Metabola syndromet

Prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor – Socialstyrelsens nationella riktlinjer

Nedan redovisade åtgärder som hälso- och sjukvården bör eller kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna redovisas enligt prioriteringsskalan 1–10, där åtgärder med prioritering 1 har högst angelägenhetsgrad och 10 lägst.

Tobaksbruk

• Hälso- och sjukvården bör erbjuda:
  • Kvalificerat rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som röker dagligen (prioritet 1)
  • Rådgivande samtal till gravida som röker (prioritet 1)
  • Rådgivande samtal till gravida som snusar (prioritet 3)
  • Kvalificerat rådgivande samtal till unga under 18 år som har ett tobaksbruk (prioritet 3)
  • Webbaserad intervention till unga under 18 år som har ett tobaksbruk (prioritet 3)
• Se även Socialstyrelsens dokument Stöd för samtal om tobak.

Riskbruk av alkohol

• Hälso- och sjukvården bör erbjuda:
  • Rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som har ett riskbruk av alkohol (prioritet 3)
  • Rådgivande samtal till gravida med bruk av alkohol (prioritet 2)
• Hälso- och sjukvården kan erbjuda:
  • Rådgivande samtal till unga under 18 år med bruk av alkohol (prioritet 5)
• Se även Socialstyrelsens dokument Stöd för samtal om alkohol.

Ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet

• Hälso- och sjukvården bör erbjuda:
  • Kvalificerat rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som har ohälsosamma matvanor (prioritet 1)
  • Rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som är otillräckligt fysiskt aktiva (prioritet 2)
  • Rådgivande samtal med tillägg av skriftlig ordination av fysisk aktivitet till vuxna med särskild risk som är otillräckligt fysiskt aktiva (prioritet 2)
  • Rådgivande samtal med tillägg av aktivitetsmätare till vuxna med särskild risk som är otillräckligt fysiskt aktiva (prioritet 2)
  • Rådgivande samtal till unga under 18 år som är otillräckligt fysiskt aktiva (prioritet 3)
  • Kvalificerat rådgivande samtal till gravida som har ohälsosamma matvanor och som är otillräckligt fysiskt aktiva (prioritet 2)
• Hälso- och sjukvården kan erbjuda
  • Familjestödsprogram till barn 2–12 år med ohälsosamma matvanor eller otillräcklig fysisk aktivitet (prioritet 5)
• Se även Socialstyrelsens dokument Stöd för samtal om fysisk aktivitet och Stöd för samtal om matvanor.

Inför planerad operation

• Hälso- och sjukvården bör erbjuda:
  • Kvalificerat rådgivande samtal med erbjudande om tillägg med nikotinläkemedel till vuxna som ska genomgå en operation och som röker (prioritet 1)
  • Rådgivande eller kvalificerat rådgivande samtal med tillägg av läkemedel för rökavvänjning (vareniklin) till vuxna som ska genomgå en operation och som röker (prioritet 2)
  • Rådgivande samtal till vuxna som ska genomgå en operation och har ett riskbruk av alkohol (prioritet 3)

Till: Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor. Socialstyrelsen 2018.

Mat vid fetma - en systematisk litteraturöversikt från SBU (2013)

I Sverige har förekomsten av fetma hos vuxna mer än fördubblats under de senaste 30 åren. Med fetma avses i denna rapport BMI ≥30, eller midjeomfång ≥102 cm för män och ≥88 cm för kvinnor.

• Viktnedgång hos vuxna:
  • På kort sikt (sex månader) är strikt eller måttfull lågkolhydratkost effektivare än lågfettkost
  • På längre sikt finns inga skillnader mellan strikt och måttfull lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, låg-glykemisk kost (GI-mat), eller mat med hög andel enkelomättade fetter
  • Högre intag av mejeriprodukter (i första hand mjölk) eller minskat intag av söta drycker kan leda till viktnedgång
• Viktnedgång hos barn- och ungdomar:
  • Ökad andel mejeriprodukter (i första hand mjölk) vid energirestriktion kan leda till viktnedgång
  • Det går inte att bedöma om övriga kostråd som är effektiva för vuxna också är effektiva för personer under 18 år
• Att behålla lägre vikt:
  • Feta personer som gått ner i vikt behåller sin viktreduktion bättre med lågfettkost med lågt glykemiskt index och/eller högt proteininnehåll jämfört med lågfettkost med högt glykemiskt index och/eller lågt proteininnehåll
  • Det saknas underlag för att bedöma om även lågkolhydratkost och medelhavskost effektivt kan förebygga viktuppgång efter viktminskning
• Insjuknande eller död i hjärt-kärlsjukdom:
  • För feta personer ger medelhavskost (med extra olivolja eller nötter och mandel) lägre risk för insjuknande eller död i hjärtkärlsjukdom jämfört med lågfettkost
• Insjuknande i typ 2-diabetes:
  • Feta personer har kraftigt ökad risk för diabetes
  • Risken att insjukna i diabetes är lägre för dem som dricker alkohol i måttlig mängd och hos dem som dricker mycket kaffe, men är högre för dem som dricker söta drycker
  • Däremot ger inte lågfettkost minskad risk att insjukna i diabetes jämfört med en kost med standardinnehåll av fett, bland feta kvinnor som passerat klimakteriet
• Kunskapsluckor:
  • Det går inte att bedöma om andra typer av mat eller dryck har betydelse för sjuklighet eller dödlighet hos personer med fetma
  • Det går inte att bedöma effekten på dödlighet, sjuklighet eller viktminskning av frukt, grönsaker, fullkornsprodukter, baljväxter, potatis, sojaprodukter, kött och charkuteriprodukter
  • Det går inte att bedöma om det finns skillnad i effekt på dödlighet, sjuklighet eller livskvalitet mellan måttfull lågkolhydratkost och lågfettkost för feta personer

Sammanfattning

Flera olika slags kostvanor kan på kortare sikt ge viktminskning hos feta personer. Långsiktigt märks inga skillnader mellan olika typer av kost. Det saknas också kunskap om hur de olika kostråden påverkar hälsan på längre sikt.

Strikt eller måttlig lågkolhydratkost ger effektivast viktnedgång på kort sikt. På lång sikt finns inga avgörande skillnader i effekt på viktnedgång mellan strikt/måttlig lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost eller GI-kost.

SBU har inte granskat studier av mat till normal- eller överviktiga personer eller till hela befolkningen.

Mat vid fetma – en systematisk litteraturöversikt från SBU (2013)

Att förebygga aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom med läkemedel (2014)

Riskbedömning

• Mycket hög risk:
  • Dokumenterad tidigare kardiovaskulär sjukdom (sekundärprevention)
  • Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE ≥10 %
  • Kronisk njursjukdom med GFR <30 mL/min/1,73 m2 kroppsyta
• Hög risk:
  • Markant förhöjning av enskilda riskfaktorer, till exempel:
    • Totalkolesterol >8 mmol/L
    • Systoliskt blodtryck >180 mm Hg och/eller diastoliskt blodtryck ≥110 mm Hg
    • Rökare med >20 paket/år (antal paket à 20 cigaretter per dag × antal år)
    • Före eller under behandling
  • Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE 5 % – <10 %
  • Kronisk njursjukdom med GFR 30–59 mL/min/1,73 m2 kroppsyta
• Måttlig risk:
  • Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE 1 % – <5 %
• Låg risk:
  • Beräknad 10-årsrisk för kardiovaskulär död enligt SCORE <1 %
• SCORE-algoritmen:
  • Finns på heartscore.org. Personer över 65 år inkluderas inte, men har ökande risk med stigande ålder
• Riskbedömning vid diabetes:
  • Det svenska Nationella Diabetesregistret, NDR, har konstruerat egna modeller för riskskattning vid typ 1- och typ 2-diabetes som finns på ndr.nu/risk. Därigenom kan hjärt-kärlrisken för diabetiker skattas på ett mer finkalibrigt sätt

Hyperlipidemi

• Livsstilsåtgärder inklusive fysisk aktivitet och lämplig kost enligt gällande rekommendationer är grundläggande vid kardiovaskulär prevention.
• Det är den sammanlagda risken för hjärt-kärlsjukdom som ska avgöra vilka patienter som bör erbjudas lipidsänkande behandling.
• Statiner utgör alltid förstahandsmedel och har dokumenterad effekt även på triglycerider.
• Vid hög eller mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom bör erbjudas behandling med fastställda doser av kolesterolsänkande statiner, snarare än att särskilda målnivåer skall uppnås.
• Kolesterolupptagshämmare (ezetimib):
  • Det saknas tillräcklig evidens för att ezetimib påverkar risken för kardiovaskulära händelser
• Gallsyraabsorptionshämmare, resiner (kolestyramin, kolestipol, kolesevelam):
  • Det finns viss evidens för att resiner kan minska kardiovaskulär morbiditet vid hyperkolesterolemi
• Fibrater (bezafibrat, gemfibrozil, fenofibrat)
  • Effekt på kardiovaskulär morbiditet har inte påvisats

Behandlingsrekommendationer

• Vid hög kardiovaskulär risk och LDL-kolesterol <4,9 mmol/L rekommenderas standardiserad dosering av statin (till exempel simvastatin 20–40 mg, atorvastatin 10–20 mg). Önskvärda nivåer av LDL-kolesterol ska mer ses som riktmärken än som absoluta behandlingsmål.
• Vid mycket hög risk och LDL-kolesterol >4,9 mmol/L rekommenderas mer intensiv statinbehandling (till exempel atorvastatin 40–80 mg, rosuvastatin 20–40 mg).
• Statiner bör övervägas vid kronisk njursjukdom eftersom detta innebär förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom.
• Kombinationsbehandling med andra lipidsänkande läkemedel för att nå mycket låga LDL-kolesterolnivåer har inte dokumenterats avseende patientnytta.
• För övriga lipidsänkande läkemedel finns föga dokumentation för prevention av kardiovaskulär sjukdom och användningen begränsas till speciella patientgrupper.
• Lågt HDL-kolesterol indikerar hög risk för hjärt-kärlsjukdom, men det saknas stöd för att läkemedel som höjer HDL-kolesterol minskar risken för kardiovaskulär sjukdom.

Hypertoni

• För de flesta patienter med hypertoni är målblodtrycket <140/90 mmHg, för diabetiker <140/85 mmHg. Tillgänglig dokumentation stödjer behandling upp till åtminstone 85 års ålder.
• Hur intensiv blodtrycksbehandling som bör erbjudas styrs till stor del av vilka andra riskfaktorer patienten har.
• Vid okomplicerad hypertoni rekommenderas antingen angiotensin converting enzyme (ACE)-hämmare eller angiotensin II-antagonister (ARB), kalciumantagonist av dihydropyridintyp eller diuretikum av tiazidtyp (bendroflumetiazid, hydroklortiazid, klortalidon).
• Vid initialt högre tryck och vid otillräcklig effekt bör ACE-hämmare eller ARB kombineras med kalciumantagonist av dihydropyridintyp eller med diuretikum av tiazidtyp. Om målblodtryck inte nås rekommenderas en kombination av alla tre klasserna av läkemedel:
  • ACE-hämmare alternativt ARB
  • Kalciumantagonist av dihydropyridintyp
  • Diuretikum av tiazidtyp
• Kombinationsbehandling med ACE-hämmare och ARB är olämplig på grund av ökad risk för biverkningar.
• Beta-receptorblockerare är indicerade vid vissa andra samtidiga sjukdomar (till exempel ischemisk hjärtsjukdom, kronisk hjärtsvikt, arytmier, migrän), eller som tillägg vid otillräcklig effekt.
• Mineralkortikoid-receptorantagonister (aldosteronantagonister) och alfa-receptorblockerare är värdefulla tillägg vid otillräcklig blodtryckssänkning eller vid andra samtidiga sjukdomar.

Trombocythämmande behandling

• Det saknas stöd för primärpreventiv behandling med ASA i syfte att förebygga aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom. Detta gäller även patienter med diabetes.

Tobaksavvänjning

• I första hand nikotinläkemedel (= nikotinersättningsmedel) och i andra hand vareniklin eller bupropion, i kombination med råd och stöd bör erbjudas alla rökare för att uppnå rökfrihet.
• Kombinationer av långverkande och kortverkande nikotinersättningsmedel, respektive med nikotinersättningsmedel och bupropion, kan förstärka effekten.

Att förebygga aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom med läkemedel – behandlingsrekommendation (2014)