Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Hematologi

Hemokromatos


Uppdaterad den: 2022-06-28

Annons

Bakgrund

  • Primär hemokromatos:
    • Primär hemokromatos är en ärftlig, autosomalt recessiv, sjukdom där patologiskt ökad järnabsorption leder till inlagring av järn. Sjukdomen förutsätter att anlag ärvs från båda föräldrarna. Symtomen debuterar ofta i medelåldern. Framförallt lever, pankreas, hjärta, hud, leder och hypofys kan skadas
    • Homozygot för C282Y-mutationen i HFE-genen finns hos >80 % av hemokromatosfallen i Sverige, men hos cirka 8 % finns istället en sammansatt heterozygoti med mutationer i C282Y och H63D
    • Tillståndet ger inte alltid kliniska symtom, men ökande järnöverskott kan över tid leda till irreversibel organskada med allvarlig sjukdom och förkortad livstid
  • Sekundär hemokromatos:
    • Förvärvat järnöverskott utan påvisade mutationer i järnregulerande gener
    • Kan förekomma vid bland annat talassemi, myelodysplasier, leversjukdom, högt alkoholintag, metabola sjukdomar, multipla blodtransfusioner och stort järnintag
  • Biokemisk vs. klinisk hemokromatos:
    • Biokemisk hemokromatos (ibland kallat asymtomatisk eller "preklinisk") används när ingen sekundär organpåverkan/sjukdom har påvisats
    • Klinisk hemokromatos används när överskottet av järn har orsakat sjukdom

Epidemiologi

  • 1/200–300 av Sveriges invånare är homozygota för C282Y-mutationen i HFE-genen, vilket betyder att det i Sverige finns cirka 30 000–50 000 personer som har eller kan utveckla sjukdomen under sin livstid.
  • Genens penetrans:
    • Biokemisk penetrans (ökad transferrinmättnad eller s-ferritin) har uppmätts hos 75 % av män och 50 % av kvinnor
    • Klinisk penetrans, mätt som diagnostiserade personer i befolkningen har uppmätts till 1–28%

Etiologi och patogenes

  • Nästan alla patienter (cirka 90 %) med ärftlig hemokromatos är homozygota för C282Y-mutationen i HFE-genen på kromosom 6. Sammansatt heterozygoti av två olika genmutationer (C282Y/H63D) förekommer också, men bara i cirka 8 % av fallen.
  • Mutationen medför ökat upptag av järn från tunntarmen, men hur det går till är inte väl kartlagt.
  • Med ett dagligt ökat upptag på 1–3 mg järn utöver behovet på cirka 1 mg ackumuleras efter cirka 40 år 20–40 gram järn i kroppen mot normalt cirka 4 g.
  • Kroppen saknar system för att utsöndra ett järnöverskott, det krävs blodförlust/blodtappning.
  • Ackumuleringen av järn sker särskilt i levern, men senare också i andra organ och kan leda till att vävnader förstörs.
  • Med ökande järnnivåer stiger också mängden fritt järn som har direkt toxisk effekt på cellerna.
  • Det tar tid att utveckla så stora järnlager att organ skadas.
Annons
Annons

ICD-10

  • E83 Rubbningar i mineralomsättningen
    • E83.1 Rubbningar i järnomsättningen

Anamnes

  • Hemokromatos i familjen.
  • Tidiga symtom:
    • Symtom ses sällan före 30-årsåldern hos män och 50-årsåldern hos kvinnor
    • Många har inga besvär av sjukdomen i den tidiga fasen
    • Trötthet och kraftlöshet är oftast de första besvären
    • Efterhand utvecklar många ledvärk och ledförändringar (artropati):
      • Ofta drabbas andra och tredje MCP-lederna, men också större leder som knän och höfter kan angripas
  • Långt framskriden sjukdom:
    • Levercirros och leversvikt
    • Hjärtproblem – kardiomyopati och arytmier
    • Diabetes
    • Ledinflammationer som liknar gikt
    • Nedsatt libido och potens hos män och amenorré hos kvinnor

Kliniska fynd

  • I den tidiga fasen ses inga kliniska fynd.
  • Artrit, ofta andra och tredje MCP-leden kan vara de första tecknen.
  • Sena symtom är tecken på sviktande leverfunktion:
    • Palmarerytem
    • Minskad kroppsbehåring
    • Testikelatrofi, gynekomasti
    • Hepatomegali, splenomegali och ascites
  • Insulinkrävande diabetes.
  • Hos vissa uppstår hudpigmentering; huden blir grå eller bronsfärgad, bronsdiabetes.

Utredning av hemokromatos

  • Kombinationen förhöjd transferrinmättnad (över cirka 45–50 %) i kombination med högt s-ferritin (>500 µg/L) inger misstanke. Förekomst av HFE-genmutation i homozygot eller sammansatt heterozygot form säkerställer diagnosen hemokromatos:
    • Upprepade värden med transferrinmättnad >45 % ger misstanke om hemokromatos och föranleder provtagning av HFE-test
    • S-ferritin kan vara normalt, men stiger efter hand. S-ferritin har låg specificitet för hemokromatos, det kan vara förhöjt vid många andra tillstånd, framförallt vid inflammatoriska tillstånd
    • Påvisad mutation utan förändringar i serumvärden räcker inte för att ställa diagnosen
    • Se även förslag på utredning i flödesschema i viss.nu (Region Stockholm)
  • Negativt HFE-test utesluter inte hemokromatos, upp till 5 % kan ha hemokromatos trots avsaknad mutationen.
  • Vid säkerställd hemokromatos bör förstagradsläktingar (föräldrar om <70 år, syskon och barn) screenas för sjukdomen.
Annons
Annons

TIPS: Vill du bli först med att ta del av NetdoktorPro:s nyhetsrapportering från kongressen EHA (European Hematology Association)? Lämna din e-postadress här »

Differentialdiagnoser

  • Alkoholorsakad hyperferritinemi:
    • Ferritinstegringen är en markör för högt alkoholintag och ska i sig inte behandlas, åtgärder mot alkoholöverkonsumtion är dock viktigt
    • Vanligen normal transferrinmättnad men den kan vara stegrad vid pågående mycket hög alkoholkonsumtion
  • Talassemi:
    • Kan ge förhöjt ferritin, men transferrinmättnaden är normal eller låg
    • Ofta anemi, grav mikrocytos och ökade retikulocyter
  • Myelodysplastiskt syndrom:
    • Kan ge förhöjt ferritin, men transferrinmättnaden är normal eller låg
    • Ofta anemi
  • Upprepade blodtransfusioner som vid behandling av olika kroniska blodsjukdomar. Varje enhet transfusionsblod innehåller 200 mg järn, och efter 15–20 enheter skall järnstatus kontrolleras och eventuellt kelerande behandling sättas in.
  • Intag av höga doser järn över längre tid.
  • Dysmetabolt järnöverskott:
    • Ferritinstegring kopplat till metabolt syndrom (fetma, höga blodfetter och diabetes) är relativt vanligt:
    • Om ferritin är >500 µg/L rekommenderas årlig kontroll av ferritin
      • Remittering övervägs om ferritin är >1000 µg/L
      • Transferrinmättnaden är inte förhöjd
    • Samtidig icke alkoholorsakad fettlever (NAFLD)/steatohepatit (NASH) kan föreligga
  • Levercirros av annan orsak.

Behandling av hemokromatos

  • Första linjens behandling är venesectio (blodtappning).
  • Europeiska rekommendationer (EASL) är tappning av 400–500 ml varje till varannan vecka som initial behandling vid s-ferritin över normalvärde.
  • Effekten av behandlingen monitoreras med hjälp av hemoglobin, järnmättnad och s-ferritin. S-ALAT värden kan kontrolleras var 4:e vecka.
  • Behandlingen bör fortsätta tills s-ferritin ligger <50 µg/L, då järnmättnaden börjar bli normal.
  • Underhållsbehandling var 3:e till 4:e månad, beroende på Hb, s-ferritin och järnmättnad.
  • Venesectio kan med fördel ske på en blodcentral om patienten uppfyller gällande kriterier för blodgivning.
  • Patienten bör finnas på en bevakningslista för att minska risken att tappningar glöms bort.

Egenbehandling

  • Normal kosthållning, men utan järntillskott och järnberikad mat, och försiktighet med alkohol (max 1 standardglas per dygn) under initial behandling med venesectio och vid leverpåverkan4

Läkemedelsbehandling

  • Kelatkomplexbildare för järn kan i mycket enstaka fall bli aktuellt när venesectio inte kan genomföras.
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .

Komplikationer

  • Levercirros:
    • Ett fåtal patienter utvecklar levercirros med ökad risk för levercancer och förkortad livslängd
  • Diabetes och hjärtsvikt (kardiomyopati) är numera sällsynta komplikationer.
  • Hypopituitarism.
  • Artropati.

Prognos

  • Om behandling med venesectio kommer igång innan patienten har utvecklat levercirros är överlevnadsprognosen normal.
  • Bland personer som insjuknat i medelålder brukar orkeslöshet och trötthet försvinna vid behandling.
  • Om ledbesvär eller impotens har uppstått tycks venesectio bara kunna påverka detta i obetydlig utsträckning.
  • Om komplikationer som levercirros, diabetes eller kardiomyopati har uppkommit kan den genomsnittliga överlevnaden vara något minskad.
  • Vid utvecklad cirros finns det ökad risk att utveckla levercancer.

Källor

TIPS: Vill du bli först med att ta del av NetdoktorPro:s nyhetsrapportering från kongressen ASH (American Society of Hematology)? Lämna din e-postadress här »


Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons