Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Hud/Venereologi

Håravfall (alopeci) hos kvinnor

Den kvinnliga formen av håravfall innebär först och främst förlust av hår kring mittlinjen uppe på huvudet. Orsaken är okänd  och tillståndet är ofta reversibelt, men det kan progrediera till total förlust av huvudhåret och kroppsbehåringen. 


Mats Halldin, legitimerad läkare
Publicerad den: 2018-12-04

Annons

Sammanfattning

Definition

Den kvinnliga formen av håravfall innebär först och främst förlust av hår kring mittlinjen uppe på huvudet, men håravfallet kan ibland även vara lokaliserat till andra ställen.

Förekomst

Mer än en tredjedel av alla kvinnor upplever betydande håravfall någon gång under livet.

Kliniska fynd

Skilj ärrbildande håravfall från icke ärrbildande håravfall.
Vid lokalt håravfall är det viktigt att se om det finns hudförändringar som kan tyda på skada, infektion eller hudbesvär.
Vid traumatiskt håravfall ses avslitna hårstrån.
Vid androgent håravfall hos kvinnor är det viktigt att kontrollera om det finns andra tecken på virilisering, i synnerhet ökad ansikts- och kroppsbehåring.

Diagnostik

Vid inflammatorisk hudpåverkan måste man utesluta bakterie- och svampinfektion.
Det kan vara aktuellt att undersöka Hb, LPK, elektrolyter, B12, folsyra och järnstatus, magnesium och zink i serum samt tyreoidea- och paratyroideafunktionen.
Vid behov kan man göra könshormonanalyser vid misstanke om hyperandrogenism hos kvinnor (hirsutism, ovariala förändringar, oregelbunden menstruation, akne, infertilitet).

Behandling

  • Möjliga behandlingar är lokalt minoxidil, antiandrogena läkemedel och hårtransplantation hos utvalda patienter.
  • Fotografera hårbottnen för att kunna göra jämförelser vid senare kontroller.
  • Det kan ta från sex månader till ett år innan man ser en möjlig effekt av behandlingen.

Definition

  • Den kvinnliga formen av håravfall innebär först och främst förlust av hår kring mittlinjen uppe på huvudet, men håravfallet kan ibland även vara lokaliserat till andra ställen.
  • Uttunningen av håret sker typiskt på de centrala delarna av hjässan, men den frontala hårlinjen bevaras.
  • Man skiljer mellan ärrbildande håravfall (som vid diskoid lupus och lichen planopilaris) och icke ärrbildande håravfall. Majoriteten av läkarbesöken som gäller håravfall inom primärvården handlar om icke ärrbildande håravfall.
  • Både ärrbildande och icke ärrbildande håravfall kan ytterligare delas in i fokalt eller diffust håravfall.
  • Håravfall där håret lossnar vid roten ska skiljas från tillstånd där själva hårstrået går av.
Annons
Annons

Bakgrund och epidemiologi

Förekomst

  • Mer än en tredjedel av alla kvinnor upplever betydande håravfall någon gång under livet.
  • Vid 60 års ålder har nästan varannan kvinna håravfall som upplevs som kosmetiskt generande.

Etiologi och patogenes

Håravfall av kvinnlig typ (androgenetisk alopeci)

  • Är den vanligaste orsaken.
  • Androgenernas betydelse är dock osäker.
  • Det finns ofta en familjär anhopning.
  • Tillståndet kan uppstå när som helst efter puberteten.
  • Diffust håravfall, ofta lokaliserat frontalt och uppe på hjässan, vanligtvis utan total skallighet.
  • Hos en del kvinnor kan det även förekomma håravfall på sidorna.

Telogent effluvium

  • Tillståndet inträder när ett ökat antal hårstrån går in i hårcykelns telogena fas (vila) och dessa hårstrån tappas sedan cirka tre månader senare.
  • Långvariga infektioner med feber, fysisk stress exempelvis i form av stora kirurgiska ingrepp och extrem psykisk stress kan leda till synkronisering av de enskilda hårstrånas tillväxtfaser.
  • Läkemedel som tyreostatika, hormoner, antiepileptika, antikoagulantia, betablockerare, ACE-hämmare och litium kan vara orsak.
  • I cirka vart tredje fall hittar man ingen orsak. I utredningen bör man då fokusera på möjliga utlösande förklaringar två till tre månader tidigare.
  • Det föreligger ett generellt håravfall. Genom att rycka och dra ("hair pull test") i 40–60 hårstrån lossnar mer än tio procent av hårstråna vid detta tillstånd.
  • Behandlingen består av att eliminera underliggande stressfaktorer eller korrigera eventuella utlösande medicinska tillstånd. Om orsaken elimineras kan håravfallet hålla i sig i upp till sex månader.
  • Kroniskt telogent effluvium är håravfall som varar längre än sex månader. Hos vissa kan ett sådant håravfall pågå i åratal.

Alopecia areata

  • Är en sällsynt orsak till alopeci.
  • Tillståndet manifesterar sig som runda, avgränsade fläckar med alopeci som kan bilda större områden som utgör mer än hälften av skalpen.
  • Tillståndet är ofta reversibelt, men det kan progrediera till total förlust av huvudhåret och kroppsbehåringen.
  • Orsaken är okänd, men antas vara autoimmun.
  • Förekommer lika ofta hos män och kvinnor.

Traumatisk/traktionsalopeci

  • Kan orsakas av exempelvis hårrullar och värmeborste eller olika hårbehandlingar.
  • Eliminering av hårskadans orsak åtgärdar i regel problemet och hårväxten återställs.
  • Bristtillstånd
  • Till exempel järn, zink, magnesium, vitamin A, B och C.

Läkemedel

  • Diffust håravfall utan ärr, och är reversibelt när läkemedlet seponeras.
  • Läkemedel som kan ge håravfall är exempelvis cytostatika, tricykliska antidepressiva, haloperidol, antiepileptika, urinsyramedel, antihypertensiva och antikoagulantia.
  • Läkemedel som kan ge håravfall vid seponering är perorala steroider och p-piller.

Endokrina förändringar

  • Efter förlossning
  • I puberteten
  • Hypo- och hypertyreos
  • Paratyreoideasjukdom
  • Addisons sjukdom
  • Diabetes mellitus
  • Polycystiskt ovariesyndrom
  • Hyperprolaktinemi
  • Ökad produktion av androgener

Åldersrealterat (senilt) håravfall

  • Med åldern minskar antalet aktiva hårsäckar.
  • Gäller såväl män som kvinnor.
  • Kan även börja i tidig vuxenålder (presenilt).

Ärrbildande håravfall

  • Beror på hudskada eller hudbesvär med permanent uttalad förlust av hårfolliklar.
  • Kan uppstå efter skada, brännskada, strålskada, seborroisk dermatit, svampinfektioner, självskador, djupa follikuliter och SLE.

Andra orsaker

  • Trikotillomani (tvångsmässigt ryckande av hårstrån)
  • Allvarliga bakterieinfektioner
  • Tinea capitis (svamp i hårbotten)
Annons
Annons

Vill du bli först med att ta del av NetdoktorPro:s nyhetsrapportering från kongressen AAD (American academy of Dermatology)? Lämna din e-postadress här »

Anamnes och kliniska fynd

Anamnes

  • Hur länge? Överväg androgent håravfall vid långsamt och tilltagande håravfall respektive telogent effluvium eller infektion vid kort varaktighet.
  • Fläckvist håravfall (som vid alopecia areata eller telogent effluvium) eller uttunnat hår (kvinnligt håravfall)?
  • Tappas håret med roten (telogent effluvium, håravfall av kvinnlig typ eller alopecia areata)?
  • Går hårstråna av (trikotillomani eller tinea capitis)?
  • Hårvanor som kan skada håret?
  • Tappar patienten hår på andra ställen på kroppen?
  • Möjliga bakomliggande händelser, stress, nya läkemedel de senaste en till tre månaderna (telogent effluvium)?
  • Akne, oregelbunden menstruation eller hirsutism (överskott av androgener)?
  • Tecken på låg eller hög ämnesomsättning?

Kliniska fynd

  • Skilj ärrbildande håravfall från icke ärrbildande håravfall genom att inspektera huden.
  • Vid lokalt håravfall är det viktigt att se om det finns hudförändringar som kan tyda på skada, infektion eller hudbesvär.
  • Vid traumatiskt håravfall ses avslitna hårstrån.
  • Vid androgent håravfall hos kvinnor är det viktigt att kontrollera om det finns andra tecken på virilisering, i synnerhet ökad ansikts- och kroppsbehåring.

Diagnostik och undersökning

Allmänt

  • Mineralanalyser av hår har inget diagnostiskt informationsvärde.
  • Ta reda på om patienten verkligen har ett onormalt håravfall. Patienten kan försöka att räkna antalet tappade hårstrån. Mindre än 100 tappade hårstrån per dag är normalt.
  • Vid inflammatorisk hudpåverkan måste man utesluta bakterie- och svampinfektion.
  • Vid ärrbildande hudbesvär kan hudbiopsi vara aktuellt som ett led i diagnostiken.
  • Möjliga tilläggsundersökningar är rycktest, mikroskopi, tillväxttest och blodprover.

Blodprover

  • Det kan vara aktuellt att undersöka Hb, LPK, elektrolyter, B12, folsyra och järnstatus, magnesium och zink i serum samt tyreoidea- och paratyroideafunktionen.
  • Vid behov kan man göra könshormonanalyser vid misstanke om hyperandrogenism hos kvinnor (hirsutism, ovariala förändringar, oregelbunden menstruation, akne, infertilitet).
  • I undantagsfall kan man göra serologiska undersökningar, bland annat med tanke på syfilis, hiv och andra möjliga kroniska infektioner.

Behandling

Allmänt

  • Möjliga behandlingar är lokalt minoxidil, antiandrogena läkemedel och hårtransplantation hos utvalda patienter.
  • Fotografera hårbottnen för att kunna göra jämförelser vid senare kontroller.
  • Det kan ta från sex månader till ett år innan man ser en möjlig effekt av behandlingen.
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .

ICD-10

L63 Alopecia areata (fläckformigt håravfall)

L64 Androgen alopeci (manligt håravfall)

L65 Annat icke ärrbildande håravfall

L66 Ärrbildande håravfall

Vill du bli först med att ta del av NetdoktorPro:s nyhetsrapportering från kongressen EADV (European Academy of Dermatology and Venereology Congress)? Lämna din e-postadress här »


Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons