Infektion och träning

Basfakta

Bakgrund

• Det finns ingen klar konsensus kring vilka råd som ska ges till idrottare och motionärer med infektionssymtom.
• Det vetenskapliga underlaget är magert och de råd som ges är i regel erfarenhetsbaserade.¹
• Ansträngande fysisk aktivitet påverkar immunförsvaret och infektionsjukdom i sig ger fysiologiska effekter som kan inverka på prestationsförmågan.
• Träning under infektion medför ofta risk för försämring och potentiellt allvarliga komplikationer såsom myokardit såväl hos elitidrottare som motionärer.

Patofysiologi

Infektion och prestationsförmåga

• Vid akuta infektioner sker nedbrytning av vävnad i akutfasreaktionen för att mobilisera immunförsvaret. Främst tas aminosyror från muskler med minskad muskelkraft som följd. 
• Den aeroba kapaciteten minskar, dels på grund av den minskade muskelmassan, men även påverkan på hemoglobin, myokardfunktion, blodvolym och autonom reglering. Detta som följd av infektionen men också den relativa inaktiviteten/sängläget.²
• Flertalet milda infektioner, såsom förkylningar, innebär inte någon signifikant systemisk akutfasreaktion.
• Infektion och feber ger en generell påverkan på neurologiska funktioner som försämrad motorik och koordination med risk för försämrad prestation inom många idrotter samt ökad risk för skador.²
• Den temporärt nedsatta prestationsförmågan kan generellt sett inte förhindras genom att fortsätta träna under pågående infektion, däremot kan det vara gynnsamt att undvika totalt sängläge. Lätt fysisk aktivitet, såsom att resa sig ur sängen varje halvtimme under dygnets vakna timmar, kan minska förlusten av aerob kapacitet.²
• Feber i samband med infektion orsakar ökad vätskeförlust, ökar systemisk metabolism och försämrar förmågan att reglera kroppstemperaturen genom ökad vasokonstriktion. Försämrad förmåga att kyla kroppen i kombination med dehydrering kan leda till potentiellt farliga situationer för idrottsutövare.
• Gastroenterit medför även vätskeförluster genom kräkning och diarré. Ytterligare förluster genom svettning vid fysisk ansträngning kan leda till risk för elektrolytrubbning och påverkan på muskelkraft och hjärta. Odiagnosticerade hjärtsjukdomar kan manifestera sig vid fysisk ansträngning under pågående infektion.¹

Träning och immunförsvaret

• Generellt sett har fysisk aktivitet en positiv effekt på immunförsvaret. Personer som tränar regelbundet med måttlig intensitet tenderar att vara mindre mottagliga för infektioner, jämfört med de som inte tränar.
• Elitidrottare som tränar med hög intensitet tycks däremot kunna riskera högre mottaglighet för infektioner, främst vid upprepade alltför täta och intensiva pass utan viloperioder.
• Måttlig till intensiv träning under minst en timme stimulerar immunförsvaret under tiden som aktiviteten pågår.
• Efter intensiv träning följer en period då immunförsvaret återhämtar sig och mottagligheten för infektioner kan vara ökad under några timmar till i upp till ett dygn eller mer efter exempelvis ett maratonlopp.³
• Idrottare som tränar under en infektionssjukdom kan förvärra symtomen, förlänga sjukdomsperioden och öka risken för potentiellt allvarliga komplikationer.

Generella åtgärder och råd

• Man bör göra en individuell riskbedömning utifrån den enskilde individen och omständigheterna. 
• Smitta:
  • Vid lagidrott och träning i grupp kan man behöva tänka på risken för smittspridning
  • Under pågående pandemi Covid‐19 rekommenderas provtagning och förhållningsregler enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer
• Elitidrott:
  • Riskerna för komplikationer av infektioner är generellt större för elitidrottare som tränar oftare och mer intensivt än den genomsnittlige motionären
  • Det kan också finnas en större benägenhet till risktagande hos tävlande idrottsmän
  • Psykisk stress kan ytterligare påverka immunförsvaret negativt
  • Allmänt sett bör man ha en försiktig hållning till fysisk aktivitet vid infektionssymtom framförallt tidigt i förloppet, då risken för komplikationer i princip aldrig kan ses som obefintlig
• Det finns inte mycket vetenskapligt underlag för konkreta förhållningsregler men generellt finns följande rekommendationer:¹
  • Vid feber (kroppstemperatur >38 grader) gäller alltid vila 
  • Akut påkomna allmänna sjukdomssymtom som sjukdomskänsla, muskelsmärta, ledvärk och huvudvärk, bör man också vara försiktig de första dagarna
  • Det är klokt att vara försiktig de första 1–3 dagarna vid all misstanke om infektionssjukdom, även i frånvaro av feber, då det tar en tid innan immunförsvaret mobiliserats och man ser hur symtomen utvecklas. Det gäller till även vid snuva utan andra symtom
  • Vid hosta, heshet och svalgsmärta bör man vara mer vaksam
  • Vid enbart svalgsmärta, utan andra luftvägssymtom, rekommenderas vila tills symtomen går i regress och observans på tecken till akut tonsillit
•  Antibiotikabehandling:
  • Antibiotika är i sig inget hinder för fysisk aktivitet 
  • Indikation för antibiotika säger dock något om att infektionen inte är helt okomplicerad och det kan tyckas logiskt att avråda från träning under den i regel korta tid som behandlingen pågår¹
  • Behandling med kinoloner kan öka risk för hälseneruptur upp till 30 dagar efter behandling³
  • I Sverige är kardit orsakad av borreliainfektion sällsynt men förekommer.⁴ Vid behandling av erythema migrans rekommenderas därför vila under den första veckan på grund av potentiell risk för allvarlig hjärtsjukdom med AV-block II–III¹
• Vid akut cystit, akut gastroenterit och sexuellt överförbara infektioner bör kraftig fysisk ansträngning undvikas till symtomfrihet

Övre luftvägsinfektioner

• Mononukleos:
  • Orsakas av Epstein-Barr virus
  • Typiska symtom är feber, svullna tonsiller och lymfkörtelförstoring, ibland även splenomegali
  • Ofta relativt långsamt insjuknande under några dagar
  • Ger kraftig immunreaktion och symtom kan återkomma vid träning då immunförsvaret stimuleras
  • Ofta förekommer postinfektiös trötthet under veckor till månader och det tar ofta tid innan full återhämtning
  • Man bör göra en individuell bedömning av när det är lämpligt att återgå till träning. Följande faktorer kan vara lämpliga att ta hänsyn till:¹
  • Allmäntillstånd, symtomfrihet sedan minst en vecka innan träning
  • Normalisering av mjältförstoring, tar i regel 3–6 veckor. Relevant främst hos personer aktiva inom kontaktidrotter (såsom brottning, fotboll eller hockey) men också tyngdlyftning, då Valsalvas manöver kan orsaka mjältruptur
  • Normalisering/reduktion av förhöjda laboratorieparametrar, leukocytos, lymfocytos och levertransaminaser. Förhöjda värden styrker diagnos men behöver dock inte regelmässigt inte följas om kliniskt komplikationsfritt förlopp⁵
• Tonsillit:
  • Vid konstaterad streptokockinfektion i halsen rekommenderas vila i minst 7 dagar även vid symtomfrihet på grund av risk för kvarvarande bakterietoxiner som kan påverka hjärtat  

•  Covid‐19
  • Ofta influensaliknande symtom feber, trötthet, torr hosta, halsont, muskelvärk och huvudvärk, i många fall även förlust av lukt- och smaksinne 
  • De allra flesta med lindriga till måttliga symtom kan återgå till träning och idrott efter en veckas symtomfrihet, elitidrottare bör bedömas av läkare innan träning⁶ 
  • Det finns en risk för hjärtpåverkan och myokardit 
  • Uttalade, långvariga eller kardiella symtom (bröstsmärta, svår andnöd eller palpitationer) bör föranleda ytterligare kardiell bedömning inklusive provtagning, troponin och CRP 
  • Vid mycket uttalade symtom, sjukhusvård, tecken till myokardit eller kvarstående kardiopulmonella symtom rekommenderas vidare utredning och bedömning av hjärta och lungfunktion innan återgång till träning⁶

Myokardit

• Myokardit är ett inflammatoriskt tillstånd i hjärtmuskeln och en sällsynt orsak till plötslig död bland idrottare. 
• Orsaker:
  • I höginkomstländer oftast orsakat av virus, varav det vanligaste är Coxsackievirus B⁷
  • Ett postinfektiöst immunsvar kan leda till inflammation i hjärtmuskeln och orsaka myokardnekros
• Symtom och tecken:
  • Ofta subkliniskt förlopp
  • Tidiga symtom är vanligen influensaliknande såsom feber, huvudvärk, myalgi, andningsbesvär, mag-tarmbesvär, utslag och lymfadenopati
  • Senare symtom är i regel mer typiska, som bröstsmärta, dyspné och hjärtklappning.
  • Svimning förekommer som följd av långsam hjärtrytm och arytmi ⁸
  • Symtom såsom svimning vid ansträngning är ett allvarligt tecken som ska föranleda akut bedömning
  • Enbart enstaka extraslag efter ansträngning är vanligt även hos friska, men flera slag i följd bör utredas vidare¹
• Utredning:
  • Inga symtom eller kliniska fynd är patognomona
  • EKG-förändringar, ofta ospecifika kan påvisa tecken till akut myokardskada och perikardit
  • Biokemiska markörer troponiner och CRP är ofta förhöjt
  • Vid klinisk misstanke bör patienten remitteras till akutsjukhus
• Konvalescens
  • Prognosen vid myokardit är vanligtvis god
  • Enligt riktlinjer från Europeiska kardiologföreningen (ESC) bör såväl idrottsaktiva som motionärer avvakta minst 6 månader innan ansträngande fysisk aktivitet⁹

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

• Infektion och träning

Källor

Central källa

Wesslén L, Friman G. FYSS-kapitel – del 1, allmän del. Stockholm: Läkartidningens förlag, 2017