Medicinsk översikt | Hud/Venereologi

Hyperhidros


Uppdaterad den: 2020-01-10
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Bakgrund

  • Hyperhidros är ett tillstånd med uttalad ofysiologisk svettning, utöver det som krävs för att styra kroppens temperatur, som ofta påverkar patientens fysiska och psykiska välbefinnande.
  • Primär hyperhidros:
    • Inget annat tillstånd som förklarar hyperhidrosen
    • Handlar framför allt om fokal svettning (händer, fötter, axiller eller ljumskar)
    • Generaliserad svettning kan också vara primär (utan bakomliggande orsak) 
  • Sekundär hyperhidros och generell svettning:
    • Annan sjukdom som leder till uttalad svettning
    • Kan vara lokal eller generaliserad hyperhidros

Epidemiologi

  • Oftast anges en prevalens på cirka 3 %.
  • Män och kvinnor drabbas ungefär lika ofta (fokal hyperhidros)
  • Ofta uppstår fokal hyperhidros i barndomen eller tonåren (palmar hyperhidros) eller tidigt vuxenliv (axillär hyperhidros), men generell hyperhidros uppstår ofta efter 50 års ålder.

Etiologi och patogenes

  • Vanligen leder emotionella stimuli, mental aktivitet och värme till ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet med därför ökad svettning. Det finns ingen evidens att personer med hyperhidros har ökat antal eller sjukliga svettkörtlar.
  • Primär hyperhidros har en misstänkt genetisk orsak (autosomalt, ofullständig penetrans).
  • Sekundär hyperhidros kan bero på en mängd olika tillstånd. Exempel är dermatologiska tillstånd (till exempel ekkrint nevus), gynekologiska tillstånd (till exempel hypoöstrogena tillstånd), diverse infektioner, invärtessjukdomar (såsom diabetes, hypertyreos, hjärtsvikt, KOL och obesitas), neurologiska tillstånd (såsom status efter stroke eller Parkinson's sjukdom), onkologiska sjukdomar (till exempel lymfom), psykiatriska sjukdomar (ångesttillstånd, alkoholöverkonsumtion) och iatrogena orsaker (läkemedelsbehandling med till exempel kolinergika, SSRI/SNRI, diabetesläkemedel och potensläkemedel).  

ICD-10

  • R61 Hyperhidros (överdriven svettning)
    • R61.0 Lokaliserad hyperhidros
    • R61.1 Generaliserad hyperhidros
    • R61.9 Hyperhidros, ospecificerad

Anamnes

  • Antalet dagar den senaste veckan som svettningarna orsakat problem.
  • Debutålder och förlopp.
  • Antal kroppslokaler där patienten har uttalad svettning. Den vanligaste platsen av hyperhidros är axiller (>50 %). Andra vanliga platser är händer, fötter, ljumskar och ansikte
  • Fysiska konsekvenser (eksem, svamp, fryser, Raynauds fenomen, immiga glasögon).
  • Psykosociala konsekvenser i arbete/skola, fritid, privat.
  • Försämrande och lindrande faktorer.
  • Ärftlighet.
  • Tidigare genomförd behandling.
  • Symtom som talar för sekundär hyperhidros:
    • B-symtom som viktnedgång, klåda och minskad aptit bör föranleda riktade undersökningar för uteslutande av malignitet/infektioner
  • Läkemedelsbehandling och relation till besvären.
  • HDSS (Hyperhidrosis disease severity scale):
    • HDSS 1: Svettningarna är inte besvärande och begränsar inte dagliga aktiviteter.
    • HDSS 2: Svettningarna kan tolereras, men begränsar ibland dagliga aktiviteter.
    • HDSS 3: Svettningarna kan knappt tolereras och begränsar ofta dagliga aktiviteter
    • HDSS 4: Svettningarna är intolerabla och begränsar konstant dagliga aktiviteter
    • Tolkning: HDSS 2 räknas som mild sjukdom, medan HDSS 3–4 räknas som svår sjukdom.

Kliniska fynd

  • Kroppslokaler som kan vara torra, fuktiga, blöta eller med rinnande svett beroende på patientens sympatiska påslag vid undersökningen.
  • Vid behov av att utesluta sekundär hyperhidros görs ett fullständigt status med inriktning på denervation, malignitet/infektion, endokrinopati, hudsjukdomar samt eventuellt psykisk och gynekologisk undersökning.
  • Asymmetrisk svettning kan förekomma i axiller, men bör i övriga fall föranleda neurologisk bedömning och utredning.

Utredning av hyperhidros

  • Diagnosen primär fokal hyperhidros kan ställas utifrån följande kriterier och behöver vanligen ingen annan diagnostik:
    • Fokal ökad svettning
    • Minst 1 gång i veckan
    • Minst 6 månaders duration
    • Svettproblematiken begränsar dagliga aktiviteter
    • Bilateral, symmetrisk svettning
    • Debutålder <25 år
    • Hereditet
    • Normalisering av svettproduktionen under sömn
  • Vid misstanke om sekundär hyperhidros rekommenderas mer noggrann diagnostik, bestående av status och kompletterande undersökningar:
    • Provtagning (SR, CRP, blodstatus, leverprover, TSH, IGF-1, metanefriner i plasma (feokromocytom), glukos, testosteron, CDT
    • Lungröntgen
    • Övriga prover/bilddiagnostik beroende på anamnes och statusfynd
  • Vid svåra/uttalade nattsvettningar rekommenderas blodprover enligt ovan med bilddiagnostik för att bedöma förekomsten av bakomliggande orsaker.

Differentialdiagnoser

  • Bromhidros (enbart ger illaluktande svett)
  • Värmevallningar i samband med klimakteriet
  • Nattsvettningar (endast eller huvudsakligen nattliga svettningar)

Behandling av hyperhidros

  • Behandlingen beror på typen av hyperhidros och svårighetsgraden. 
  • Vid fokal hyperhidros
  • För generell hyperhidros rekommenderas vanligen antikolinergika eller andra perorala preparat.

Egenbehandling

  • Anpassning av fysikaliska faktorer (kläder, temperatur, luftfuktighet) för att minska besvären.

Läkemedelsbehandling

  • Aluminiumklorid:
    • Förstahandsval vid behandling av de flesta former av hyperhidros
    • Det finns ett flertal receptfria preparat
    • Preparatet appliceras på huden på kvällen och sköljs bort på morgonen
    • Behandlingen kan göras dagligen eller någon gång–några gånger i veckan
    • Bör utvärderas efter en månad
    • Vanligaste biverkan är sveda och eksem
  • Glutaraldehyd:
    • Pensling med glutaraldehydlösning (extempore)
    • Kan penslas med tops på fotsulor och mellan tår 2-3 gånger i veckan
    • Effekten är bra men begränsas av att preparatet missfärgar annat material
  • Botulinumtoxin:
    • Smärtsam behandling, sedering kan behövas
    • Kompensatorisk svettning och muskelsvaghet förekommer som biverkningar
    • Durationen varierar från 2–12 månader, beroende på område
    • Botulinumtoxin finns i två typer, typ A och typ B, och indikationen för respektive typ beror på hyperhidrosens lokalisering och risk för biverkningar
  • Antikolinergika:
    • Kan användas som monoterapi eller som komplement till botulinumtoxin, som monoterapi framför allt vid generell hyperhidros
    • Exempelvis oxybutynin 2,5 mg 1x1 i 1–2 veckor med långsam upptrappning till maximalt 20 mg/dag
    • Användningen begränsas av biverkningar såsom muntorrhet och god munhygien är viktigt
  • Betablockerare:
    • Behandling med propranolol 40 mg 1–3 dagligen kan minska svettningar vid stressutlösta besvär

Annan behandling

  • Jontofores:
    • Främst händer och fötter, görs i egen regi
    • Joner från elektrifierat vatten + protein i svettutförsgången bildar ett mekaniskt hinder
    • Kan också utföras med glykopyrroniumbromid (antikolinergika)
    • Tidskrävande, utförs 3–4 gånger i veckan, upp till en halvtimme per gång
  • Kognitiv beteendeterapi:
    • För att ge patienten verktyg att hantera sjukdomen
  • TCA:
    • Amitriptylin 10–30 mg till natten kan ha ett visst värde vid nattliga svettningar till följd av uppvakningar
  • Mikrovågsbehandling.
  • Axillär utrymning:
    • Olika tillgängliga tekniker finns att operativt avlägsna svettkörtlarna i axiller
    • Kan ge långvarigt resultat
  • Sympatektomi:
    • Numera ovanlig åtgärd

Komplikationer

  • Olika dermatologiska tillstånd (till exempel eksem, svampinfektioner), Raynauds fenomen, avlossning av stomiplattor och förstörda hörapparater.
  • Hyperhidros kan leda till nedsatt livskvalitet i paritet med till exempel akne och psoriasis. Det kan ge ångest, social fobi, isolering, försämrad prestation på arbetet, yrkesval med utgångspunkt från sitt sociala handikapp, svårt att träffa en partner och begränsningar i sexlivet.
  • Det kan ge luktproblematik, förstör kläder och skor.

Prognos

  • För många är det en livslång sjukdom men det finns en tendens till förbättring med ökande ålder.
  • Hos vissa personer med fokal hyperhidros ses en lindring men andra områden med hyperhidros kan uppstå.

Källor

  • McConaghy JR, Fosselman D. Hyperhidrosis: Management Options. Am Fam Physician. 2018;97(11):729–734.
  • Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi. Behandling av primär lokaliserad hyperhidros i offentlig sjukvård. December 2017 (Hämtad 2020-01-09).
  • Swartling C, Brismar K, Aquilonius SM, et al. Hyperhidros - det "tysta" handikappet. Lakartidningen. 2011;108(47):2428-32.

Annons
Annons
Annons