MCI är inte nödvändigtvis demens
Det pågår en revidering av demensbegreppet. Förändringen är helt nödvändig för att alla ska få rätt vård och för att hålla samhällskostnader för demensutredningar och -sjukdomar på en acceptabel nivå.
I takt med att befolkningen blir allt äldre har också kognitionsproblem blivit en större del av vården och omfattningen av sökande till landets minnesmottagningar ökar.
− Fler än tidigare upplever en rädsla för demens och medierna är inte sena med att förstärka den rädslan genom rapporter om hur man upptäcker och förebygger demens. Men kognitionsproblem kan många gånger också vara del av till exempel en depression eller andra sjukdomar. Det är viktigt att vårdapparaten, patienter och anhöriga accepterar att även äldre kan uppvisa minnesstörningar utan att för den skull vara dementa. Vi måste därför bli bättre på att tidigt och med hög träffsäkerhet identifiera de som verkligen riskerar att utveckla en demens. Vi måste också förstå vilka som upplever minnesproblem av andra orsaker, säger Vesna Jelic, överläkare vid Minnesmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset.
FORTBILDNING: Här lär du dig det senaste om ventrombos >>
Tar lång tid
Sedan ett antal år tillbaka pågår därför en revidering av demensbegreppet och av definitionen av lindrig kognitiv störning som också kallas mild cognitive impairment eller MCI. Det är något som tar mycket lång tid eftersom inte finns skarpa definitionsgränser för när störningen börjar och eftersom ny teknik hela tiden flyttar fram möjligheterna för skarpare kriterier. Dessutom handlar det om en kulturell förändring där både allmänhet och vården behöver förbättra kunskapen om och förändra synen på kognitiv funktion och de processer som äger rum innan en fullt utvecklad demens, menar Vesna Jelic.
− Det är naturligtvis viktigt att kunna ställa en korrekt diagnos, men vad säger man till någon som varken är helt normal kognitivt eller dement? Om vi kan få en säker tidig diagnos av demens och Alzheimers sjukdom i synnerhet, så kan man också tidigare påbörja medicinering. Det gör man normalt inte idag, även om man misstänker en demensutveckling.
Med tidigare diagnos går det också bättre att planera för de senare stadierna av sjukdomen då patienten blivit försämrad i sin självständighet, till exempel när det gäller boende eller andra kommunala insatser.
MCI betraktas idag som ett förstadium till demens och Alzheimers sjukdom. Men det är ändå ingen säker preklinisk diagnos av demens eftersom endast omkring hälften av personerna med MCI utvecklar en demens inom fem år. Resten förblir kognitivt nedsatta utan att försämras och en del förbättras till och med. MCI är än så länge en klinisk diagnos som ställs utefter läkarens bedömning, baserat på patientens subjektiva upplevelser och anhörigas observationer av patientens symtom.
− Med ett mer väldefinierat MCI-begrepp blir det troligen snart möjligt att identifiera en subgrupp av MCI-patienter med en så kallad amnestisk profil. Dessa patienter har en mycket tydlig mätbar minnesstörning, ofta så tydlig att sannolikheten att det handlar om en tidig fas i Alzheimers sjukdom är mycket hög, menar Vesna Jelic.
Hon menar att de senaste årens utveckling av nya metoder med PET, magnetkamera eller ryggmärgsprover kommer att bidra till att den här gruppen betraktas som en distinkt preklinisk fas av den vanligaste formen av demens, Alzheimers sjukdom. Hon tror också att både MCI och demensbegreppet kommer att ersättas med andra begrepp som till exempel minor neurocognitive disorder och major neurocognitive disorder.
Demens mer än minnesproblem
Tidigare har vården verkligen lagt mycket fokus på just minnet, men svårigheterna som patienten drabbas av kan också vara av språklig art eller uppstå som brister i så kallade exekutiva funktioner, till exempel förmåga att planera eller anpassa sig till nya förhållanden. Det är inte heller ovanligt med svårigheter att tolka rumsliga förhållanden.
− Objektivt kommer vi därför också att behöva utföra ett omfattande utredningsbatteri bestående av kemiska analyser och diverse instrumentella undersökningar. Därefter bör vi snarast överföra denna kunskap till primärvården för att de systematiskt ska kunna kartlägga vilka patienter som har en hög risk för sjukdomsutveckling mot demens och därför behöver gå vidare till en mer omfattande minnesutredning.
Behövs en revidering av demensbegreppet? Kommentera gärna under artikeln.
-
Hjärtinfarkt
Termen hjärtinfarkt skall användas när det finns belägg för myokardiell nekros orsakad av myokardiell ischemi. I Sverige uppgår antalet hjärtinfarkter till cirka 50 000 per år. Incidensen av hjärtinfarkt har dock under de senaste decennierna sjunkit för varje år.
-
Så går det med efterfrågade vaccinationsprogrammet
Ett nationellt vaccinationsprogram för äldre har visat goda resultat i bland annat Storbritannien – det sparar både liv och resurser. Trots stor efterfrågan finns det fortfarande inget motsvarande program i Sverige och frågan är varför.
-
Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom är den vanligaste förekommande av demenssjukdomarna. Det som särskiljer Alzheimer från övriga primärdegenerativa sjukdomar är att den initialt drabbar hippocampus och det episodiska närminnet.
-
Pneumokocksjukdom - här är riskgruppen där många saknar skydd
Region Norrbotten såg flera vinster i att vaccinera alla 65-plussare mot pneumokocker och valde att inte vänta på ett nationellt beslut - nu drygt två år senare konstaterar smittskyddsläkaren Anders Nystedt att efterfrågan på vaccin är stor.
-
Har Bengt förmaksflimmer?
Din patient beskriver sitt allmäntillstånd som bra förutom att han de senaste fyra månaderna har upplevt konditionsnedsättning och ökad andfåddhet. Undersökningen pekar på förmaksflimmer. Hur hjälper du Bengt på bästa sätt?
-
Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD)
Nästan alla med demens upplever BPSD under sjukdomsförloppet. BPSD som dominerar vid Alzheimers sjukdom är passivitet, depression och ångest.
-
Osteoporos
Osteoporos är ett tillstånd som karakteriseras av två olika förändringar i skelettet: minskad mängd benmassa och förändrad mikroarkitektur i benet. Detta leder tillsammans till en minskad hållfasthet i benet vilket i sin tur ger en ökad risk för fraktur.
-
Rekordvärmen slår hårt mot personer med dysfagi
Hos de som är friska och och får i sig vätska gör den rådande sommarvärmen ingen skada. Men vissa grupper är mer känsliga för höga temperaturer och experter går ut och varnar för vätskebrist. Personer med sväljsvårigheter, dysfagi, är i farozonen.
Kommentarer
Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.
Inga har kommenterat på denna sida ännu