Medicinsk översikt | Allmänmedicin

Övre luftvägsinfektion, ÖLI

Den typiska övre luftvägsinfektionen börjar med sveda i halsen och torrhetskänsla och irritation i näsan.  I denna översikt beskrivs ÖLI såsom en ospecificerad viral övre luftvägsinfektion, också benämnd förkylning eller akut rinosinuit/rinofaryngit. 


Anita Groth, Specialist öron-näsa-hals, Privat
Uppdaterad den: 2016-08-11
Författare: Anita Groth, Specialist öron-näsa-hals, Privat
Uppdaterare: Caroline Gahm, Specialist öron-näsa-hals, Karolinska universitetssjukhuset

Annons

Definitioner

ÖLI (övre luftvägsinfektion): inflammatorisk reaktion i de övre luftvägarnas slemhinnor (öron, näsa, sinus, farynx och/eller larynx) på grund av infektion. ÖLI innefattar virusorsakad ospecificerad ÖLI – också kallad förkylning eller akut rinosinuit och/eller rinofaryngit och akut laryngit – samt dess bakteriella komplikationer; akut mediaotit (AOM) och akut bakteriell rinosinuit. Akut faryngotonsillit brukar medräknas i bakteriell ÖLI.
I denna översikt beskrivs ÖLI såsom en ospecificerad viral övre luftvägsinfektion, också benämnd förkylning eller akut rinosinuit/rinofaryngit. 

Akut rinosinuit, synonymt med ospecificerad ÖLI eller förkylning: virusorsakad förkylning som engagerar näs- och bihåleslemhinnan.

Akut rinofaryngit, synonymt med ospecificerad ÖLI eller förkylning virusorsakad förkylning som engagerar näsan och svalget.

Akut laryngit: virusorsakad inflammation av stämbandsepitelet.

NLI (nedre luftvägsinfektion): inflammatorisk reaktion i de nedre luftvägarnas slemhinnor på grund av infektion. Uppdelas i trakeit, bronkit, pneumoni och pleurit. Kännetecknas oftast av hosta med eller utan upphostningar. Feber är vanligare än vid ÖLI.

Annons
Annons

Bakgrund och epidemiologi till ÖLI

Akuta luftvägsinfektioner – som traditionellt indelas i övre (ÖLI) och nedre (NLI) (för definitioner se ovan) där larynx utgör gränsnivå – har den högsta incidensen av alla sjukdomsgrupper. Övre luftvägsinfektion, ÖLI, är den vanligaste av alla infektionssjukdomar och den vanligaste orsaken till korttidssjukskrivningar eller frånvaro från förskola/skola i vårt land. Övre luftvägsinfektion är också den vanligaste anledningen till läkarbesök för barn i primärvården. I ungefär hälften av läkarbesöken för luftvägsinfektioner förskrivs antibiotika. 

Mottagligheten för förkylning är allmän och nästan alla individer drabbas minst en gång per år. Barn i förskoleåldern insjuknar i genomsnitt sex till tio gånger per år i luftvägsinfektion. Den högre siffran avser yngre förskolebarn. Vuxna med små barn eller barnbarn har ofta två till fyra förkylningar om året. Man brukar räkna med att förskolebarn är förkylda i genomsnitt totalt två och en halv månad om året.

ÖLI är vanligast under vinterhalvåret. Under den kallare säsongen oktober till april är det inte ovanligt att förskolebarn har två till tre förkylningar per månad.

Annons
Annons

Etiologi och patogenes

95 procent av alla övre luftvägsinfektioner orsakas av virus. Omkring 400 potentiellt luftvägspatogena virus har identifierats men endast ett fåtal dito bakterietyper. Av dessa bakteriella förkylningar behöver merparten ingen antibiotikabehandling (till exempel varig snuva).

Respiratoriska virus som picorna-, parainfluensa-, corona- och influensavirus har större benägenhet än andra att fästa vid mukoproteinerna i slemlagret på luftvägsslemhinnan.

Picornavirus – varav det finns 200 serotyper där rinovirus, coxsackievirus och ECHO-virus ingår – är den klart vanligaste kända genesen till luftvägsinfektion hos barn i åldern ett till fem år och förekommer i 50–63 procent av fallen. RS-virus förekommer i cirka tio procent, adenovirus i åtta procent och influensa A i fyra procent. (1) Nyligen funna luftvägsvirus såsom humant metapneumovirus och humant coronavirus NL63 utgör ett par procentenheter var. Dock kan etiologiskt agens variera mycket starkt över tid och plats eftersom snabb endemisk, epidemisk eller till och med pandemisk spridning är vanlig för många virala luftvägspatogener.

Olika virus - olika svåra symtom

Svårighetsgraden av symtom varierar beroende på virustyp. Picornavirus, framför allt rinovirusgruppen, ger oftast milda symtom, ingen feber och lindrigare infektioner än RS-, influensa- och adenovirus. Influensavirus ger svårast symtom. RS-virus och adenovirus ger oftast specifika sjukdomsbilder hos små barn. Hos barn med astma eller kronisk lungsjukdom kan även rinovirus ge svårare och mer långdragna luftvägsinfektioner.

Ospecificerad ÖLI drabbar slemhinnorna i övre luftvägarna och ger en svullnad och slembildning. Virus sprider sig ofta i olika lokaler, svullnaden breder ut sig och ger efterhand symtom från både näsa, bihålor och svalg. Ibland förekommer även hosta då det i slemhinnan i larynxnivån finns nerver som irriteras och sänder signaler till hostcentrum i hjärnan.

Smittspridningen sker via droppsmitta genom luften när vi talar, nyser eller hostar eller via inokulation genom direktkontakt. När vi tar i hand eller tar varandras föremål/leksaker i handen eller munnen, smittar vi oss själva med virus på fingrarna som förs till näsan eller ögat. Adenovirus kan även smitta via vatten.

Klinisk bild av ÖLI

En förkylning brukar vara i sju till tio dagar; det tar tre dagar att bli sjuk (inkubationstid), under tre dagar är man ofta ordentligt påverkad och sedan tar det tre dagar att bli frisk. Smittsamhet föreligger ett par timmar till tre dagar före den subjektiva sjukdomsdebuten och kvarstår i tre till fyra dagar, det vill säga så länge som fritt virus finns i näs- och svalgsekret.

Den typiska förkylningen börjar med sveda i halsen och torrhetskänsla och irritation i näsan. Inom ett dygn tillstöter nysningar, vattnig snuva, nästäppa och ibland värk i näsan. Efter några dagar blir snuvan mer mukopurulent, seg och gul eller grönfärgad. Färgen beror på leukocyterna i infektionsförsvaret och är oberoende av om infektionen beror på virus eller bakterier.

Allmäntillståndet kan vara mer eller mindre påverkat med trötthet, huvudvärk och måttlig feber, men är oftast helt opåverkat. Feber är vanligare hos barn. Många vuxna får tryckkänsla över näsroten, värk vid framåtböjning och tryckömhet över bihålorna vid ett par dagars förkylning (utan att det är en bakteriell rinosinuit). Dessa besvär är ospecifika och lika vanliga vid förkylning som vid bakteriell rinosinuit. Snuva som enskilt symtom är det vanligaste vid övre luftvägsinfektion och förekommer i 30 procent av alla dagar med luftvägssymtom hos barn.

Uttalad snuva och slemhinnesvullnad kan ge upphov till nattlig hosta hos framför allt de minsta barnen. Vid en ÖLI förekommer ofta även hosta och andra NLI symtom. Ibland angriper virus framför allt luftrören och om NLI symtomen överväger kallas det luftrörskatarr eller akut bronkit. Första dagarna är det vanligt med rethosta och värk bakom bröstbenet, efter några dagar bildas mer slem som ibland är färgat. Hostan kan vara kvar i flera veckor, särskilt hos äldre, men avtar efterhand.

Diagnostik

Diagnosen ställs på anamnesen och den kliniska bilden. Odlingsprov utförs vid misstanke på influensautbrott och vid misstänkt RS-virus. Hos mycket små barn används ibland PCR-teknik.

Många virusorsakade luftvägssjukdomar ger upphov till lika kraftiga feberreaktioner och lika stort inflammatoriskt svar som de bakteriella, varför temperatur eller CRP-nivå särskilt första veckan oftast inte tillför någon information angående typ av agens.

Differentialdiagnoser till ÖLI

Nästäppa

Nästäppa är ett vanligt symtom från näsan och orsakas förutom vid ÖLI av andra inflammatoriska tillstånd såsom idiopatisk och allergisk rinit, som leder till slemhinnesvullnad av varierande grad. Vid alla tre tillstånden är nästäppan ofta bilateral eller växlar från sida till sida. Vid anatomiska avvikelser såsom septumdeviation, alarinsufficiens och sällsynt koanalatresi är nästäppan oftast ensidig och konstant eller förvärras med tiden. Vid rumsinskränkande processer såsom näspolyper, papillom, cancer i bihålor och epifarynx börjar nästäppan diskret för att förvärras med tiden. Vid trauman såsom näsfraktur, septumfraktur, septumhematom kommer nästäppan oftast vid tidpunkten för traumat.

Sekretion

Sekretion kommer ofta tillsammans med nästäppa och om den är dubbelsidig talar det för inflammatorisk genes. Tunn, vattnig snuva talar förutom för virusorsakad rinit även för allergisk rinit, idiopatisk rinit eller kolinerg snuva. Är rinnsnuvan ensidig måste man utesluta likvorré. Är sekretionen mukös eller mukopurulent talar det för kronisk inflammation. Purulent snuva, oftast ensidig med över tio dagars symtomduration talar för bakteriell rinosinuit. Om den varar ännu längre och är illaluktande (framför allt hos äldre) talar det för sinuit på grund av tandinfektion eller malignitet och hos barn för främmande kropp. Blodtingerad snuva är vanligt vid torr rinit men kan också vara tecken på malignitet.

Nysning

Nysning är vanligast vid allergisk rinit då nysattackerna kan komma upprepade gånger vid exposition för pollen eller andra allergen, men förekommer också i början av ÖLI. Värk och tryck över näsrygg, panna och kinder är vanligt vid förkylning. Den vanligaste differentialdiagnosen till sådan värk är TMD (temporomandibulär dysfunktion) eller på svenska käkleds- och tuggmuskelsmärta. Om besvären är dubbelsidiga och har varat mindre än tio dagar har de inget värde i sinuitdiagnostiken. Om besvären är svåra (VAS 7–10) och oftast ensidiga talar det för kraftig bakteriell rinosinuit eller i sällsynta fall tumör. Smärta och värk framtill i näsan kan också förekomma vid näsfurunkel och vestibulit.

Slem

Slem bakom näsan eller klumpkänsla från nässvalget är ett med åldern ökande problem som ofta leder till hosta och harklingar och är en vanlig besöksorsak i öppen vård. Det beror oftast på att den åldrade slemhinnans förmåga att transportera slem (den mukociliära transporten) avtar och slemmet samlar sig och irriterar. Besvären är oftast mest uttalade på morgonen då slem har samlats under natten och man inte lyckats svälja undan. I amerikansk litteratur kallas dessa ospecifika symtom för ”post nasal drip”. Tjockt sekret som rinner från näsan bakåt i svalget kan också vara tecken på bakteriell rinosinuit, som ger så kallad baksnuva.

Halsont

Halsont på grund av akut faryngotonsillit orsakad av bakterier, vanligen grupp A streptokocker, kommer oftast hastigt, brukar inte föregås av viral ÖLI, ger aldrig samtidig hosta och snuva men ofta feber >38 grader. Adenovirus kan också ge en kliniskt isolerad tonsillitbild. (medicinsk översikt om Akut tonsillit)

Behandling av ÖLI

Någon kausal behandling av ospecificerad, viral ÖLI finns inte. Behandlingen är symtomatisk, antibiotika verkar överhuvudtaget inte på virus och antivirala medel eller influensamedel ges inte mot vanlig förkylning. Något ”förkylningsvaccin” har hittills inte kunnat framställas förutom mot två av de hundratals olika sorterna, nämligen säsongsinfluensa och svininfluensa. Läkarbesök är inte indicerat om allmäntillståndet är opåverkat. Vid långvarig feber i mer än fem dygn, andningssvårigheter eller långdragen hosta är telefonkontakt eller läkarbesök indicerat.

  • Avsvällande näsdroppar/sprayer kan lindra och är effektivt vid uttalad nästäppa liksom högläge. Perorala avsvällande medel har däremot inte kunnat visas ge någon generell vinst vare sig vid nästäppa, ÖLI, akut mediaotit eller bakteriell rinosinuit. Däremot orsakar de inte helt sällan adrenerga biverkningar.

  • Paracetamol och ibuprofen verkar lindrande mot värk och feber. Feber är kroppens försvar mot virus och behöver inte generellt behandlas. Rikligt med dryck, att hålla barnet svalt, vädra i rummet och att ge febernedsättande medel först om barnet är påverkat av febern, rekommenderas i första hand. Ibuprofen har visats ha lite bättre effekt än paracetamol och kan användas hos barn från sex månader. Preparaten bör inte kombineras på grund av risk för överdosering.

  • Nässköljningar med koksalt är ett skonsamt sätt att rengöra näsan från sekret, krustor och partiklar som fastnat på slemhinnan. Hos barn används med fördel koksalt i sprayform. NäsFrida kan användas för att suga slem ur näsan på småbarn som inte själva kan snyta ut. Den kan köpas i barnvagnsaffärer eller vissa apotek. Fysiologiskt koksalt för nässköljning kan man tillverka själv. En halv liter kroppsvarmt kranvatten blandas med ett knappt teskedsmått koksalt. När man sköljer näsan med koksalt bör man stå framlutad över handfatet, så att vattnet rinner ut ur näsan och inte ner i halsen. Man kan antingen dra in vattnet ur en kupad hand, hälla in det i näsan med en speciell plastkanna (NasoKlar) eller spruta in det i näsan med en därför avsedd spruta (Nasaline).

  • Luftrörsvidgande medicin eller inhalation kan hjälpa vid trånghet i luftrören.

  • Hostdämpande eller slemlösande hostmediciner är ofta olämpliga till små barn och rekommenderas numera inte heller till äldre barn och vuxna på grund av begränsad och dåligt visad effekt. De kan därför inte generellt rekommenderas. Hostmediciner har utgått ur läkemedelsförmånen.

  • Antibiotika har i flera studier inte visat sig påverka förloppet i positiv riktning.

Prognos

Prognosen hos majoriteten av ospecificerade ÖLI är mycket god. Säsongsinfluensan och svininfluensan kan hos vissa grupper, framför allt äldre vuxna och mycket små barn, ha ett allvarligt förlopp med pneumoniutveckling, andningssvårigheter och till och med cirkulationskollaps och död.

Komplikationer vid övre luftvägsinfektion

Efter en ospecificerad ÖLI drabbas tolv procent av barn i åldern 0–4 år av en bakteriell komplikation där akut mediaotit är vanligast. (1) Andra bakteriella komplikationer är akut bakteriell rinosinuit och pneumoni. Mycket sällsynta bakteriella övre luftvägsinfektioner är epiglottit, retrofaryngeal abscess och meningit.

Särskilda och/eller förebyggande råd

Noggrann handhygien, att undvika handkontakt i förkylningstider, att använda pappersnäsdukar för engångsbruk och att hosta och nysa i armvecket är profylaktiska metoder för att undvika smitta.

Vidare information

Diverse informationsmaterial om förkylning riktad till allmänheten, förskoleföräldrar, BVC-
föräldrar, skolbarn med mera kan laddas ner från Strama (samverkan mot antibiotikaresistens). Exempelvis:

- Förkylning – eller övre luftvägsinflammation – hos vuxna
- Vad är förkylning?

ICD-10

J00.9 - ÖLI = akut rinosinuit

Referenser

Hedin K. Luftvägsinfektioner hos förskolebarn – handläggning i öppenvård. Akut mediaotit 2009, www.strama.se

Axelsson I. Paracetamol plus ibuprofen reduced fever in young children faster than paracetamol alone but not ibuprofen alone. Evid Based Med 2009, December (in press).

Axelsson I. Fördubblad dos av paracetamol – fel och farligt. Läkartidningen 2009;106(9):602-603.

Hay AD, Wilson AD. The natural history of acute cough in children aged 0 to 4 years in primary care: a systematic review. Br J Gen Pract 2002;52(478):401–9.

Holmström M, Hedin Blomqvist E, Ellegård E, Groth A, Näsa-epifarynx-bihålor i ÖNH-handboken, red. Friis-Liby & Groth, Studentlitteratur, 2010.

Kvaerner KJ, Nafstad P, Jaakkola JJ. Upper respiratory morbidity in preschool children: a
cross-sectional study. Arch Otolaryngol Head Neck Surg 2000;126(10):1201–6.

Lambert SB, Allen KM, Druce JD, Birch CJ, Mackay IM, Carlin JB, et al. Community
epidemiology of human metapneumovirus, human coronavirus NL63, and other respiratory
viruses in healthy preschool-aged children using parent-collected specimens. Pediatrics
2007;120(4):e929–37.

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons