Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Kirurgi

Hypotermi


Uppdaterad den: 2015-08-31
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Basfakta

Definition

  • Människans kroppstemperatur (kärntemperatur) ligger normalt mellan 36,4 °C och 37,5 °C.1
  • Kärntemperatur under 35 °C definieras som hypotermi.2 Hypotermi kan delas in i:
    • Lätt (32–35 °C)
    • Måttlig (28–32 ℃)
    • Svår hypotermi (< 28 °C)3
  • Den kan även delas in efter grad:
    • Grad 1: 32–35 °C
    • Grad 2: 28–32℃
    • Grad 3: < 28 ℃
  • Viktiga riskfaktorer utöver den låga temperaturen är mycket låg eller mycket hög ålder, andra samtidiga sjukdomar samt förgiftningar.4
  • Den lägsta kroppstemperatur som ett barn har haft och överlevt är 14,2 °C5 och en vuxen 13,7 °C.6

Förekomst

  • En stor andel har samband med intoxikation, särskilt av alkohol och narkotika.3,7-8
  • Vanligast bland män.
  • Äldre personer är en utsatt grupp.9

Etiologi och patogenes

  • Barn och äldre är särskilt utsatta:
    • Äldre har ofta nersatt känslighet för kyla och minskad värmeproduktion10-11
    • Hos små barn är kroppsytan stor i förhållande till volymen och barn har dessutom sämre förmåga att producera värme och en outvecklad temperaturreglering
  • Olyckor/skador med köldexponering:
    • Drunkning/drunkningstillbud
    • Lavinolyckor
  • Yrkes- eller fritidsaktiviteter med långvarig exponering för kyla eller med extrem kyla (arbete på fartyg, vintersport, expeditioner och dylikt).
  • Etanol:
    • Ger snabbare nedkylning på grund av vasodilatation och sänkt kroppslig reaktion på kylan

Patogenes

  • För att upprätthålla temperaturjämvikt styr hypotalamus de olika kroppsliga reaktionerna på värmeförlusten:12
    • Termoreceptorer finns både centralt (preoptiska kärnan i främre hypotalamus) och perifert (i huden)
    • Hypotalamus reagerar på kyla med olika effektormekanismer som darrning (för att öka värmeproduktionen) och vasokonstriktion
  • Temperatur mellan 32 °C och 35 °C (lätt hypotermi):
    • Försöker återställa kroppstemperaturen genom muskelaktivitet/darrning och perifer vasokonstriktion
    • Hjärtfrekvensen ökar, hjärtats minutvolym ökar och blodtrycket stiger
    • Takypné initialt
  • Temperatur under 32 °C (måttlig/svår hypotermi):
    • Nedreglering av alla kroppsfunktioner sker efter hand
    • Metabolismen sänks och syre förbrukningen minskar med 5–7 % för varje grad som kroppstemperaturen sjunker
    • Värmeproduktionen genom darrning upphör
    • Tilltagande acidos och hyperkalemi, med risk för arytmier
    • Hjärtarbetet minskar på grund av lägre minutvolym och hjärtfrekvens
    • Gradvis hämning av andningen och förändrat syra/bas-status
    • Minskade CNS-funktioner och efter hand upphör reflexerna och koma inträder
    • Njurarnas förmåga att koncentrera urin minskar och vätskevolymen i kroppen sänks genom så kallad "kölddiures", så småningom oliguri vid svår hypotermi på grund av blodtrycksfall
    • Reducerat blodflöde + hemokoncentration kan leda till komplikationer som trombos och emboli

Patofysiologi4

  • Kroppsvärme avges till omgivningen genom strålning, ledningsförluster, konvektion, avdunstning och respiration.
  • Strålning:
    • Beror på infraröd strålning, främst från naken hud som huvud och händer
    • Orsakar den snabbaste och mest omfattande värmeförlusten (> 50 %)
  • Ledningsförluster:
    • Överföring av värme genom direktkontakt
    • En viktig mekanism vid drunkningsolyckor eftersom den termiska överledningen till vatten är cirka 30 gånger större än till luft
  • Konvektionsförluster:
    • Orsakas av rörelser i en vätska eller gas som transporterar bort värme från kroppen, till exempel stark vind, vilket förklarar vindens betydelse vid nerkylning
  • Avdunstning och respiration:
    • Är egentligen samma mekanism eftersom avdunstning av vätska är värmekrävande
    • Effekten är störst i kallt, torrt och blåsigt väder

Predisponerande faktorer

  • Hög ålder:
    • Äldre har lägre basalmetabolism, svagare respons i form av vasokonstriktion vid kyla och nedsatt förmåga att känna av lägre temperatur i omgivningen3
  • Personer med nedsatta mentala funktioner, antingen på grund av sjukdom, skada eller alkohol/narkotika:
    • Alkohol hämmar glukoneogenesen och därmed värmeproduktionen
  • Hudskador som brännskador eller dermatit.
  • Exponering för långvarig eller extrem kyla. Fuktighet och vind gör att nerkylningen går snabbare.

ICD-10

  • T68 Hypotermi
  • T88 Andra komplikationer och ogynnsamma effekter av kirurgiska åtgärder och medicinsk vård som ej klassificeras annorstädes
    • T88.5 Andra komplikationer till anestesi (hypotermi som följd av anestesi)
  • P80 Undertemperatur hos nyfödd
    • P80.0 Köldskadesyndrom
    • P80.8 Annan hypotermi hos nyfödd
    • P80.9 Icke specificerad hypotermi hos nyfödd
  • R68 Andra allmänna symtom och sjukdomstecken
    • R60.0 Hypotermi som ej är förenad med låg temperatur i omgivningen

ICD-10 Primärvård

  • T88-P Andra komplikationer och ogynnsamma effekter av kirurgiska åtgärder och medicinsk vård som ej klassificeras annorstädes
  • T35-P Köldskada

Diagnos

Diagnoskriterier

  • Vid kärntemperatur mellan 32 och 35 °C föreligger lätt hypotermi.
  • Vid kärntemperatur mellan 28 och 32 °C föreligger måttlig hypotermi.
  • Om kärntemperaturen understiger 28 °C föreligger svår hypotermi.
  • Många kliniska termometrar mäter bara ner till 34 °C. Elektroniska termometrar med flexibla sonder krävs ofta för korrekt temperaturmätning (till exempel genom kontinuerlig mätning i esofagus eller rektum, minst tio cm innanför den yttre sfinktern). Örontermometer kan också användas.

Differentialdiagnoser

  • Död person:
    • Det kan vara svårt att konstatera dödsfall hos en patient med hypotermi13
  • Sekundär hypotermi som följd av omfattande hjärnskada, sepsis eller hypotyreos.

Anamnes

  • Kartlägg omständigheterna:
    • Situationen
    • Hur kallt, ytterligare nerkylningseffekt på grund av blåst eller fuktighet?
  • Vilka symtom har patienten av nerkylningen?
  • Har patienten något underliggande tillstånd som gör honom eller henne mer utsatt?

Kliniska fynd

Lätt hypotermi

  • Kärntemperatur mellan 32 och 35 °C.
  • Patienten darrar, har takykardi och takypné men är vid fullt medvetande.
  • Kall och blek hud.
  • Patienten är ofta orolig och kan klaga över smärtor i armbågar, händer, knäleder och genitalia.
  • Om hypotermin kvarstår uppkommer apati, sluddrigt tal, ataxi och försämrat omdöme.

Måttlig hypotermi

  • Kärntemperatur mellan 28 och 32 °C.
  • Patienten darrar inte längre, medvetandet sänks gradvis.
  • Låg andningsfrekvens.
  • Bradykardi, arytmier kan uppträda. Arteriellt blodtryck är normalt.
  • Försvagade reflexer och vidgade pupiller.
  • Hypo- eller hyperglykemi förekommer.

Svår hypotermi

  • Kärntemperatur under 28 °C.
  • Patienten är medvetslös.
  • Mycket kall hud.
  • Extrem bradykardi. Risk för asystoli eller ventrikelarytmier.
  • Ingen perifer cirkulation och ingen perifer puls.
  • Areflexi, ingen pupillreaktion.
  • Små andningsrörelser, mycket låg andningsfrekvens. Lungödem kan uppträda.
  • Oliguri.

Kompletterande undersökningar i primärvården

  • Temperaturmätning med örontermometer eller elektroniska termometrar.
  • Specialtermometer som mäter lägre temperaturer krävs. Det är oklart hur bra örontermometrarna är vid dessa temperaturer.

Andra undersökningar på sjukhus

EKG

  • Vid låga temperaturer måste nålektroder användas.
  • Hypotermi kompliceras ofta av olika arytmier, i synnerhet förmaksflimmer. Ventrikelflimmer kan leda till döden.14
  • Gradvis sjunkande frekvens (bradykardi) och förlängda PR-, QRS- och QT-intervall.15
  • Vid temperaturer under 25 °C uppträder en karaktäristisk J-våg tidigt i ST-segmentet och som en del av QRS-komplexet.

Blodprover

  • Hb, SR, CRP, LPK, elektrolyter, urea, kreatinin, CK, glukos, amylas (sekundär pankreatit), syra-bas, arteriella blodgaser.16
  • Elektrolyter:
    • Kan förändras snabbt under behandlingen och bör kontrolleras ofta7
    • Särskilt kalium kan förändras snabbt under uppvärmningen17
  • Trombocyter:
    • Trombocytopeni kan uppstå som följd av sekvestrering i lever och mjälte2
  • Koagulopati:
    • Är vanligen självbegränsande och kräver ingen åtgärd18
  • Vita/LPK:
    • Är en otillförlitlig infektionsmarkör vid hypotermi19
  • Glukos:
    • Stor risk för hypoglykemi eftersom glykogendepåerna är tömda
    • Hypotermi döljer symtomen på hypoglykemi
  • Arteriella blodgaser:
    • Metabolisk acidos är vanlig vid svår hypotermi
    • Det är svårt att tolka blodgasvärdena hos personer med hypotermi

När remittera?

  • Patienter med lätt hypotermi (> 32 °C) bör observeras under några timmar och helst läggas in på sjukhus.
  • Patienter med måttlig/svår hypotermi (< 32 °C) bör föras till sjukhus snarast möjligt, ledsagad av läkare.

Behandling

Behandlingsmål

  • Återställa normal kroppstemperatur och i största möjliga mån undvika sekvele.

Allmänt om behandlingen

  • Behandlingen måste ske med försiktighet. I synnerhet hjärtat är irritabelt och manipulation av patienten, till exempel intubation, kan utlösa arytmier.
  • Även om patienten verkar vara död bör återupplivningsåtgärder sättas in tills kärntemperaturen har uppnått 35 °C.3,20-21
  • Varma infusionsvätskor hjälper mot såväl dehydrering som värmeförlust.
  • Vid temperaturer under 30 °C är i princip alla läkemedel kontraindicerade.13

Egenbehandling

  • Lätt hypotermi utan sänkt medvetandegrad och lokala köldskador kan patienten behandla själv med uppvärmning.
    • Undvik för starka värmekällor som kan ge brännskador

Akutbehandling

Omedelbara åtgärder

  • Klä inte av patientens våta kläder, särskilt inte utomhus vid kallt väder:
    • För att undvika att utsätta patienten för ytterligare risk för nedkylning rekommenderas en fuktspärr (vattentät plastsäck närmast de blöta kläderna)
    • Klä hellre in de våta kläderna än att ta av dem, samt sätt på torr mössa
  • Om det finns förutsättningar, ersätt blöta kläder med torra kläder eller filtar.
  • Patienter med svår hypotermi bör inte värmas upp förrän efter ankomsten till sjukhus där det finns möjlighet till övervakning.
  • Passiv extern uppvärmning kan påbörjas hos patienter med lätt hypotermi.
  • Glukos:
    • Om blodsockret är lågt, eller om blodsockermätning inte kan utföras, kan glukos ges eftersom de flesta har tomma glykogendepåer
    • Glukos 300 mg/ml: 50–100 ml intravenöst

Hjärt-lungräddning vid hypotermi

  • Samma riktliner som vid grundläggande hjärt-lungräddning gäller, men:
    • Den låga temperaturen sänker metabolismen och en lyckad återupplivning kan ta mycket längre tid än hos personer med normal temperatur
    • Vanliga kriterier för dödförklaring gäller inte hypoterma patienter och återupplivning bör fortsätta tills patienten har nått en kärntemperatur på 35 °C3,21
    • Ventilations- och kompressionsfrekvens behöver inte vara lika hög som hos personer med normal temperatur
    • Det är svårt att känna en eventuell puls vid mycket djup förfrysning. Låt det därför gå minst 30–60 sekunder innan frånvaro av puls fastslås hos svårt hypoterma patienter.20 Om ingen puls finns ges hjärt-lungräddning
    • Vid analys av 30 000 fall av hjärtstopp (av olika orsaker och inte bara vid hypotermi) i Sverige fann man att, i de runt hälften av fallen där lekmän satte in HLR, var 30-dagarsöverlevnaden 2,15 gånger ökad i de fall där HLR genomfördes22
  • Defibrillering:
    • Ventrikelflimmer är ofta behandlingsresistent tills patienten når en högre kroppstemperatur (> 25 °C)
    • American Heart Association (1992) rekommenderar försök till defibrillering upp till tre stötar. Om detta inte ger resultat fortsättes hjärt-lungräddning tills kärntemperaturen nått över 30 °C innan nya defibrilleringsförsök görs23
    • Om ventrikelflimret kvarstår trots uppvärmning, kan det enligt de amerikanska riktlinjerna bli aktuellt att ge amiodaron24

Transport till sjukhus

  • Patienter med svår hypotermi bör så snabbt som möjligt transporteras till sjukhus, ledsagade av läkare.
  • Patienten måste skyddas mot ytterligare värmeförluster under transporten.
  • Flytta inte patienten i onödan (kan utlösa arytmier).
  • Etablera intravenös åtkomst.
  • Ge 100 % O2 med mask, undvik hyperventilering då fall i PCO2 kan utlösa ventrikelflimmer.
  • Bedöm vätskestatus. Patienten är ofta hypovolemisk på grund av dehydrering och sepsis. Ge eventuellt varm vätska intravenöst.
  • Beredskap för återupplivning. Bedöm behov av intubation.

Subakut behandling

Observation3

  • Mät kroppstemperaturen med örontermometer25 eller rektal termometer.
  • Säkra fria luftvägar och ge varm, fuktad O2.
  • Bedöm behovet av intubation och mekanisk ventilering.
  • Kontrollera blodsockret.
  • Bedöm vätskestatus.
  • Sätt eventuellt urinkateter för att övervaka urinproduktionen.
  • Eventuellt sätts central venkateter för att styra vätskebehandlingen och förhindra vätskeöverbelastning.

Aktuella läkemedel

  • Tiamin:
    • Många patienter med hypotermi är alkoholister. Dessa patienter bör få vitamin B1 för att förhindra utveckling av Wernickes encefalopati
    • Tiamin 100–200 mg intravenöst
    • Har få biverkningar om det skulle ges i onödan
  • Bikarbonat:
    • Allvarlig metabolisk acidos (pH < 7,1) behandlas med bikarbonat intravenöst
  • Antibiotika?
    • Vid misstanke om sepsis eller aspirationspneumoni görs blododling innan bredspektrumantibiotika sätts in
    • Diagnosen är svår eftersom klassiska symtom och tecken kan saknas19
  • Steroider?
    • Bör inte ges rutinmässigt
    • Kan ges till patienter med känd binjuresvikt och i de fall då kroppstemperaturen inte normaliseras trots adekvata uppvärmningsåtgärder4
  • Myxödemkoma?
    • Mycket sällsynt. Diskutera behandlingen med endokrinologspecialist. Substitutionsbehandling startas på intensivvårdsavdelning
    • Behandling med tyreoideahormon bör kombineras med kortikosteroider parenteralt
  • Vasoaktiva läkemedel?21
    • Läkemedel som till exempel adrenalin rekommenderas inte förrän kroppens kärntemperatur nått 30 °C
    • Detta beror på att dessa läkemedel oftast inte har någon effekt och kan ackumuleras i den venösa cirkulationen hos en patient med hypotermi. Under uppvärmningen kan läkemedlen frisättas i toxiska mängder
    • När kärntemperaturen ligger över 30 °C kan vasoaktiva läkemedel användas, men intervallet mellan doserna bör vara längre än normalt

Uppvärmning av patienten

  • Lätt hypotermi:
    • Kan behandlas med passiv extern uppvärmning, till exempel genom att svepa in patienten i torra och varma filtar
    • Ge uppvärmda intravenösa vätskor för att åtgärda dehydrering. En uppvärmningshastighet på ½–1 °C/timme kan uppnås
    • Övervaka patienten med tanke på komplikationer och hypotoni som följd av vasodilatation genom uppvärmningen
  • Måttlig och svår hypotermi:
    • Passiv uppvärmning räcker inte
    • Patienter med kardiovaskulär svikt eller instabilitet (hypotoni, arytmier) måste värmas upp så snabbt som möjligt

Uppvärmningstekniker

  • Passiv uppvärmning:
    • Mest skonsam för patienten
    • Lyckad behandling förutsätter intakta temperaturreglerande mekanismer, normal endokrin funktion och adekvata energidepåer för att kunna skapa endogen värme:
      • Placera patienten på varm plats
      • Svep in patienten i varma kläder/filtar
    • Nackdelen är att kroppsvärmen stiger långsamt
  • Aktiv extern uppvärmning, alternativ:
    • Placera patienten i ett varmt bad (40–42 °C)
    • Värmefiltar
    • Använd varma föremål (värmeflaskor och dylikt)
    • Värme från värmekällor som ugn, eld och dylikt. OBS! Kom ihåg att patientens sensibilitet kan vara nedsatt och att han/hon därför lätt kan få brännskador (brännskador uppkommer vid dålig perifer cirkulation, när blodet inte kan föra värmen från de uppvärmda ytorna vidare)
    • System för uppvärmning av luften (Bair Hugger-filt)26
    • En lyckad behandling förutsätter intakt cirkulation som kan föra tillbaka perifert uppvärmt blod till de centrala delarna av cirkulationen
  • Aktiv kärntemperaturuppvärmning (sjukhusbehandling):
    • Fördelen är att de inre organen, först och främst hjärtat, värms upp snabbt. Detta minskar hjärtats retbarhet och förbättrar dess pumpfunktion. Det minskar också risken för efterföljande fall i kärntemperaturen, uppvärmningschock och acidos:
      • Inhalationsuppvärmning (uppvärmt fuktigt syre) med en temperatur på 40 °C höjer kärntemperaturen med upp till 2,5 °C per timme och minskar avdunstningen via andningen2
      • Ge varma infusionsvätskor (40–45 °C), till exempel 5 % glukos + NaCl 80-160 mmol/l27-28
      • Extrakorporal uppvärmning av blod är den mest effektiva metoden:29
        • Kan utföras med hjärt-lungmaskin, AV-shunt, venovenös uppvärmning eller hemodialys
        • Ökar kärntemperaturen med 1–2 °C var tredje tillfemte minut30-31
      • Andra, mindre effektiva metoder:
        • Används endast om extrakorporal uppvärmning av blod inte är tillgänglig
        • Sköljning (lavage) av olika kroppshålrum, till exempel magsäck, tjocktarm, urinblåsa, med varm vätska7
        • Peritonealdialys med fysiologisk koksaltlösning, Ringerlaktatlösning eller en dialysatlösning uppvärmd till 40–45 °C, med en hastighet av sex till tio liter per timme, har visats öka kroppstemperaturen med 1–3 °C per timme i kombination med uppvärmd syrgas32
      • Thoraxsköljning kan göras slutet eller öppet (direkt i mediastinum efter torakotomi). Ökar temperaturen med 8 °C per timme.33
    • Det finns inga jämförande studier av de olika metoderna

Postakut behandling

  • Patienter som har haft en måttlig till svår hypotermi bör observeras noga under det första dygnet efter stabilisering.

Förebyggande åtgärder

  • Undvik exponering för stark och långvarig kyla.
  • Varma kläder:
    • Ytterst ett vind- och vattentätt lager, därefter flera lager med kläder som isolerar och ger ett stillastående luftskikt runt kroppen34
    • Undvik stramande/åtsittande kläder som kan hindra blodcirkulationen
Annons
Annons

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

  • Vid temperaturfall kommer kroppen först att försöka återställa kroppstemperaturen genom fysiologiska mekanismer som värmegenerering genom darrningar med mera.
  • Efter hand som temperaturen faller ytterligare drabbas personen av gradvis nedsättning av hjärn-funktionerna, nedsatt metabolism, andningsdepression, blodtrycksfall och arytmier, i slutstadiet koma och död.

Komplikationer

  • Lokala köldskador.
  • Aspirationspneumoni.
  • Arytmier:
    • Hos patienter med "okomplicerad" hypotermi är den vanligaste dödsorsaken hjärtarytmier (ventrikelflimmer)
  • DIC:
    • Som följd av ökad frisättning av tromboplastin till blodbanan, särskilt när cirkulationen återkommer vid uppvärmning
  • Akut njursvikt:
    • Kan förekomma sekundärt till rabdomyolys eller akut tubulär nekros
  • Organsvikt i inre organ på grund av ischemi.

Prognos

  • Patienter med okomplicerad hypotermi har förhållandevis låg mortalitet, medan patienter med associerade sjukdomar har mycket sämre prognos:
    • Underliggande sjukdom spelar större roll än graden av hypotermi och uppvärmningsmetod
  • Prognosen är sämre med lägre kärntemperatur.
  • Kylan skyddar också mot skador vilket får till följd att de normala kriterierna för dödförklaring inte gäller:
    • Patienter som uppvisat rigiditet, apné och dilaterade pupiller har blivit friska
    • Personer med temperaturer ner till 15 °C (och under)6 och med långvarigt hjärtstillestånd har överlevt med HLR och uppvärmning med hjälp av hjärt-lungmaskin

Patientinformation

Vad du bör informera patienten om

  • Förebyggande åtgärder.

Skriftlig patientinformation

Animationer

  • Frostbett

Källor

Annons
Annons

Annons
Annons
Annons

Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons