Ebolainfektionen orsakas av ett stort trådformat RNA-virus om vilket man vet ganska lite, dock kartlades hela dess arvsmassa alldeles nyligen. Orsakerna till okunskapen är flera. Dels blev den västerländska forskarvärlden inte medveten om sjukdomen förrän i slutet av 1970-talet. Naturligtvis hade den funnits långt före dess, men bara i små utbrott i det inre av Afrika utom räckhåll för dåtidens turism. Ett andra skäl är att virus är så pass farligt att hantera även i ett ganska avancerat forskningslaboratorium. Ett tredje är att läkemedelsindustrin inte haft incitament att stödja sådan forskning eftersom de få som hittills drabbats kommer från låginkomstländer med ringa betalningsförmåga.

Sakernas tillstånd kan nu ändras eftersom den epidemi som för närvande pågår är större än någon hittills beskriven och den hotar också att spilla över till oss i den rika världen.

Filovirus, som detta virus tillhör, är en zoonos, det vill säga dess naturliga värd finns i djurriket. Detta gäller för övrigt mer än 50 procent av de smittämnen som drabbar människan. Det mest troliga värddjuret är de stora fladdermöss som kallas flygande hundar och som är fruktätande däggdjur som är vanliga i Västafrika och där uppfattas som en delikatess av somliga. Jag har själv sett tjuvskyttar jaga och skjuta dem i Ghanas nationalparker och sälja dem för motsvarande en dollar. Det kan även finnas andra värddjur. Under tillredandet av dessa kommer människan i kontakt med blod från det smittade slaktdjuret, som själv inte blir sjukt, och det är den sannolika initiala smittvägen. Smittan från den infekterade människan till andra människor har hittills varit trög vilket inneburit att epidemierna hittills varit begränsade. Det kan nu ha ändrats i och med att spridningen är så mycket mer omfattande denna gång.

Behandling vid ebola

Inkubationstiden (tiden från smitta till symtom) är i genomsnitt drygt en vecka och när man insjuknar är förloppet dramatiskt med hög feber och stora yttre och inre blödningar då virus, när det förökar sig, skadar bland annat de celler som bygger blodkärlsväggarna. Det finns sannolikt även lindrigare förlopp för människor i dessa områden som kan ha antikroppar mot virus och alltså har utsatts men överlevt.

Behandlingen går ut på att ersätta de vätske- och blodförluster som infektionen åstadkommer. Detta kräver i stort sett avancerad intensivvård om det skall ha rimlig chans att lyckas och sådan är praktiskt taget obefintlig i dessa länder. Om patienten överlever utvecklas antikroppar/ immunitet som avslutar och reparerar infektionen men i nuvarande läge är dödligheten utan behandling förskräckande hög, upp till 80 procent. Mediciner som stoppar viruset finns inte ännu registrerade men på senare tid har flera nya läkemedel mot andra RNA-virus utvecklats varför det inte alls är omöjligt att ett sådant snart lanseras. I och med att virusets arvsmassa är känd och att en steriliserande immunitet inträder hos de som klarat infektionen bör ett vaccin kunna utvecklas ganska snabbt.
Stora ansträngningar görs i de drabbade delarna av Västafrika för att sätta upp fältsjukhus som kan ge avancerad vätskebehandling under betryggande säkerhetsföreskrifter för vårdpersonalen. Även Sverige deltar tillsammans med andra EU-länder, USA och Kuba, vars sjukvårdspersonal var de första att vara på plats, i detta svåra men påkallande arbete.

Situationen i Sverige

Om en ebolasmittad kommer till Sverige har vi naturligt förhållandevis goda möjligheter att ta hand om vederbörande och erbjuda den intensivvård som behövs under betryggande säkerhetsförhållanden för vårdpersonalen. Men vi är otränade på sådana situationer så viss panik och oreda kan nog uppstå. Skyndsam träning för att möta sådana smittsituationer borde göras för globaliseringen gäller även dessa högdramatiska infektioner och då bör vi vara så väl förberedda som möjligt.

Hur väl rustade är vi i Sverige inför en global smittspridningssituation enligt din mening? Kommentera artikeln direkt här nedan.