Intervju | Onkologi

Rehabilitering före, under och efter cancern

En av tre svenskar får cancer under sin livstid och sex av tio lever tio år efter en cancerdiagnos. Det ställer stora krav på att vården kan rehabilitera patienten och stötta närstående under många års tid. 


Karin Nordin, Redaktör
Publicerad den: 2014-05-16
Författare: Karin Nordin, Redaktör

Annons

− Vi har inte hängt med i den här utvecklingen, det behövs mer stöd. Det är en stor utmaning för hela vården, framför allt för primärvården och kommunerna, sa Maria Hellbom, psykolog och patientprocessledare för rehabilitering i Regional cancercentrum syd, när hon föreläste vid Svenska Lungcancerstudiegruppens möte.

Rehabilitering måste komma in i rätt tid i cancerpatientens liv.

Annons
Annons

− Att enbart ge insatser efter avslutad cancerbehandling kan vara för sent. Vi har ett behov av att samordna vården så att rehabilitering kommer in i rätt tid. Kontaktsjuksköterskan kommer att få en stor roll i detta och den individuella vårdplanen underlättar.

Prerehabilitering gör cancerpatient redo för behandling

I linje med detta har prehabilitering, alltså rehabilitering innan cancerbehandling, blivit ett hett område under det senaste halvåret. Det kan till exempel innebära att man tar in patienten och ser till att hen är välnutrierad innan en strål- eller kemoterapibehandling. Rökstopp och fysisk träning innan cancerbehandling gör patienten redo för en tuff cancerbehandling och minskar även risken för komplikationer.

Annons
Annons

Maria Hellbom

Rehabiliteringsinsatserna ska sedan hänga med genom hela vårdkedjan och Maria Hellbom menar att den även ska ingå som en del av den palliativa vården. Då handlar det kanske framför allt om psykologiskt stöd.

− De existentiella behoven är ett av våra särskilda förbättringsområden inom rehabilitering. Sjukvården är vår tids själavård och vissa dagar kanske vi inom vården får tio olika livskriser i knät på en gång. Vi är inte förberedda för att prata om de här frågorna.

 

Vårdens ansvar för minderåriga närstående

Dessutom påverkas inte bara patienten, utan de flesta i cancerpatientens närhet. Flera grupper är socioekonomiskt utsatta och vården behöver samverka med socialtjänsten i flera fall än vad som sker idag, menade Maria Hellbom. Även samarbetet med arbetsförmedlingen skulle behöva förstärkas. Samhället ställer också höga krav på aktiva närstående när någon drabbas av cancer.

− De närstående är väldigt utsatta och far ofta illa. Det är också mycket ojämlikt mellan landsting vad man begär av närstående och vilka rättigheter de har bland annat när de följer med på behandlingar och läkarbesök eller skjutsar cancerpatienten. Det här måste vi göra någonting åt. Särskilt när det handlar om barn som närstående. Där vill jag poängtera att den som vårdar en cancersjuk person har ett juridiskt ansvar att kontrollera att minderåriga barn i den sjukes närhet får stöd och information. Där är vi också skyldiga att ringa socialtjänsten om det skulle behövas.

Kommentarer

Du måste logga in för att kunna skriva kommentarer. Logga in.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons