Rätt bemötande a och o vid inkontinens
Ringa in vilken typ av urininkontinens det handlar om, låt patienten avgöra hur stor inverkan det har på livskvaliteten och välj därefter en lämplig behandlingsform. Rätt bemötande av patienter som lider av inkontinens är a och o för att uppnå ett bra behandlingsresultat.
Att inte kunna ”hålla tätt” och därför hamna i besvärliga situationer är ett stort problem för de omkring 800 000 svenskar, varav 500 000 är kvinnor, som i dag lider av urininkontinens. Trots att symtomet är så vanligt förekommande, är urininkontinens en folksjukdom som länge har varit tabubelagd.
Just för att det kan vara känsligt för många är det oerhört viktigt att dessa patienter tas emot på ett respektfullt sätt när de söker sig till sjukvården för att få hjälp.
– Allra viktigast är det att man som läkare tar sig tid att ringa in problemet ordentligt. Rätt behandling kan inte påbörjas förrän det står klart vilken typ av inkontinens patienten har. I fastställandet av diagnosen är anamnesen, patientens sjukdomshistoria, väldigt viktig, säger Aino Fianu Jonasson, docent och överläkare på enheten för obstetrik och gynekologi på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Tidigare väldigt skamfyllt
Sedan Aino Fianu Jonasson började arbeta med inkontinensdrabbade patienter för drygt tjugo år sedan har det hänt en hel del som talar för att utvecklingen går åt rätt håll.
– Tidigare var det här ett väldigt skamfyllt och obehandlat område. Det togs inte riktigt på allvar och folk vågade inte söka hjälp. Men mycket har hänt de senaste åren och i dag pratar man mycket mer öppet om det.
Inkontinens dyker upp i alla åldrar, även om problemen ökar med stigande ålder. Under vissa perioder av livet, exempelvis under en graviditet eller förlossning, kan tillfälliga problem med inkontinens uppstå för att sedan försvinna några månader senare. Inkontinens vid graviditet behandlas bäst av en barnmorska eller en sjukgymnast som är utbildad i bäckenbottenträning, det vill säga knipövningar.
De tre vanligaste typerna av inkontinens är ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens och blandinkontinens. Av dessa tre är ansträngningsinkontinens vanligast bland kvinnor, och drabbar ungefär 50 procent av patienterna. De två andra varianterna utgör båda omkring 25 procent.
Kirurgisk behandling ett alternativ
Ansträngningsinkontinens, som uppstår i samband med ökat buktryck, exempelvis vid hosta, hopp eller tunga lyft, behandlas i första hand med bäckenbottenträning. Om besvären är omfattande eller om patienten upplever att livskvaliteten försämras mycket kan kirurgisk behandling vara ett alternativ, syftande till att återställa urinrörets läge under symfysen.
Vid trängningsinkontinens/överaktiv blåsa känner patienten oftast av urinträngningar men hinner inte alltid till toaletten innan delar eller hela blåsinnehållet tömmer sig. Den här typen av inkontinens behandlar man i första hand med blåsträning där patienten får träna på att gå mer sällan på toaletten. Miktionslista, där miktionsfrekvens, urinmängder samt graden av trängningar noteras, ger god vägledning.
– De här patienterna går ofta på toaletten så fort de känner av en trängning, vilket med tiden minskar blåsans kapacitet att hålla kvar en större mängd urin. Till slut är det inte längre patienten som styr blåsan utan blåsan som styr patienten, säger Aino Fianu Jonasson.
Läkemedel och träning
För den som har svårare problem med (neurogen) överaktiv blåsa är det sedan i vintras tillåtet att använda botox (botulinumtoxin) som behandlingsmetod. Botox injiceras då i urinblåsans vägg, vilket skapar en denervering i blåsan och gör den ”mindre aktiv”. Denna kemiska denervationen är emellertid inte permanent; injektionen måste i regel upprepas efter fyra till sex månader.
– Sedan tidigare finns det dessutom olika läkemedel, exempelvis antikolinergika, som kan hjälpa och i somras kom ett nytt läkemedel som verkar på beta-3-receptorerna i blåsan. Med hjälp av läkemedlet kan blåsan hålla mer urin än tidigare.
Den tredje vanligaste typen av urininkontinens är blandinkontinens, det vill säga en kombination av överaktiv blåsa och ansträngningsinkontinens.
– Här kan man få jobba med en kombination av blåsträning och bäckenbottenträning. Även om det inte alltid är möjligt att bota inkontinens ska man alltid behandla så gott det går, eftersom det kan göra patientens sociala situation så mycket bättre, säger Aino Fianu Jonasson.
-
Första besluten om nationell högspecialiserad vård
Nu har Socialstyrelsen klubbat igenom vilken specialistvård som ska centraliseras i Sverige. Det handlar om viss vård vid endometrios och trofoblastsjukdom, samt en avancerad form av kejsarsnitt. Exakt var i landet vården kommer placeras är ännu inte bestämt.
-
Linn, 35, väljer sterilisering framför andra preventivmetoder
Depression, minskad sexlust, viktuppgång och trötthet är några av de symtom som Linn Björkstrand fått av preventivmedel hon testat sedan tonåren. Nu väntar hon på sterilisering, en åtgärd hon velat göra sedan sex år tillbaka. – Jag känner att jag experimenterat färdigt ...
-
Vilken preventivmetod passar för Petra?
Småbarnsmamman Petra har bokat tid på gynekologmottagningen för att diskutera olika preventivmetoder. Tidigare erfarenheter om p-piller är negativ humörpåverkan, vilket gör att hon vill testa någon annan metod. Vilka är dina råd till Petra?
-
Icke-hormonella preventivmetoder
Det är inte ovanligt att kvinnor upplever negativ humörpåverkan med depressiva symtom vid användning av kombinerad hormonell antikonception. Därför är det viktigt att beakta behovet av icke-hormonell antikonception.
-
Nattliga uppvaknanden - Har din patient nokturi?
Din patient är en pensionär som väger 90 kg och klagar på nattliga uppvaknanden, då han även tömmer blåsan. Hans dygnsdiures är 3,5 liter varav den nattliga urinproduktionen är 1,0 liter. Vad bör du främst fokusera din utredning på?
-
Akut bäckeninfektion och salpingit
Akut bäckeninfektion är ofta resultatet av en uppåtstigande infektion från cervix. Det förkortas ofta PID – pelvic inflammatory disease – och innefattar endometrit, salpingit, parametrit, inflammation i äggstockarna, tuboovarialabscess och/eller peritonit i nedre del av buken.
-
Turners syndrom
Tillstånd med komplett eller delvis frånvaro av den andra könskromosomen hos fenotypiska kvinnor.
-
Vulvacancer
Cancer i de yttre könsorganen, vilket omfattar mons pubis, inre och yttre blygdläppar, perineum, vestibulum, Bartholinis körtlar, urinrörsmynning och klitoris.