Råttbettsfeber

Basfakta

Definition¹

• Råttbettsfeber är en infektion med Streptobacillus moniliformis eller Spirillum minus.
• Bakterien kan genom bett orsaka råttbettsfeber och Haverhill-feber vid intag av matvaror som är kontaminerade med råttexkrement.
• Streptobacillus monili-infektion ger en sjukdomsbild som präglas av feber, muskelsmärtor, svaga generella utslag.
• Spirillum minus-infektion ger en sjukdomsbild där bettstället vanligtvis läker spontant, men en till flera veckor senare kan det uppstå lokal inflammation och febersjukdom med efterföljande generella utslag.

Förekomst

• Båda formerna är sällsynta.
• De beskrevs för första gången år 1914. År 1926 beskrevs ett utbrott i Haverhill i USA.

Etiologi och patogenes

Streptobacillus moniliformis

• Är en fakultativt anaerob, gramnegativ stavbakterie:
  • Den förekommer naturligt i nasofarynx och munhåla hos råttor och andra gnagare
  • 10–100 % av alla råttor är bärare och bakterien kan orsaka sjukdom hos värden
• Vid mikroskopi kan bakterien observeras med olika former:
  • Som vanliga gramnegativa stavbakterier
  • Som långa trådar. Dessa kan vara fragmenterade och likna pärlkedjor med oregelbundna svullnader ("monoliforma" kroppar)
• Odling:
  • Behöver rika medium
  • Växer som regel långsamt, karakteristiska kolonier ses först efter två till tre dygn
  • I flyttande medium kan det bildas bomullsbollsliknande kolonier i botten av glaset

Predisponerande faktorer

• Risken för infektion efter råttbett antas vara 10 %.
• Infektioner förekommer hos personer efter bett av vilda råttor och hos laboratoriepersonal som hanterar försöksråttor.
• Barn och vuxna kan också bli sjuka om de blir bitna av råttor som hålls som husdjur.

ICD-10

• A25 Råttbettsfeber
  • A25.0 Spirillos
  • A25.1 Streptobacillos
  • A25.9 Råttbettsfeber, ospecificerad

ICD-10 Primärvård

• A28-P Djurburen bakteriesjukdom

Diagnos

Diagnoskriterier

• Råttbett.
• Typisk anamnes och kliniska fynd.
• Diagnosen bekräftas med hjälp av mikrobiologisk påvisning av Streptobacillus moniliformis (eller Spirillum minus).

Differentialdiagnoser

• Tularemi
• Rickettsios
• Återfallsfeber

Anamnes

• Råttbett.
• Inkubationstiden är under tio dagar.
• Spirillum minus:
  • Vanligtvis läker själva råttbettet spontant, men en eller flera veckor senare bli bettstället svullet, indurerat och gör ont:
    • Det kan bli purpurfärgat
    • Kan ulcerera
• Streptobacillus moniliformis:
  • Sjukdomen karaktäriseras av relativt plötslig insjuknande:
    • Feber
    • Huvudvärk
    • Kräkningar
    • Muskelsmärtor
• Ett makulopapulöst utslag följer vanligtvis efter några få dagar, följt av ledsmärtor i upp till 50 % av fallen.
• Efter några dagar kan både de lokala och systemiska symtomen avta, för att sedan återkomma efter några dagar (kan inträffa både vid infektion med Streptobacillus moniliformis och Spirillum minus):
  • Detta recidiverande mönster med feber i tre till fyra dagar alternerande med feberfria perioder kan pågå i veckor
• Komplikationer kan uppstå.

Kliniska fynd

• Bettmärke, bara undantagsvis tecken på lokal infektion initialt:
  • Lokal inflammation längre fram i förloppet åtföljt av regional lymfadenit (Spirillum minus)
• Makulopapulöst utslag på trunkus och extremiteter kan uppstå några dagar efter att patienten har blivit sjuk (Streptobacillus moniliformis).
• Splenomegali kan förekomma.
• Artrit kan förekomma.

Kompletterande undersökningar

• Odling och mikroskopi, skicka in prov från var eller blododlingar.
• Eventuellt infektionsparametrar som LPK, CRP, SR.
• Eventuellt serologi med påvisning av titerökning.

När remittera?

• Vid avsaknad av respons på behandling.

Behandling

Behandlingsmål

• Sanera infektionen och tillfrisknande för patienten.

Allmänt om behandlingen

• Antibiotika

Läkemedelsbehandling

• S moniliformis svarar på behandling med flera olika antibiotika.
• Penicillin är förstahandsval.
• Behandlingen bör vara i 14 dagar och i fyra veckor vid endokardit.
• Erytomycin kan vara effektivt men resistens har rapporterats.
• Vid penicillinallergi kan man sätta in tetracyklin.

Förlopp, komplikationer och prognos

Förlopp

• Obehandlad kan infektionen avta och läka ut spontant, eller recidivera efter några veckor till månader med feberperioder på tre till fyra dagar och däremellan feberfria perioder.
• Symtomen kan också hålla i sig trots lämplig behandling.

Komplikationer

• Lever- och mjältaffektion
• Pneumoni.
• Endokardit
• Myokardit
• Abscessbildning
• Meningit
• Septisk artrit

Prognos

• De flesta blir bra spontant eller efter behandling.
• Tillståndet kan vara dödligt, särskilt hos spädbarn och patienter som utvecklar endokardit, vilket kan hända hos predisponerade personer.

Patientinformation

Skriftlig patientinformation

• Råttbettsfeber