Lagom till sommaren kommer det nya vårdprogrammet för lungcancer. Det ska ses som ett komplement till de nationella riktlinjerna. Forskaren Bengt Bergman som arbetat med vårdprogrammet menar själv att återintegrering av klinisk forskning i sjukvården är en av nyckelfrågorna för framtidens lungcancervård.

Det är tredje gången som vårdprogrammet för lungcancer genomgår en komplett uppdatering. Programmet skiljer sig från de nationella riktlinjerna på flera punkter. Medan vårdprogrammet drivs av professionen initieras riktlinjerna av Socialstyrelsen. Riktlinjerna kretsar kring enstaka åtgärder och standardiserad evidensvärdering medan vårdprogrammet är tänkt att vara heltäckande, med en mindre formaliserad evidensvärdering. Socialstyrelsen gör också en prioritering eller styrkegradering av rekommendationer medan vårdprogrammet är mer generellt formulerat. 

Bengt Bergman

Vårdprogrammet har nu varit ute på remiss hos professionen och ska även skickas till huvudmännen. De kommentarer som kommit in handlar till exempel om att det finns för lite av det sjukdomsförebyggande perspektivet. Rökprevention är trots allt med. I vissa delar uppfattas vårdprogrammet som alltför inriktat mot läkare och att vårdteamet och även kontaktsjuksköterskans roll borde betonas mer.

− Det har varit förvånansvärt lite opposition mot våra rekommendationer kring cytostatika. Det tolkar jag som om förslagen är väl genomtänkta och välgrundade. Någon efterlyser ett regimbibliotek, men det pågår ju på annat håll, sa Bengt Bergman, överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, när han presenterade remissinstansernas kommentarer till vårdprogrammet, när han föreläste vid Svenska Lungcancerstudiegruppens möte.

Livskvalitet för lungcancerpatienter

Bengt Bergmans engagemang i vårdprogrammet och för lungcancerforskning i stort belönades under mötet med Svenska lungcancerstudiegruppens stipendium på 75 000 kronor.

Under högtidsföreläsningen gjorde han en exposé över vad som hänt under hans tid som lungläkare i Göteborg. Inte minst handlade det om studier kring begreppet livskvalitet som Bengt Bergman bidrog till att identifiera och etablera. Med livskvalitetsmätningar kan man visa att patienter med avancerad lungcancer inte bara lever längre utan även har bättre livskvalitet med cytostatika än utan.

Sverige har flera styrkor inom lungcancerforskningen, bland annat en infrastruktur för klinisk forskning, biobanker och register, summerade Bengt Bergman. Men sambanden mellan preklinisk och klinisk forskning är svaga, och forskningslinjen är spretig. Klinisk forskning uppfattas alltför ofta som ”ett intrång” i sjukvården vilket förstås är ett hot mot framgång.

− Vi har decentraliserad vård och det kan vara bra ur ett patientperspektiv för nära vård, men det är ingenting som underlättar för klinisk forskning. Hälften av våra patienter behandlas på sjukhus utanför universitetssjukhusen. Jag upplever också bristande samling kring forskningsprojekten och det är ofta svårt att få in patienter i studierna, sa Bengt Bergman.

Han har identifierat fyra nyckelfrågor för lungcancerområdets framgång: att återintegrera klinisk forskning i sjukvården, att hitta en långsiktig forskningslinje, att skapa förankring i patientgrupper och att få till ett strukturerat samarbete med läkemedelsindustrin.

− Vi har samarbeten med industrin men det sker ofta på deras villkor, vi kliniska forskare behöver vara mer proaktiva.