi och biopsi inte ger tillräcklig information, och vid osäkerhet vid DT eller MRT tunntarm
  • Indium-leukocytskintigrafi:
    • Visar aktivitet och utbredning av sjukdomen, men används sällan i kliniska sammanhang
  • Vid allvarlig kolit bör DT-buk göras för att bedöma signifikant dilatation av kolon.

Kliniska index för bedömning av sjukdomsaktivitet3

  • Harvey-Bradshaw Index
  • Simple Clinical Colitis Activity Index
  • Partial Mayo score
  • Short-Health scale IBD
  • IBD-fatigue
  • Patient Reported Outcomes 2

När remittera?

  • Vid klinisk misstanke om ulcerös kolit (förhöjt kalprotektin, diarré, blod) bör patienten remitteras till koloskopi för att ställa en säker diagnos, kartlägga utbredningen och på grundval av detta fastställa behandlingen.
  • Allmänläkare kan i vissa fall sköta patienter med diagnostiserad och känd lindrig proktit.
  • Patienter med ulcerös kolit bör skötas av medicinsk gastroenterolog i samarbete med allmänläkare.
  • Tecken på allvarlig/fulminant kolit kräver omedelbar remiss.

Checklista vid remittering

Ulcerös kolit

  • Syftet med remissen:
    • Bekräftande diagnostik? Behandling? Övrigt?
  • Anamnes:
    • Debut och varaktighet? Utveckling? Tidigare bekräftad diagnostik – när, hur?
    • Symtomatologi? Diarré – antal tömningar per dag? Tarmblödningar? Smärtor? Nattliga symtom? Komplikationer? Allmänsymtom? Matlust? Viktnedgång? Extraintestinala besvär?
    • Vilken behandling har getts – effekt?
    • Konsekvenser av sjukdomarna på nutrition? Livskvaliteten? Arbetsfömåga? Tillväxt hos barn?
  • Kliniska fynd:
    • Allmäntillstånd? Näringsstatus? Feber?
    • Bukstatus?
    • Extraintestinala fynd?
    • Hos barn – tillväxt, längd, tillväxtkurva.
  • Kompletterande undersökningar:
    • Hb, SR, CRP, vita, leverfunktionsprover, blod i avföringen, kalprotektin avföring?
    • Eventuellt bakteriologi av avföring? Serologi? (Differentialdiagnoser)
  • Andra undersökningar:
    • Eventuellt resultat från tidigare undersökning: endoskopi, röntgen, ultraljud, MRT, DT?

Behandling

Nationella rekommendationer

Läkemedel vid inflammatorisk tarmsjukdom - behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (2021)

  • Syfte och mål med behandling:
    • Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), Crohns sjukdom (CD) och ulcerös kolit (UC), är kroniska sjukdomar som ofta kräver livslång läkemedelsbehandling. Behandlingen syftar till god hälsa och livskvalitet för patienten samt att minska risken för framtida komplikationer.
    • Behandlingen bör vara individualiserad och målstyrd. Det övergripande behandlingsmålet är att patienten är fri från symtom och inflammation. Oftast behövs en inledande intensiv behandling (induktionsbehandling) för att patienten ska bli symtomfri. Därefter fortsätta med underhållsbehandling som dels siktar mot läkning av inflammation i tarmslemhinnan för att minimera risken för kroniska tarmskador och dels att behålla patienten symtomfri.
    • Val av läkemedelsbehandling individanpassas utifrån diagnos, sjukdomslokalisation, svårighetsgrad, samsjuklighet, tidigare behandlingssvar, annan samtidig behandling, samt patientens ålder och förutsättningar. För att uppnå behandlingsmålet kan olika läkemedelsgrupper behöva kombineras.
    • Monitorering av sjukdomsaktivitet, utvärdering av behandlingseffekt och behandlingsoptimering är grunden för modern IBD-behandling.
  • Crohns sjukdom:
    • Vid induktionsbehandling av CD rekommenderas främst kortikosteroider och/eller TNF-hämmare. Vid underhållsbehandling av CD rekommenderas främst tiopuriner och/eller TNF-hämmare. Vedolizumab och ustekinumab ska primärt övervägas vid otillräcklig behandlingseffekt av, intolerans mot eller kontraindikationer för TNF-hämmare, tiopurin eller metotrexat.
  • Ulcerös kolit:
    • Vid induktionsbehandling av UC rekommenderas främst 5-ASA, kortikosteroider och/eller TNF-hämmare. Vid underhållsbehandling av UC rekommenderas främst 5-ASA, tiopuriner eller TNF-hämmare, ofta i kombination, men även vedolizumab kan övervägas. Ustekinumab och tofacitinib ska primärt övervägas vid otillräcklig behandlingseffekt, intolerans eller kontraindikationer för ovan nämnd behandling.
  • Säkerhetsaspekter:
    • Vid hög sjukdomsaktivitet ger IBD- sjukdomen i sig en ökad infektionsrisk, men även kirurgi och immunsupprimerande läkemedelsbehandling kan öka risken för infektioner.
    • Vid diagnos av IBD bör infektions- och vaccinationsanamnes tas för att vaccinationer och andra förebyggande åtgärder ska kunna övervägas (och helst utföras) innan immunsupprimerande läkemedelsbehandling påbörjas.
    • Trombosprofylax bör ges till inneliggande patienter med allvarlig sjukdom/svårt skov, men kan också övervägas hos patienter med hög risk för tromboembolism vars IBD inte är i remission efter utskrivning från sjukhus.
    • Risken för malignitet av läkemedel som används för behandling av IBD är svårvärderad. Vid IBD och konstaterad malignitet bör patienten bedömas av onkolog och IBD-team i samverkan, och målen med vården, prognos och livskvalitet diskuteras

Läkemedel vid inflammatorisk tarmsjukdom - behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (2021)

Behandlingsmål3

  • Tarmslemhinneutläkning.
  • Symtom- och kortikosteroidfri remission.
  • God livskvalitet med bevarad funktionsförmåga.
  • Undvika komplikationer och besvärande biverkningar.
  • Minimera behov av omfattande eller upprepad tarmresektion.

Behandlingen i korthet

 Egenbehandling

  • Det finns ingen bra dokumentation för att speciell kost har förebyggande eller terapeutisk effekt.
  • En metaanalys (2017) visade att en låg FODMAP diet minskade symtom, men att fler studier behövs:18
    • Livsmedel med höga halter av FODMAP:
  • Järntillskott kan behövas:
    • En del upplever försämring av symtomen vid intag av perorala järnhaltiga preparat.
    • Perorala järntillskott är ofta inte tillräckliga på grund av för lågt tillskott och hämmad absorption vid inflammation
    • Intravenöst järntillskott är därför ett viktigt alternativ och helt nödvändigt, särskilt i faser med hög sjukdomsaktivitet
  • Loperamid:
    • Kan vara verksamt vid plågsam diarré, och används ofta efter kolektomi
    • Bör inte användas vid aktiv sjukdom

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling och sjukdomsaktivitet

Behandling vid graviditet

Läkemedelsalternativ

Aminosalicylater (5-ASA)

  • Bland aminosalicylaterna används, för behandling av ulcerös kolit, främst mesalazin (oftast kallat 5-ASA) men även sulfasalazin, balsalazid och olsalazin som alla tre innehåller en azobindning som spjälkas bakteriellt i kolon under bildande av mesalazin. Aminosalicylaterna är alla godkända för behandling av ulcerös kolit.3
  • Aminosalicylater är oftast effektiva för att uppnå och bibehålla remission vid mild till måttlig sjukdom:3
    • Obehandlade kommer 80 % av patienterna med ulcerös kolit få recidiv under loppet av det första året efter uppnådd remission, medan behandling med 5-ASA reducerar recidivförekomsten med hälften med NNT 6 20-22
  • Kombinationsbehandling med oral och rektal mesalazin var i en studie mer effektivt än oral eller rektal behandling var för sig vid distal ulcerös kolit.23
  • Sulfasalazin spjälkas i tjocktarmen till sulfapyridin och mesalazin (5-ASA). Mesalazin antas vara den aktiva komponenten vid inflammatorisk tarmsjukdom, men sulfapyridin är den aktiva komponenten vid ledinflammation.
    • 5-ASA-preparat (mesalazin/olsalazin/balsalazid) rekommenderas ofta för att inducera remission på grund av mindre biverkningar än sulfasalazin24-25
    • En Cochranerapport (2016) visade att sulfasalazin var mer effektivt än 5-ASA för att vidmakthålla en remission och att biverkningar ej skilde sig åt mellan sulfasalazin och 5-ASA. Det finns dock risk för feltolkning, då det i de flesta studierna i rapporten ingick patienter som redan var kända för att tolerera sulfasalazin.26
  • Dosering:3
    • Standarddosering vuxna vid induktionsbehandling:
      • 4,0–4,8 g per oralt dagligen under 8 veckor. Per oral och per rectum administrering kombineras vid både distal och extensiv utbredning
      • 1 g per rectum dagligen (i regel vid sänggåendet) under 4–8 veckor
    • Standarddosering vuxna vid underhållsbehandling:
      • 2,0–2,4 g per oralt dagligen upp till max 4,0–4,8 g per oralt dagligen om otillräcklig effekt efter tillägg av per rectum-behandling
      • Vid proktit kan nedtrappning till 1 g per oralt 2–3 dagar per vecka övervägas för ökad följsamhet vid uppnådd effekt

Kortikosteroider

  • Kortikosteroider är oftast snabbverkande och effektiva som induktionsbehandling vid milda till måttliga skov av ulcerös kolit. Underhållsbehandling med kortikosteroider bör dock undvikas.3
  • Upp till 25 % kan ha steroidrefraktär sjukdom som svarar dåligt på behandling, eller utveckla steroidberoende där det är svårt att sluta eller trappa ner steroiddosen.3
  • Dosering en gång dagligen, på morgonen, ger mindre binjurebarkshämning och efterliknar bäst den normala dygnsrytmen för kortisol samt ger mindre sömnstörning.3
  • Dosering:3
    • Prednisolon:
      • 40 mg per oralt dagligen första veckan, därefter nedtrappning 5 mg per vecka under 8 veckor
      • 31,25 mg (per rectum, klysma) eller 20 mg (per rectum, suppositorier) dagligen 4–8 veckor vid distal kolit respektive proktit
    • Betametason:
      • Vid svårt skov 4 mg intravenöst 2 gånger dagligen
    • Budesonid:
      • 9 mg x 1 per oralt under 8–10 veckor
      • 2 mg dagligen (per rectum till natten) under 4 veckor

Immunmodulerande läkemedel

  • Tiopuriner:3
    • Tiopuriner (azatioprin eller merkatopurin) är effektiva som underhållsbehandling för att minska risken för återfall i aktiv sjukdom
    • De har en långsamt insättande effekt på 3–6 månader vilket gör dem olämpliga för induktionsbehandling i monoterapi
    • Under behandling bör metabolitnivåer (6-TGN, 6-MMP/ meTIMP) mätas 4–5 veckor efter uppnådd måldos och dosen justeras utifrån resultatet för att optimera god effekt och acceptabel biverkningsprofil.
    • TPMT-aktivitet:
      • Tiopurinmetyltransferas (TPMT) är ett viktigt enzym i metabolismen av tiopuriner. Polymorfism förekommer där 90 % har hög TPMT-aktivitet, 10 % intermediär och 0,3 % låg aktivitet.
      • Analys av TPMT-aktivitet/genotyp bör göras före insättning av tiopurinbehandling:
      • Vid intermediär TPMT-aktivitet bör den initiala måldosen halveras
        • Vid låg TPMT-aktivitet ska tiopurinbehandling undvikas på grund av risken för svåra biverkningar
    • Dosering:
      • Standardmåldos hos vuxna vid hög TPMT-aktivitet (halveras vid intermediär TPMT-aktivitet):
        • Azatioprin:
          • 2,0–2,5 mg/kg peroralt dagligen
        • Merkaptopurin:
          • 1,0–1,5 mg/kg (p.o.) dagligen
  • TNF-hämmare:3
    • TNF-hämmare används för att både uppnå och bibehålla remission. Främst används infliximab och adalimumab som har godkänd indikation för måttlig till svår ulcerös kolit, men även golimumab är godkänd för måttlig till svår ulcerös kolit
    • Effekten av TNF-hämmare kan vara snabb men är oftare gradvis insättande och ska utvärderas efter cirka 12 veckor
    • Serumkoncentration av infliximab respektive adalimumab mäts för att optimera behandlingen
    • Dosering (standarddosering vuxna):
      • Infliximab:
        • 5 mg/kg intravenöst ges vecka 0, 2 och 6. Därefter 5 mg/kg var 8:e vecka.
        • Vid förlorad effekt 10 mg/kg var 8:e vecka alternativt 5 mg/kg med kortare doseringsintervall
      • Adalimumab:
        • 160 mg* subkutant vecka 0, 80 mg vecka 2. Därefter 40 mg varannan vecka
          • *Enligt godkänd produktinformation anges i första hand 80 mg subkutant som standarddos, men klinisk erfarenhet ger stöd för användning av den högre dosen 160 mg
        • Vid förlorad effekt 40 mg varje vecka
      • Golimumab:
        • 200 mg subkutant vecka 0, 100 mg vecka 2. Därefter 100 mg var 4:e vecka (50 mg vid kroppsvikt <80 kg).
  • Integrinhämmare:3
    • Integrinhämmaren vedolizumab är godkänt för behandling av måttlig till svår ulcerös kolit, där patienten haft otillräcklig effekt eller är intolerant mot annan medicinsk behandling, eller där sådan behandling är olämplig utifrån till exempel samsjuklighet eller ålder
    • Utvärdering av effekt bör ske efter 12–16 veckor
    • Koncentrationsbestämning av vedolizumab kan användas för att vägleda dosoptimering
    • Dosering (standarddosering vuxna) vedolizumab:
      • Induktionsbehandling:
        • 300 mg intravenöst vecka 0, 2 och 6
      • Underhållsbehandling:
        • 300 mg intravenöst var 8:e vecka
        • Vid respons övervägs 108 mg subkutant varannan vecka
  • Interleukinhämmare:3
    • Interleukinhämmare ustekinumab är godkänd behandling för att uppnå och bibehålla remission vid måttlig till svår ulcerös kolit hos patienter som har otillräcklig effekt, inte längre svarar på aktuell behandling, eller som uppvisat intolerans eller har medicinska kontraindikationer mot annan läkemedelsbehandling
    • Effekten är gradvis insättande och utvärderas efter cirka 16 veckor
    • Dosering (standarddosering vuxna) ustekinumab:
      • Induktionsbehandling:
        • 6 mg/kg intravenöst vecka 0
        • 90 mg subkutant efter 8 veckor
      • Underhållsbehandling:
        • 90 mg subkutant var 8:e till 12:e vecka
  • JAK-hämmare:3
    • JAK-hämmare tofacitinib används för att uppnå och bibehålla remission vid ulcerös kolit
    • Godkänd indikation är behandling av patienter med måttlig till svår UC som har fått otillräckligt behandlingssvar, förlorat behandlingssvar, eller varit intoleranta mot annan medicinsk behandling
    • Effekten ska utvärderas efter 8–16 veckor
    • Risk för venös tromboembolism (VTE) och infektioner vid behandling med tofacitinib:27
      • Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) rekommenderar att tofacitinib används med försiktighet hos alla patienter med hög risk för VTE
    • Dosering (standarddosering vuxna) tofacitinib:
      • Induktionsbehandling:
        • 10 mg per oralt 2 gånger dagligen i 8 veckor
      • Underhållsbehandling:
        • 5 mg per oralt 2 gånger dagligen

Kirurgi

  • De flesta kolektomier utförs inom de första 3–5 åren efter diagnos.28

Akut kirurgi

  • Indikerad vid:29
    • Akut toxisk kolondilatation baserat på röntgenöversikt av buken (endast frontalbild) eller DT-buk
    • Massiv blödning
    • Perforation
    • Bristande respons på läkemedelsbehandling
  • Operationsmetod:
    • Om patienten är i ett bra allmäntillstånd och inte står, eller nyligen har stått på, kortikosteroider (åtminstone inte >15 mg), kan reservoar med fördel anläggas direkt
    • Primärt görs subtotal kolektomi med ileostomi (endileostomi)
    • Rektumstumpen stängs i höjd med promontorium (GIA + sys över)
    • Det är viktigt att fästa rektostomin i bukväggens fascia
    • Undantagsvis och i framförallt hos patienter med tarmblödning görs primär proktokolektomi
    • Sekundär ileorektal anastomos eller rektumamputation görs efter några månader
  • Alla patienter ska ha preoperativ infektionsprofylax och per-, postoperativ trombosprofylax.
  • Se Fulminant kolit.

Elektiv kirurgi

  • Indikationer:
    • Behandlingssvikt med läkemedel
    • Potentiellt livshotande recidiv
    • Tillväxthämning hos yngre patienter
    • Utsikter till förbättring av livskvaliteten vid invalidiserande kroniskt aktiv sjukdom
    • Vid konstaterad premalignt eller malignt tillstånd
  • Metoder:
    • Principiellt görs koloproktektomi
    • Ileoanal anastomos:
      • Hos alla patienter som önskar det, och där det inte föreligger kontraindikationer som dålig analkontroll eller låg rektalcancer
      • Primärt genomförs kolektomi samt anläggning av ileumreservoar och avlastande ileostomi. Efter några månader tas ileostomin bort och den ileoanala anstomosen anläggs
      • Det är tekniskt krävande att bevara kontinensen och det ger en del komplikationer, men är för de flesta som blir opererade ett bra erbjudande:30
        • Man uppnår full kontinens hos 50–90 %, medan 0–4 % får total inkontinens och ny operation med permanent ileostomi kan bli nödvändigt
        • Uppemot 90 % är nöjda med resultatet
    • Konventionell ileostomi:
      • Är aktuellt hos äldre patienter som önskar detta i stället för andra alternativ
    • Ileorektal anastomos:
      • Är ett alternativ, men med hög sannolikhet för kvarstående besvär (diarré, blödning) och reoperation med proktektomi. Kan vara aktuellt om patienten nekar stomi eller hos yngre patienter där bevarad sexualfunktion är av stor betydelse
  • Effekter:
    • Gör att patienten blir fri från inflammation i tarmen, men andra manifestationer av sjukdomen som pouchit, stenos, fistlar, läckage, nedsatt fertilitet kan kvarstå29, liksom extraintestinala manifestationer
    • De samlade komplikationer ligger på 30–40 %, men de är sällan allvarliga. 5–10 % måste senare ta bort pouchen på grund av malfunktion31

Teknik vid ileoanal anastomos

  • Alla patienter ska ha pre-/peroperativ infektionsprofylax och per-/postoperativ trombocytprofylax enligt vid varje tid gällande direktiv.
  • Operation:
    • Rektum fridissikeras i "The Holy Plane" (för att inte få nervskador och impotensproblem) ned mot bäckenbotten där den sätts av
    • En cirka 18 cm lång ileum-J-reservoar trycks ned och anastomoseras till anus med CEEA
    • Avlastande ögelileostomi i cirka 3–6 månader
    • Laparoskopisk pouchoperation ger tillsammans med öppen operation färre sårproblem och ett bättre kosmetiskt resultat. Nackdelen är förlängd operationstid, högre kostnader och mer krävande utbildning av kirurgen32

Förebyggande åtgärder

  • Ökad risk för koloncancer om:
    • Sjukdomen drabbar hela kolon
    • Har varat >10–15 år med dålig sjukdomskontroll
    • Det har utvecklats primär skleroserande kolangit
    • Vid familjär sporadisk koloncancer
    • Eller om patienten var under 30 år då sjukdomen debuterade
  • Ökad risk för att utveckla osteoporos?
    • Behandlingen, speciellt upprepade prednisolonkurer, kan öka risken för osteoporos
    • Extra tillskott med kalcium och D-vitamin kan vara indicerat
  • Systematisk efterkontroll rekommenderas, se Uppföljning nedan

Cancerförebyggande effekt av 5-ASA

  • Användning av 5-ASA har visat sig kunna minska förekomsten av kolorektal cancer vid ulcerös kolit.
  • Verkningsmekanismen förmodas vara påverkan av den programmerade celldöden (ökad apoptos) och reducerad cellproliferation.
  • Man förebygger därmed tumörutveckling och kan minska eller förhindra tumörtillväxt.33
  • All läkemedelsbehandling kan genom inflammationshämmade effekt minska risken för kolorektal cancer med upp till 80 %:
    • Läkemedel med störst antiinflammatorisk effekt (biologiska läkemedel mer än 5-ASA) har störst effekt på minskad risk för kolortektal cancer
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

  • Ulcerös kolit har oftast ett intermittent förlopp, men kroniskt aktiva och fulminanta fall är inte sällsynta:
    • Förloppet varierar mellan individer från lätta symtom till allvarligt och aggressivt förlopp
  • Ett akut fulminant anfall ses hos 5–15 % och kan uppstå när som helst i förloppet.
  • Inom en tioårsperiod har de flesta haft minst ett recidiv. Vid varje enskild tidpunkt är ca 50 % symtomfria:
    • Minst hälften av patienterna som har uppnådd remission och som har avslutat behandlingen med biologiska- eller immunmodulerande läkemedel, får recidiv inom ett år
  • Sjukdomen har ofta samma utbredning vid recidiv, men den kan också progrediera i proximal riktning:
    • Det kan ske en förändring i sjukdomsutbredningen i kolon både de första åren efter diagnosen och senare i sjukdomsförloppet34
  • Hos 10–20 % av patienterna med proktit breder sjukdomen ut sig.
  • Ulcerös kolit hos barn har ofta ett allvarligare förlopp.

Graviditet19

  • Graviditeten bör i första hand förläggas till en inaktiv sjukdomsfas.
  • Graviditet och förlossning förlöper oftast utan större problem och tycks inte påverka sjukdomen:
    • Fertiliteten är i det närmaste normal
    • Man försöker att undvika kirurgiska ingrepp under graviditeten, och optimal medicinsk behandling är väsentlig

Komplikationer

Fulminant kolit

  • 5–15 % utvecklar svår kolit.
  • Mortaliteten är hög utan optimal behandling.
  • Dilatation kan komma snabbt.
  • På grund av risken för perforation övervakas patienter i riskzonen dagligen kliniskt av internmedicinare/gastroenterolog i tätt samarbete med gastrokirurg.

Andra organmanifestationer

  • Extraintestinala manifestationer uppträder hos cirka 25 % i form av artrit, dermatologiska sjukdomar, uveit och primär skleroserande kolangit (hos cirka 5 %).
  • Anemi/järnbrist och svår trötthet räknas som extraintestinala manifestationer och drabbar 20–40 %.

Kolorektal cancer

  • Ulcerös kolit medför ökad risk för utveckling av kolorektal cancer, men nyare forskning tyder på att risken inte är så hög som tidigare antagits.35
  • En populationsbaserad kohortstudie fann att risken för kolorektalcancer är ökad jämfört med befolkning utan ulcerös kolit:36
    • Cancer upptäcktes i ett tidigare stadium vid ulcerös kolit
    • Cancerdödligheten var ökad (OR 1,25):
      • Motsvarar 1 extra dödsfall per 3041 patienter med ulcerös kolit vart 5:e år
      • Risk för cancer och dödlighet är tydligt avtagande
  • Mortaliteten på grund av cancer är inte ökad jämfört med befolkningen i övrigt, dokumenterat bland annat i en norsk studie med 20 års observationstid.37
  • Livstidsrisken:
    • Risken för patienter med total kolit som inte opereras är ökad, men sannolikt <10 %
    • Läkemedelsbehandling som ger bättre kontroll på inflammationen, samt bättre och tätare uppföljning tycks vara en viktig förklaring till minskningen 37
  • Prognostiska faktorer:
    • Varaktighet >10 år, tidig debut och total kolit är de mest signifikanta prognostiska faktorerna förutom att patienter med skleroserande kolangit har betydligt ökad cancerrisk också i tarmen. Familjär kolorektal cancer tycks också öka cancerrisken

Graviditet

  • Sjukdomen har oftast få konsekvenser för fostret, men vid aktiv sjukdom är det ökad risk för förtidig födsel och lägre kroppsvikt, och liten ökad risk för spontanabort i första trimestern.
  • Graviditet har vanligtvis inga negativa konsekvenser för tarmsjukdomen.

Psykiska problem

  • Många unga patienter med inflammatorisk tarmsjukdom lider av psykiska problem med tendens till depression, ångest och dålig självbild:
    • Föräldrarna och anhöriga påverkas också
  • Fatigue, en överväldigande känsla av trötthet, utmattning och bristande energi, är vanligt vid ulcerös kolit (22–69 %) och kan påverka både livskvalitet och arbetsförmåga.38

Prognos

  • Prognosen vid ulcerös kolit har förbättrats de senaste 20–30 åren till följd av bättre behandling.

Exacerbationer och remissioner

  • Ulcerös kolit är en kronisk sjukdom som kännetecknas av exacerbationer och remissioner.
  • Upp till 75 % av patienterna med obehandlad, inaktiv ulcerös kolit får recidiv inom 12 månader.
  • Enligt en norsk studie med 10 års uppföljningstid innan biologiska läkemedel började användas:39
    • Var mortaliteten bland patienter med ulcerös kolit inte högre än i den generella befolkningen
    • Var kumulativ rate för kolektomi 10 %
    • Utbredd kolit och SR >30 mm vid diagnostidpunkten gav en hazard ratio (HR) på 3,6 för senare kolektomi, medan ålder >50 år gav en HR på 0,3
    • 83 % hade recidiverande sjukdom, medan hälften av patienterna var recidivfria de sista 5 åren av observationstiden
  • Den samlade risken för kirurgi vid ulcerös kolit anges till cirka 1/3 vid totalkolit, 1/5 vid vänstersidig utbredning och 1/10 vid proktosigmoidit efter 5 års sjukdom:
    • Dåligt allmäntillstånd, feber på grund av tarmsjukdomen, anemi, låg S-albuminnivå, blod och var i avföringen tillsammans med diarré är faktorer som ökar risken för kolektomi39
  • Cirka 2/3 patienter uppnår klinisk remission med läkemedelsbehandling, och 80 % av patienterna som följer behandlingsupplägget förblir i remission.40

Predikativa faktorer

  • Ung ålder vid debut, stor sjukdomsutbredning och hög aktivitet ger sämre prognos.
  • Svårighetsgraden vid debuten verkar inte ha något prognostiskt värde för frekvensen av recidiv eller svårighetsgraden av senare sjukdom.41
  • Frekventa recidiv i början av sjukdomen innebär ökad risk för recidiv senare.
  • Förekomsten av extraintestinala manifestationer fördelar sig ganska jämnt mellan patientgrupper med distal kolit och utbredd kolit.

Uppföljning

Plan

  • Patienten ska ha fast läkarkontakt för regelbundna kontroller.
  • Intervallerna är bland annat beroende av sjukdomsaktivitet, utbredning och varaktighet.
  • Vid kontinuerliga symtom eller återkommande recidiv bör elektiv operation övervägas.
  • Koloskopi bör upprepas ett år efter debut för utvärdering av behandling, sjukdomsutbredning och ny bedömning av diagnosen om den tidigare varit osäker.
  • Kalprotektinmätning i avföring kan bidra till att bedöma graden av inflammation:
    • Värden över 250 mg/kg indikerar ökad risk för recidiv
    • Värden under 250 mg/kg indikerar lägre/liten risk för recidiv

Proktit

  • Inte nödvändigt med rektoskopi vid varje nytt anfall.
  • Om det uppstår ändringar i sjukdomsbilden bör man göra en rektoskopi. Ser man då ingen övre begränsning av koliten bör patienten hänvisas till koloskopi.
  • Risken för cancer är marginellt förhöjd och ger ingen grund för frekventa endoskopiska kontroller.

Cancerövervakning vid totala, utbredda koliter

  • Upplägget för cancerövervakning:
    • Debatteras ständig. Slutsatsen i flera centrala publikationer är att regelbundna screeningundersökningar är till liten eller ingen nytta42
    • För att hitta ett cancerfall utan spridning, krävs att man utför 476 koloskopiundersökningar43
  • Vilka bör följas upp särskilt?
    • En systematisk uppföljning av patienter med koloskopi bör inkludera dem med dålig sjukdomskontroll som inte tål underhållsbehandling med läkemedel, patienter med tidig debut av totalkolit och långt sjukdomsförlopp och patienter med ökad risk för kolorektal cancer och de som har utvecklat primär skleroserande kolit
  • Koloskopi med flera biopsier:
    • Nyttan är omdiskuterad, men rekommenderas i internationella guidelines
    • Är den rekommenderade undersökningen och genomförs normalt vartannat år hos icke opererade patienter med totalkolit som varat <8–10 år
    • Vissa föreslår kontroll efter 10 år, 15 år och senare vartannat år
    • Om biopsierna påvisar lätt dysplasi rekommenderas kontroll med nya biopsier efter 3–6 månader
    • Om biopsierna visar grav dysplasi görs kolektomi
Ulcerös kolit (endoskopisk bild)

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

Patientförening

Källor

Annons
Annons
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .


Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons