Debatt | Gastroenterologi

Registerstudier

Kvaliteten i all registerforskning är helt beroende på att de inmatade grunddata är korrekta.


Åke Andrén-Sandberg, överläkare och professor, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset
Publicerad den: 2015-06-03
Författare: Åke Andrén-Sandberg, överläkare och professor, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset

Annons

De flesta kirurger tycker om patienter, eller i vart fall att ställa diagnos och behandla patienter så att de blir friska. Runt själva diagnosticerandet och behandlandet finns dock en del åtgärder som är mindre roliga, och huvuddelen av allt pappersarbete hör definitivt till den gruppen. Inläggningsanteckningar och operationsanteckningar känns då hyggligt relevanta och att skriva epikriser är också något som upplevs som rimligt (men tidskrävande och ibland tråkigt). Den värsta delen av epikrisen upplevs dock sällan som upplyftande och det är diagnossättande och beslut om åtgärdskoder. Ännu värre känns det oftast när man skall koda diagnoser för patienter i öppenvård.

Från början ställde man diagnoser i epikrisen som en sorts överskrift, för att ge läsaren en översikt av vad man hade behandlat patienten för. Så är det inte idag. Numera skriver man diagnoskoder och åtgärdskoder i slutenvårdsepikriser och i öppenvård främst som ett underlag för att skicka räkningar till landstinget eller annan betalare. Då har man lärt sig att det gäller att skriva så många diagnoser och åtgärdskoder som möjligt för att få tillbaka så mycket pengar som möjligt. Det finns särskilt utbildade sköterskor och sekreterare som faktiskt bara sysslar med detta och som kontrollerar (överprövar) att läkarna har tagit med allt som kan generera inkomst. Dessa personer vet också att inkomsterna kan bli olika beroende på i vilken ordning som diagnoserna skrivs och det finns särskilda dataprogram som kan tala om huruvida ytterligare en diagnos ger mer pengar och om diagnoserna kopplas till åtgärderna på ett optimalt sätt. Detta kontrollsystem är i grunden kostnadsdrivande, men eftersom skatteintäkterna är ändliga så spelar de olika klinikerna och sjukhusen i ett nollsummespel vilket gör hela proceduren tveksam eller värre än så.

Detta kan akutmottagningsläkaren i någon mån le åt och tycka att det får de överordnade sköta, men då glöms antagligen bort att det också finns en vetenskaplig aspekt också. Här har varje läkare ett direkt moraliskt ansvar för att de lämnade uppgifterna både är korrekta och de bästa möjliga. Idag dras i många sammanhang mycket vittgående slutsatser på vetenskapliga undersökningar baserade på registerdata. Det kan röra sig om biverkningar efter massvaccinationer, samband mellan fattigdom, sjukdom och bostadsort, långtids-resultat av appendicitoperationer och så vidare. En del av forskningen är mycket sofistikerad och kommer att ha direkta implikationer för daglig sjukvård, andra kommer att ligga till grund för ekonomiska beslut och vissa kommer att vara viktigt hypotesskapande.

Det finns inga enkla, tydliga incitament för att fylla i rätt diagnos- och åtgärdskoder vare sig i epikriser, öppenvårdsanteckningar eller i formulär till försäkringskassan – annat än den egna självkänslan och moralen. Det är extremt sällsynt att chefen kommer med ett påpekande att man satt fel eller för få koder, och man kan sätta horribelt felaktiga koder utan att någon person reagerar. De allra värsta exemplen är inte ens ett problem för forskningen eftersom de avfärdas som ”outliers.” Men … om man inte matar in en korrekt beskrivning i data-maskinen av vad som hänt kan man inte förvänta sig att man skall få ut något av värde heller. ”Garbage in, garbage out” lyder den amerikanska beskrivningen på detta.

Annons
Annons

Man skall också komma ihåg att det inte finns ”bra register” och ”dåliga register” med någon form av moraliska förtecken där man sedan kan förvänta sig att forskarna använder bara de bra – registerforskarna och deras administratörskolleger använder alla register de kan komma över. I texten till slutartikeln eller rapporten står då förhoppningsvis vilka svagheter studien har, men den delen omnämns sällan i den delen av rapporten som sprids i massmedia eller ens i den vetenskapliga världen. Ur ett akutmottagningsperspektiv måste man därför konstatera att – trots att det ibland bär emot – skriver man koder skall det vara korrekta. Helt!

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons
Annons
Annons