Flera viktiga framsteg inom dermatologi: Snart kan “känslig hud” bli en egen diagnos

Begreppet “känslig hud”

“Känslig hud” är ett brett och subjektivt begrepp, men som trots allt frekvent används av våra patienter. Hittills har begreppet i sig inte definierats av någon diagnos. Men snart kan det bli ändring på det. 

Genom att  använda konfokal mikroskopi har en forskargrupp från Italien kunnat påvisa strukturella ändringar i huden som vidare gjort att man nu försiktigt börjat försöka sig på att faktiskt definiera ”Känslig hud” som en egen diagnos. Enligt forskarna innebär känslig hud en patofysiologisk neuropatisk avvikelse som startar efter kontakt med fysikaliska eller kemikaliska faktorer och som klinisk ses som erytema (rodnad) med förekomst av parestesia (nedsatt känsel) och negativa epikuta tester. Tillståndet ska också vara helt separat från  gruppen kontaktdermatit, allergisk kontaktdermatit och atopisk dermatit. Om diagnosen blir verklighet får framtiden visa. 

Livsavgörande behandling för melanompatienter 

För melanompatienter med spridd sjukdom har både immunoterapi och checkpointhämmare specifik gjort skillnad mellan liv och död. Som det ser ut idag svarar drygt 50 procent på insatt behandling där metastaser och avancerad sjukdom sakta men säkert försvinner med hjälp av kroppens eget immunförsvar. Samtidigt vet vi inte vilka som kommer svara på behandlingen och vilka som inte kommer göra det. Kunskap kring detta är en viktig del i att öka svarsprocenten och något som flitigt diskuteras. Enligt flera experter kan ett ickesvar bero på flera faktorer såsom otillräcklig toxicitet, otillräcklig antigenpresentation, nedsatt immunförsvar eller resistens hos melanomceller mot cellcykelkontroller. Prediktiva markörer för immunoterapi kan då vara graden av infiltration med T-celler i metastaserna eller induktion av ett gammainterferon. En metaanalys har också visat att en hög neutrofil och lymfocytratio är kopplad med sämre prognos av melanom i stadie IV. 

Vad gäller framgångsrik behandling av melanom är relatimab en ny LAG-3 hämmare som reaktiverar ”trötta” T celler. Flera studier är på gång för att testa kombinerad behandling med PD1 hämmare (Nivolumab). 

Individanpassad behandling vid skivepitelcancer 

Även om risken för spridning av skivepitelcancer är låg i jämförelse med melanom så är den fortfarande befintlig och utveckling av effektiva behandlingsalternativ är av största vikt. Genom att använda ett så kallat 40-GEP-test har läkare möjlighet att uppskatta risken för spridning hos en patient med skivepitelcancer och som har en eller flera riskfaktorer. På så vis kan anpassning av behandlingen till enskilda patienten underlättas. 

På behandlingsfronten, precis som vid melanom, har man kommit med chechpointhämmare som ska användas både som monoterapi (cemiplimab är godkänd i Sverige) eller i kombination med strålning. Strålning som adjuvant ska erbjudas till patienter med hög risk för spridning (till exempel med perinevral invasion i histologi). Nya pågående studier undersöker  också effekten av kombinationsbehandling med cemiplimab och nya onkolitiska virus (Replimune studien). Pembrolizumab – en sedan tidigare känd melanombehandling har nyligen också blivit godkänd som behandling även vid skivepitelcancer. Kanske blir den det även i Sverige framöver.