Ny forskning: Psoriasisartrit är allvarligare är vad vi tidigare anat

Psoriasisartrit (PsA) är en av de vanligaste artritsjukdomarna men fram till idag har fokus legat på hudpsoriasis medan artritbesvären har hamnat i skymundan. Därav är mörkertalet stort och många patienter med psoriasis undersöks inte för ledsmärta. Men nu har en kartläggning av svårighetsgraden av psoriasisartrit påbörjats och det har visat sig att PsA är en svårare artritsjukdom än vad man tidigare har förstått. Svensk Reumatologisk Förening har valt att fylla ett nummer (2/2017) av tidskriften Reumabulletinen med vetenskapliga artiklar om psoriasisartrit.

Psoriasisartrit kan delas in i fem subgrupper där den vanligaste formen, som framför allt drabbar män, är den mono- och oligoartikulära. Den näst vanligaste formen, där flest drabbade är kvinnor, är polyartikulära. Därefter följer spondartritliknande, DIP-ledsdominerande samt den allvarligaste PsA-typen artritis mutilans.

Idag bygger diagnostiken främst på klinisk undersökning då det saknas diagnostiska laboratorieprover. Inflammationsprover kan vara lätt förhöjda eller normala, speciellt vid den oligoartikulära formen. De många gånger diffusa symtomen som kommer smygande, och som lätt kan förväxlas med andra reumatologiska sjukdomar, kan göra det svårt att identifiera PsA-patienten. Speciellt när det gäller asymmetriska ledsymtom utan uppenbara psoriasisutslag. Där ställs ofta reumatologen inför en utmaning, skriver Jon Lampa, docent och överläkare på Reumatologiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset, i en av artiklarna.

Allvarliga konsekvenser vid sen PsA-diagnos

Om patienter med psoriasisartrit inte får behandling i ett tidigt sjukdomsstadium leder det i många fall till både fysisk, social och psykisk påverkan. Fördröjd behandling resulterar även i sämre långtidsprognos och risken för till exempel erosioner ökar med fyra gånger vid fördröjd behandling över sex månader, menar Jon Lampa.

Vi undersökning och ledstatus bör du som läkare därför vara observant för att synovit oftast inte är lika uttalad som vid Reumatoid artrit (RA). Jon Lampa skriver också att ömhet över leden vanligtvis är mer diskret vid psoriasisartrit. De kliniska tecken av hudpsoriasis som främst associeras med PsA är daktylit, nagelengagemang och psoriasis i hårbotten. Emellertid finns det inga tydliga associationer mellan svårighetsgrad av hudpsoriasis och utveckling eller grav av aktivitet i PsA. Remisser från primärvården vid tidig sjukdom bör därför efterfrågas på samma sätt som vid RA, anser artikelförfattaren.

De senaste rekommendationerna vid PsA, av Svensk Reumatologisk Förening, innefattar en behandlingstrappa som efter behandlingsvikt på TNF-blockad innefattar IL-17 hämmare. Det är en behandlingsform som även har visat på goda effekter vid hudpsoriasis. I riktlinjerna lyfter föreningen också icke-farmakologisk behandling i form av sjukgymnastik som mycket viktigt, inte minst för att förebygga utveckling av kroniska inflammerade sen- och ledbandsfästen.