Medicinsk översikt | Hud/Venereologi

Alopecia areata


Uppdaterad den: 2020-05-28
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Alopecia areata är en inflammatorisk hudsjukdom med fläckformigt håravfall, vanligast på huvudet (inklusive skäggområdet hos män).
  • Om allt hår på huvudet försvinner betecknas tillståndet alopecia totalis, och om allt hår på kroppen försvinner används beteckningen alopecia universalis:
    • Ophiasis:
      • Bandformat håravfall
    • Sisaipho:
      • Håravfall frontalt, temporalt och parietalt
    • Diffus sjukdom:
      • Diffust håravfall på huvudet

Epidemiologi

  • Inte ovanligt i primärvården.
  • Män och kvinnor drabbas lika ofta.
  • Tillståndet kan förekomma i alla åldrar.

Etiologi och patogenes

  • Den exakta etiologin är okänd.
  • Alopecia areata klassas vanligen som en autoimmun sjukdom.
  • Det finns evidens att tillståndet har en polygenetisk bas.
  • Både miljöfaktorer, bland annat infektioner och psykisk stress har föreslagits som utlösande faktorer hos genetiskt predisponerade personer.

ICD-10

  • L63.0 Alopecia (capitis) totalis
  • L63.1 Alopecia universalis
  • L63.2 Ophiasis
  • L63.8 Annan alopecia areata
  • L63.9 Alopecia areata, ospecificerad

Anamnes

  • Relativt akut debut av håravfall, som en eller några få hårlösa fläckar i myntstorlek som gradvis blir större inom ett par veckor:
    • Vanligast på hjässan, men skägg, ögonbryn och ögonlock kan också bli involverade
    • Kan också förekomma på andra delar av kroppen
    • Tillståndet kan i undantagsfall även drabba hela huvudet och kroppsbehåringen
  • Nagelförändringar förekommer i 10–20 % av alla personer (små bucklor, "pitting") och longitudinala linjer.
  • Eftersom mörkare hårstrån har en tendens att bli mer påverkade än ljusare, grå hårstrån kan håret plötsligt se ljusare/gråare ut.
  • Tillståndet ger vanligen inga andra symtom såsom klåda eller smärta:
    • Vissa anger att de har känt stickningar, klåda och förändrad känsla
  • Tillståndet kan innebära en allvarlig belastning för självbilden och livskvaliteten.

Kliniska fynd

  • Fläckvist håravfall med cirkulära (runda/ovala), hårlösa områden utan ärrbildning. Ibland kan lätt erytem förekomma:
    • I enstaka fall finns diffust eller totalt håravfall
    • Ibland syns små vellushår
    • Skadade hår syns ofta i randzonen men är inte specifikt fynd för alopecia areata
    • Så kallade utropsteckenhår syns och är mer specifika för tillståndet:
      • Hår som är tunna närmast huden och tunnare distalt
      • Dessa syns bäst med hjälp av dermatoskopi (se bild nedan)
  • Dragtest:
    • Om man tar 40–60 hår med tumme, pekfinger och ringfinger kan håret ofta dras ut enkelt, i mitten eller på randzonen

Utredning av alopecia areata

  • Diagnosen baseras vanligen på anamnesen och kliniska fynd.
  • Övriga undersökningar behövs inte, men mätning av TSH och vitamin D kan övervägas.

Differentialdiagnoser

  • Tinea capiti
  • Androgen alopeci
  • Trikotillomania
  • Trichorrhexis nodosa
  • Telogent effluvium
  • Diskoid lupus erytematosus
  • Sekundär syfilis
  • Läkemedelsframkallad alopeci

Behandling av alopecia areata

  • Patienter med lokal, begränsad sjukdom bör informeras om den goda prognosen och kan därmed avvakta i många fall.
  • Vuxna ska behandlas utifrån sjukdomens utbredning:
    • Vid mindre områden användas framför allt lokala medel
    • Vid större områden kan även immunoterapi och andra behandlingsmetoder bli aktuella

Egenbehandling

  • Exponerade hudområden bör skyddas mot solskador.
  • Vid förlust av ögonfransar kan glasögon användas utomhus för att skydda ögat mot skräp.
  • Eventuellt kan tupé/peruk användas.

Läkemedelsbehandling

  • Lokala kortikosteroidinjektioner i lesionen:
    • Kan ges som monoterapi eller som adjuvant behandling
    • I Sverige rekommenderar att behandlingen utförs av dermatolog
    • Instruktioner:
      • Till exempel triamcinolon 2,5–5 mg/mL (ögonbryn, skägg) eller 2,5–10 mg/mL (hjässa) injiceras som depot med cirka 0,1 mL med 1 cm avstånd
      • Behandlingen kan upprepas vid behov i 4–6 sex veckors intervall
      • Totaldosen bör inte överstiga 3 mL, eller 8 mL vid 2,5 mg/mL, eller 40 mg per behandlingsomgång
      • Ny hårväxt är vanligtvis synlig inom 6–8 veckor, om behandlingen inte har effekt inom 6 månader bör den avslutas
      • Biverkningar kan vara reversibel hudatrofi, teleangiektasier, hypopigmentering och systemisk absorption
  • Potenta kortikosteroider topikalt:
    • Grupp III–IV kortikosteroider kan prövas topikalt vid alopecia areata (inte alopecia totalis eller universalis):
      • Svenska rekommendationer anger en duration på 6–8 veckor
    • Är ett lämpligt alternativ hos barn (grupp III kortikosteroider)
  • Systemisk kortikosteroidbehandling?
    • Kan ha begränsad effekt men på grund av biverkningar och begränsad effekt efter längre tid rekommenderas inte behandlingen hos merparten av patienterna
  • D-vitamin?
    • Tillskott verkar vara av värde om utredningen visar D-vitaminbrist. Dock är det osäkert om detta påverkar sjukdomsförloppet

Annan behandling

  • Liniment med minoxidil (2 % eller 5 %).
  • Lokal immunoterapi med difenylcyklopropenon (DPCP) eller kvadratsyra (SADBE).
  • PUVA, psoralen plus ultraviolett A.
  • Antralin, inte registrerat i Sverige (maj 2020).
  • JAK-hämmare.
  • Laser?
  • Psykosocialt stöd:
    • Eftersom alopecia areata kan påverka livskvaliteten och självbilden kan terapeutkontakt behövas

Komplikationer

  • Nedsatt livskvalitet och dålig självbild. 

Prognos

  • Hos upp till cirka 70–80 % växer håret tillbaka fullständigt inom ett år hos dessa personer, cirka 90–95 % inom två år.
  • Spontanläkningen är endast cirka 8 % vid mer utbredd sjukdom (>50 % av hjässan påverkad).
  • Cirka 5 % progredierar till alopecia totalis eller universalis.
  • Förmågan att få hår igen finns kvar, oavsett form av alopecia areata.
  • Faktorer som talar för en sämre prognos:
    • Mer utbredd sjukdom (ofta omnämns >50 % av hjässan), alopecia totalis, alopecia universalis
    • Låg ålder (före puberteten) vid debut av sjukdomen
    • Ophiasis subtyp
    • Duration av tillståndet >1 år
    • Ärftlighet och andra autoimmunsjukdomar nämns också bland faktorer som kan medföra en sämre prognos.

Källor

  • Strazzulla LC, Wang EHC, Avila L, et al. Alopecia areata: Disease characteristics, clinical evaluation, and new perspectives on pathogenesis. J Am Acad Dermatol. 2018;78(1):1‐12. 
  • Strazzulla LC, Wang EHC, Avila L, et al. Alopecia areata: An appraisal of new treatment approaches and overview of current therapies. J Am Acad Dermatol. 2018;78(1):15‐24.
  • Phillips TG, Slomiany WP, Allison R. Hair Loss: Common Causes and Treatment. Am Fam Physician. 2017;96(6):371‐378.

Annons
Annons
Annons