Debatt | Gastroenterologi

Konstiga ord

Att använda konstiga ord för att imponera är alltid fel, men att använda konstiga ord för att vara exakt i en benämning är alltid rätt under förutsättning att den man talar med förstår vad orden betyder.


Åke Andrén-Sandberg, överläkare och professor, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset
Publicerad den: 2015-08-10
Författare: Åke Andrén-Sandberg, överläkare och professor, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset

Annons

Den som börjar läsa medicin kommer i början av sina studier att fullkomligt dränkas av konstiga ord. Tidigt måste man lära sig förstå ”lateral och superior”, ”polypös och papill”, ”myocard och intima” etc och lite längre fram kommer man att lära sig om ”appendicit, amyotrofisk lateralskleros, hysterektomi” med mera.

Sedan kompliceras det ytterligare av att man lär sig slang eller förkortningar som ”app, PR och PBD” för att endast nämna några av de mest vanliga. Dessutom har de olika avdelningarna på sjukhuset oftast namn som ”KAVA, MIVA och IVA.” Lite generellt kan man säga att de unga medicinstudenterna och kirurgerna använder mer konstiga ord än de äldre, vilket kan tolkas som att de yngre har ett behov av visa att man ”är med i gänget” – man kan!

I en känd dikt av en svensk författare beskrivs vilka exakta ord en skeppare använder när det är storm. Situationen kan liknas vid de kommandon som användes av militärer i skarpt läge. I båda dessa fall måste alla ord vara väl definierade – bara betyda en sak för alla inblandade – och kunna användas snabbt utan att behöva göra några ytterligare ordrika förklaringar. Det innebär att det inte är fel att använda ”medicinarlatin/medicinarslang” men det gäller att välja rätt tillfällen.

Annons
Annons

Att använda konstiga ord för att imponera är alltid fel, men att använda konstiga ord för att vara exakt i en benämning är alltid rätt under förutsättning att den man talar med förstår vad orden betyder. Däremot är det förkastligt att svänga sig med konstiga ord inför exempelvis patienter och anhöriga som inte kan förstå vad orden betyder. Ett tragikomiskt exempel på detta är den kände och karismatiske intermedicinske professorn Erik Ask-Uppmark, som gick rond på en avdelning i Lund. På ett enkelrum låg en svårt sjuk lantbrukare från skånska landsbygden. Ask-Uppmark gick tillsammans med en lång rad yngre läkare, sjuksköterskor och elever av olika slag in på rummet, stannade vid fotändan, var tyst ett litet slag och sa sedan ”Moribundus” och svepte ut ur rummet.

Anmärkningsvärt nog tillfrisknade patienten och han berättade sedan vitt och brett om den fantastiskt doktorn på Lunds lasarett som bara med en trollformel kunnat göra honom frisk!

Man kan också själv tänka sig in i en situation där man blir inlagd på sjukhus i ett främmande land där man inte kan förstå ett enda ord av vad läkarna och sköterskorna talar om. Dessa kommer in i rummet pratar ivrigt i munnen på varandra, fäktar med armarna, trycker lite på magen, skriver ner saker på anteckningsblock, ler vänligt mot en, säger ”Abrakadabra” och går sedan ut.

Var det farligt? Vad händer nu? Skall jag vara kvar på sjukhuset? Får jag någon medicin? etc. Situationen känns oerhört olustig men är i någon mån helt likartat många vardagliga situationer inom sjukvården. När man talar med en patient med eller utan dennes anhöriga är det viktigt att man har förståelse för vad som är meningen med kommunikationen: att läkaren skall lämna information men också att den (eller de)  denne talar med skall ha möjlighet att fråga, kommentera och ge upplysningar. Den svenske Nobelpristagaren (1931) Erik-Axel Karlfeldts kanske mest kända strof lyder ” Han talade till bönder på bönders språk, och till lärde män på latin”.

Annons
Annons

Den som kommer ihåg detta och praktiserar det har skaffat sig ett gott utgångsläge för framtida kommunikation med patienterna.

Ett annat sätt att förstå vikten av ordvalet är att komma ihåg när man träffat en riktigt överlägsen och arrogant reparatör när man lämnat in sin trasiga bil på bilverkstan. I nästan alla fall kan reparatören använda en mängd konstiga ord om saker som kan eller kan vara trasiga och som kommer att kosta alldeles för mycket. Om då inte reparatören kan – eller vill – förklara varför just detta måste repareras kan man känna sig både lurad och utnyttjad.

Om man däremot får en rimlig förklaring som man förstår kan man acceptera reparationen (och kostnaden). På samma sätt är det väl använd tid att ge goda förklaringar för patienten så att ni tillsammans medarbetar för att lösa problem. Om man då vill förklara någonting är det viktigt att använda ord som kan förstås. Förstås!

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons