Testosteron kan hjälpa kvinnor med sexuell dysfunktion

Produktion av testosteron sker både i binjure och i ovarier. Nivåerna är som högst vid 20-årsåldern och minskar sedan fram till klimakteriet. Men därefter ligger de på en relativt konstant serumnivå som motsvarar ungefär hälften av när de var som högst.

− Många kvinnor efter klimakteriet som har problem att känna lust eller att bli upphetsade kan bli hjälpta av testosteron. Välgjorda studier har visat ökad tillfredsställelse, lust och ökat välbefinnande efter korttidsbehandling med testosteronersättning till kvinnor som fått bortopererat ovarierna och som står på östrogensubstitution, sa Elsa Lena Ryding, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet.

Elsa Lena Ryding menar även att testosteronbehandling är effektiv hos postmenopausala kvinnor som inte tar östrogenbehandling, men det finns bara en studie än så länge.

Inga godkända preparat

I dagsläget finns det inget godkänt testosteronpreparat med indikation sexuell dysfunktion hos kvinnor efter menopaus. Men behovet finns. Enligt studier från USA anser mer än åtta av tio läkare att det behövs en testostronbehandling godkänd av FDA. Den förskrivning som sker idag är alltså off-label både i Sverige och i USA. En majoritet av läkarna i den amerikanska studien skulle hellre förskriva en godkänd produkt än off-label testosteron.
Elsa Lena Ryding menar att testosteron kan övervägas vid följande fall:
•    BRCA-mutation med symtom på underskott av androgener om äggstockarna tagits bort profylaktiskt
•    för tidigt klimakterium på grund av cancerbehandling
•    postmenopausala kvinnor som har problem att känna lust eller upphetsning

− Förskriv off label-testosterongel två procent, 0,5 g varannan dag med utvärdering, provtagning och dosjustering efter sex veckor, rekommenderade Elsa Lena Ryding.

Saknas säkerhetsstudier på lång tid

Säkerheten med testosteron har diskuterats och det har framför allt gällt påverkan på endometrieslemhinnan, kardiovaskulära händelser och risker för bröstcancer. Men enligt den genomgång av litteraturen som Elsa Lena Ryding och kollegan docent Angelique Flöter Rådestad, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet, har gjort finns det än så länge inga vetenskapliga belägg för stora risker. Dock saknas det ännu så länge långtidsstudier på effekterna på bröst och kardiovaskulära händelser.