Så kan bröstcancervården bli mer jämlik

Något som ska bidra till en jämlik och god vård till alla patienter är nationella vårdprogram. Det första nationella vårdprogrammet för bröstcancer togs fram 2014.

– Min känsla är att det nationella vårdprogrammet efterlevs ganska bra även om det nog fortfarande finns vissa regionala skillnader. Dessa skillnader är dock nu betydligt mindre jämfört med för några år sedan innan det fanns ett väldefinierat nationellt vårdprogram, säger Leif Klint, onkolog och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Samtidigt översvämmas vården av vårdprogram, manualer och riktlinjer och Leif Klint menar att de kan vara svårt att få en översikt och använda de i den kliniska vardagen.

– Alla stora vårdprogram som består av många sidor är ju mastiga dokument som kan kännas svåra att söka information i. Därför brukar man ofta vilja ha en kortfattad lathund att använda sig av i den kliniska vardagen. Som ett exempel kan jag då nämna att VGR och Region Syd sedan ett längre tag samarbetat för att göra en lathund som regelbundet uppdateras, säger Leif Klint.

Förändringar i bröstcancervården under pandemin

Under covid-19-pandemin har det dock varit svårt för sjukvården att följa vårdprogrammen. Regionernas omprioriteringar inom sjukvården har därför inneburit anpassningar även av bröstcancervården.

– Inför sommaren när covid-19 grasserade som mest bestämde vi oss i VGR om vissa anpassningar. Strax därefter startades ett nationellt samarbete som utmynnade i att man nationellt tittade över rutinerna och det gjordes då en anpassning av riktlinjerna med nationell harmonisering, säger Leif Klint.

Detta gjorde bland annat att mammografiscreeningen och i viss mån rehabiliteringsverksamhet sattes på paus. Det har även inneburit förändringar i behandling för vissa patienter, beroende på behandlingstyp och infektionsrisk. Samtidigt har nya lösningar tillkommit, såsom att ha mer digital kontakt med patienterna.

– Vi har dock nu efter sommaren när antalet coronapatienter minskat betydligt inom svensk sjukvård återgått mer eller mindre till vårt vanliga handlingssätt av bröstcancerpatienter, säger Leif Klint.

“Snabbare få läkemedel godkända inom den kliniska vardagen”

Även bröstcancerforskningen har påverkats av pandemin till den grad att studier har satts på paus och det har heller inte startats upp några nya. Det förbryllar Leif Klint som redan anser att införandet av nya behandlingar går för långsamt i Sverige.

– Jag tycker personligen att den stora utmaningen är att hitta ett sätt att snabbare få läkemedel godkända inom den kliniska vardagen. Om det till exempel kommer ett nytt spännande resultat från en randomiserad studie som påvisar mycket goda resultat av ett nytt bröstcancerläkemedel så tar det ofta en evig tid innan det blir tillgängligt i den kliniska vardagen.

Så skulle det inte behöva vara, menar han.

– FDA i USA brukar ju vara mycket snabba med ett godkännande för kliniskt bruk medan EMA inom EU är betydligt långsammare. Därefter skall läkemedlet också manglas genom regulatoriska myndigheter/organisationer inom Sverige, först på nationell och sedan på regional nivå, innan jag som kliniskt verksam läkare kan börja använda det.