Ny framgång för diabetesläkemedel vid hjärtsvikt

Hallå där Jarl Hellman...

Vad var den viktigaste nyheten under mötet och varför? Vad innebär det för patienterna?
– Den enda riktigt stora kliniska studien vid ADA år 2020 var VERTIS. Resultatet var delvis negativt men visar ändå hur oerhört viktig denna nyare preparatgrupp är vid typ 2-diabetes och särskilt för de patienter som har en samtidig hjärtsvikt. Denna typ av läkemedel som är tabletter som ges endast en gång per dygn och som har relativt begränsade biverkningar kommer att bli allt mer använda inom diabetesvården under de kommande åren.

Läs mer om resultaten från VERTIS i en kongressrapport här >>

Ytterligare en ny studie visar på framgång för diabetesläkemedelt SGLT2-hämmare vid hjärtsvikt. Vill du kommentera resultatet?
– EMPEROR med empagliflozin är en väldigt intressant studie som bekräftar nyttan av SGLT2-hämmare vid hjärtsvikt både med och utan typ 2-diabetes. Den bekräftar fynden från DAPA-HF studien med dapagliflozin. Efter dessa två studier med SGLT2-hämmare råder det inget tvivel om att preparatgruppen bör ingå som ett baspreparat vid hjärtsvikt, detta således oberoende om samtidig typ-2 diabetes eller ej. Det är ett viktigt paradigmskifte inom kardiologin.

TIPS: Fortbildning om typ 2-diabetes och kardiovaskulär sjukdom, som Jarl Hellman har varit med och tagit fram >>

Hur ser det ut hos professionen – är de snabba med att ta del av nya forskningsrön?
– Ja, man får nog anse att professionen i regel är ”lagom” snabb att ta till sig nya viktiga studier. Det bör finnas en ”slags tröghet” i viss mån vilket det gör idag men det varierar förstås en del från fall till fall.

Är det något du saknade under ADA-mötet?
– Jag saknade fler större kliniska studier vad gäller både typ 1- och typ 2-diabetes men intressant att det fanns så pass många inslag med insulinpumpar och glukosmonitorering. Den mer tekniska delen har helt klart vuxit på de stora diabeteskonferenserna på senare år.

Något annat du vill lyfta från kongressen?
– Det fanns många spännande sessioner som berörde kost och motion, särskilt intressant var där kanske diskussionen kring ”time restricted eatning”, ett område som dock i nuläget saknar större randomiserade studier som undersöker denna matreglering över en längre tidsperiod.