Mycoplasma genitalium

Bakgrund

• Bakterien kan orsaka urogenitala symtom och infektion men ses också hos asymtomatiska individer.

Epidemiologi

• På svenska STI-mottagningar ser förekomsten ut att vara stor:
  • Förekomsten rapporteras vara lika stor som vid klamydia ungefär men det finns ingen nationell statistik

Etiologi och patogenes

• Primärt sker smitta genital slemhinna mot genital slemhinna:
  • Ses även anorektalt
  • Inte särskilt ofta detekterad i oropharynx
• Inkubationstiden är längre än för klamydia (10–14 dagar):
  • Bakterien växer långsamt
  • Inkubationstiden beräknas vara längre än för klamydia

ICD-10

• N34 Uretrit (inflammation i urinröret) och uretrasyndrom
  • N34.1 Icke specifik uretrit
  • N34.2 Annan uretrit
  • N34.3 Uretrasyndrom, ospecificerat
• N37.0 Uretrit vid sjukdomar som klassificeras annorstädes

Anamnes

• Inkubationstiden är mellan 10–14 dagar, det vill säga oftast längre än för klamydia.
• Hos många är infektionen helt symtomfri.
• Generellt kan symtomen vara sparsamma och kliniskt oskiljbara från klamydia
• Hos män:
  • Urinsveda
  • Flytning från urinröret
  • Vid otillräcklig behandling kan komplikationer ses i form av kronisk uretrit, balanit, epididymit
  • Ibland proktit
• Hos kvinnor:
  • Både uretrit och cervicit rapporteras.
  • Uretriten brukar beskrivas som varig
  • Cerviciten beskrivs som mukopurulent
  • Vid otillräcklig behandling kan komplikationer ses i form av endometrit, salpingit
  • Mellan- och kontaktblödningar
  • Tubarfaktorinfertilitet har rapporterats samvariera med ökad förekomst av antikroppar mot mycoplasma genitalium
• Extragenitala symtom:
  • Inokulation kan skapa konjunktivit
  • Reaktiv artrit kan förekomma, osäkert hur ofta men uppskattas till samma frekvens som vid klamydia

Kliniska fynd

• Hos många är fynden sparsamma.
• Komplicerade infektioner kan ses:
  • Eventuellt finns uretrala eller vaginala flytningar
  • Cervicit och bäckeninektion kan ses
  • Epididymit i vissa fall
  • Risken för komplicerade infektioner är lägre än för klamydia

Utredning av mycoplasma genitalium

• Provtagningsindikation:
  • Det avråds från allmän screening av M. genitalium:
    • Då det är osäkert hur mycket komplikationer mycoplasmainfektion genitalt egentligen orsakar finns det inte samma grund till att rekommendera frikostig provtagning (som vid exempelvis klamydia)
    • Provet bör tar först 10-14 dagar efter misstänkt exponering för att minska risken för falskt negativa svar
  • Rutinmässig provtagning rekommenderas i vissa fall:
    • Objektiva uretrit- och/eller cervicitsymtom bör provtas för klamydia och gonorré:
      • Finns det möjlighet med samprovtagning av mycoplasma genitalium kan det göras
      • Alternativt tas mycoplasmaprov när klamydia och gonorré visat sig vara negativt
      • Särskilt i de fall där patienten inte har så mycket symtom kan man avvakta med provtagning
    • Kvarstående symtom efter klamydiabehandling där mycoplasmaprov inte tagits primärt
    • Vid utredning av PID och epididymit
    • Partner med konstaterad M. genitalium-infektion
    • Provtagning kan rekommenderas i vissa andra fall:
    • Inför invasiva ingrepp som kirurgisk abort och spiralinsättning kan provtagning övervägas
    • Frikostig provtagning rekommenderas vid recidiverande bakteriell vaginos, långdragen buksmärta samt vid upprepade UVI-iknande symtom:
    • Särskilt om urinodlingen är negativ, vid konjunktivit och vid reaktiva artriter
• Provtagningsutförande:
  • Tidigast bör provtagningen ske 10 dagar efter exponering
  • Blåsinkubation minst 1 timme (i brist på annan evidens ges denna rekommendation)
  • Provtagning som vid klamydia
• Hos män:
  • Provtagning via förstaportionsurin (≤ 10mL)
• Hos kvinnor:
  • Vaginalprov, kan utföras av patienten på egen hand eller vid gynundersökning
  • Vaginalprovet bör antingen läggas i transportmedium eller i första portionen urin (≤ 10ml)
  • För kvinnor räcker inte endast urinprov
  • Vaginalsektretet är mest känsligt som ensamt prov
  • Om anamnestiskt behov kan slemhinneprov tas likadant som vid vaginalprov från öga och rektalslemhinna.

Differentialdiagnoser

• Klamydiauretrit (män, kvinnor).
• Gonorré.
• Ospecifik uretrit av annan orsak.
• Ureaplasma urealyticum:
  • Mycoplasmasort som kan vara orsaken till recidiverande uretrit som är negativ för gonorré, klamydia och M. genitalium

Behandling av mycoplasma genitalium

• Vid okomplicerad genital infektion:
  • Azitromycin peroralt 500 mg × 1 första dagen följt av 250 mg × 1 i 4 dagar
  • Vid behandlingssvikt med azitromycin ska reinfektion uteslutas
  • Vid påvisad makrolidresistens rekommenderas kontakt med STI-mottagning. Peroralt moxifloxacin 400 mg × 1 i 7 dagar kan ges
• Vid extragenital Mycoplasma genitalium:
  • Behandling som vid okomplicerad infektion
• Vid komplikationer:
  • Förlängd behandlingstid med azitromycin 500 mg dag 1, följt av 250 mg dag 2–10 (14) rekommenderas

 

Komplikationer

• Eventuellt:
  • Epididymit
  • Endometrit/salpingit
  • Kronisk bäckeninfektion och möjligt nedsatt infertilitet
• Vid graviditet ses ökad risk för spontanabort:
  • Även risken för förtidig födsel är modest förhöjd
• Kvarvarande symtom efter behandlingen kan ses.

Prognos

• God med korrekt behandling.

Källor

• Jensen JS, Cusini M, Gomberg M, Moi H. 2016 European guideline on Mycoplasma genitalium infections. J Eur Acad Dermatol Venereol. 2016;30(10):1650-1656. doi:10.1111/jdv.13849
• Läkemedelsverket. Sexuellt överförbara bakteriella infektioner – behandlingsrekommendation. 2015. Hämtad 2020-09-14. https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Behandlings--rekommendationer/Behandlingsrekommendation---listan/Sexuellt-overforbara-bakteriella-infektioner/
• Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi (SSDV), Sektionen för Venereologi. Rekommendationer Mycoplasma genitalium. Publicerad 2019. Hämtad 2020-09-16.https://www.ssdv.se/venereologi/riktlinjer