Många med hiv vill vara öppnare med sin diagnos

Vad visar hiv-studiens resultat?

– Vi kan se att livskvalitetén är hög hos personer infekterade med hiv i Sverige. Deltagarna uppskattade den till sju på en tiogradig skala vilket är bättre än jag trodde. Det känns hoppfullt att kunna dela sådan information med framtida patienter– att majoriteten med hiv har ett
mycket gott liv trots sin sjukdom.

Att leva med en partner bidrog till hög livskvalitet, medan de som saknade familj hade en lägre livskvalitet. Dessutom var sex av stor betydelse för deltagarna - majoriteten tyckte att sexlivet var viktigt eller ganska viktigt.

En fjärdedel hade dock slutat ha sex till följd av sin hivinfektion eftersom de var rädda för att bli avvisade eller missförstådda – vilket försämrade livskvalitén.

Den i särklass tydligaste faktorn för låg livskvalitet var hopplöshetskänslor förknippade med bland annat hivinfektionen.

Var det något resultat som förvånade dig?

– Jag trodde att acceptansen för en hiv-positiv partner skulle vara störst hos homosexuella män eftersom den gruppen har högst kunskap om den låga smittsamheten av hiv när man står på medicinering. Men uppemot var tredje deltagare, varav 45 procent var män som hade sex med män, var oroliga för att bli anmälda till smittskyddsläkare eller polis av sin partner.
Det var också överraskande att nästan en femtedel av studiedeltagarna inte hade berättat för någon närstående om sin hivdiagnos. De lever därmed ensamma med sin oro. Närmare 42 procent av deltagarna sade dock att de ville vara öppnare med sin hivinfektion.

Förvånande var också att var tredje person upplevde psykologiska biverkningar i samband med att de tog sitt hiv-läkemedel. Nu är det inte säkert att deltagarna mår psykiskt dåligt på grund av medicinen, även om patienten själv upplever det så. Men jag tycker ändå läkare bör ta allvarligt på fenomenet eftersom det kan leda till att patienten slutar ta läkemedlet.

Har du något särskilt budskap till hivläkarna?

– Majoriteten av deltagarna, 86 procent, hade fullt förtroende för sin hivläkare och siffran var ännu lite bättre för hivsjuksköterskan – 90 procent. Däremot saknade vissa möjligheten att tala om sexualitet och sexliv med sin läkare eller annan vårdpersonal. Ett budskap som professionen borde ta med sig eftersom studien visar att sexlivet är av stor betydelse för patientens livskvalitet. Det vore positivt om fler läkare bjöd in sina patienter till sådana samtal, där även patientens partner kan delta.