Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Medicinsk översikt | Infektion

Mononukleos


Uppdaterad den: 2023-07-11

Annons

Bakgrund

  • Mononukleos är ett viralt syndrom som karakteriseras av halsont, körtelsvullnad (framförallt hals, nacke, axiller och ljumskar) och feber.
  • Cirka 90 % av fallen orsakas av Epstein-Barr virus (EBV), och cirka 10 % av cytomegalovirus (CMV).
  • Kallas även körtelfeber eller "kissing disease".

Epidemiologi

  • Mononukleos är en relativt vanlig orsak till halsont bland barn och ungdomar (särskilt i åldrarna 14–20 år) men ovanligare hos vuxna efter 25 års ålder.
  • Omkring hälften av befolkningen har genomgått EBV-infektion i tonåren, de allra flesta utan klinisk sjukdom.
  • Cirka 95 % av världens befolkning är seropositiva vid 35 års ålder.

Etiologi och patogenes

  • EBV
    • EBV replikeras primärt i B-lymfocyter men kan också replikeras i epitelcellerna i farynx och parotisgången
    • Efter primärinfektionen blir viruset kvar i kroppen i så kallade B-lymfocyter resten av livet hos de flesta vuxna, utan att ge upphov till ny infektion
  • Ålder och symtom:
    • Primärinfektionen förlöper under barndomsåren oftast utan symtom och blir därför sällan igenkänd
    • När den uppträder i ungdomsåren, utvecklar 20–25 % mononukleos
  • Smittvägar:
    • Kontaktsmitta genom saliv, i de flesta fall från asymtomatiska bärare
    • Viruset utsöndras genom saliv under lång tid efter infektion, i upp till 18 månader.
    • EBV kan också överföras vid blodtransfusion
  • Inkubationstid:
    • Inkubationstiden för infektion med EBV är 32–49 dagar. Under denna period är patienten smittsam
    • Det är dock svårt att beräkna inkubationstiden eftersom smittsamheten är så låg och det ofta är omöjligt att veta tidpunkten för smitta
Annons
Annons

ICD-10

  • B27 Körtelfeber

Anamnes

  • Prodromalsymtom är trötthet, nedsatt aptit, huvudvärk och allmän sjukdomskänsla.
  • Några dagar efter att prodromalsymtomen uppträder får patienten i regel halssmärtor och feber.
  • De flesta får svullna lymfkörtlar på halsen, axiller och ljumskar.

Kliniska fynd

  • Patienterna är ofta medtagna och har försämrat allmäntillstånd.
  • I halsen:
    • Kraftigt svullna tonsiller, tjocka gråvita beläggningar, illaluktande andedräkt och grötigt tal
    • Petekier i övergången mellan den mjuka och hårda gommen kan observeras hos omkring en tredjedel av patienterna och har ett högt prediktivt värde för diagnosen mononukleos
  • Lymfadenopati:
    • Både främre och bakre cervikala lymfkörtlar och en mer generell lymfadenopati observeras i sjukdomsförloppet hos de allra flesta
    • Lymfkörtlarna är i regel inte smärtande, men ömmar vid palpation
  • Splenomegali/hepatomegali:
    • Splenomegali förekommer hos ungefär hälften och en förstorad, palpationsöm lever finns hos upp till en tredjedel
    • Splenomegali och hepatomegali kan vara svårt att påvisa kliniskt
  • Utslag:
    • Hos ett fåtal uppstår ett övergående, lätt makulopapulöst, urtikariellt utslag, och ett lätt ödem runt ögonen några dagar efter sjukdomsdebut
    • Utslaget kan lätt förväxlas med penicillinallergi
    • Amoxicillin eller ampicillin (kontraindicerat) ger hos nästan alla ett kliande, makulopapulöst utslag som lätt feltolkas som penicillinallergi

Utredning av mononukleos

Generellt

  • Blodstatus, B-celler och CRP:
    • Mild neutropeni och trombocytopeni är vanligt
    • Vanligtvis leukocytos (10–20 x 109/L), men den absoluta och relativa andelen lymfocyter och atypiska, aktiverade lymfocyter är ökad
    • CRP kan vara normalt eller lätt–måttligt förhöjt
  • Eventuellt strep-A-test.

EBV - immunologiska tester

  • Snabbtester (till exempel Monospot):
    • Har tillfredsställande specificitet men blir ofta inte positiva förrän 1–2 veckor efter symtomstart, vilket innebär att det förekommer många falskt negativa prover tidigt i förloppet
    • Särskilt hos barn ger testet ofta falskt negativa resultat
  • Serologi:
    • Serologi har högst specificitet och bör användas i oklara fall.
  • PCR:
    • PCR-test används främst vid bedömning av EBV-infektion bland personer med nedsatt immunförsvar

Ultraljud

  • Ultraljud kan ibland vara till hjälp för att avgöra om levern och mjälten är förstorade.
Annons
Annons

Differentialdiagnoser

  • Andra agens än EBV är CMV och toxoplasma:
    • Båda kan ge en liknande sjukdomsbild med splenomegali, hepatomegali, lymfocytos, atypisk lymfocytos
    • I många fall är det inte möjligt att skilja dessa tillstånd från EBV-infektion utan serologiska undersökningar
  • Andra virala och bakteriella tonsilliter.
  • Influensa.
  • Akut hiv-infektion.
  • Leukemi.
  • Lymfom.

Behandling av mononukleos

  • Behandlingen är symtomatisk.
  • Möjligheten till mjältruptur bör övervägas vid fall av akut buksmärta i samband med mononukleos.

Egenbehandling

  • Aktivitetsnivån anpassas efter allmäntillstånd och om mjälten och levern är förstorade:
    • Vila och eventuellt sängläge vid höga leverenzymer
    • Som vid andra sjukdomar saknas evidens för att sängläge är gynnsamt. Det rekommenderas därför att patienten går upp när hen orkar det
    • Undvika cykling eller annan aktivitet som innebär risk för skada på buken så länge levervärdena är förhöjda
  • Idrott/kontaktidrotter:
    • Tidigt i sjukdomsförloppet bör alla avstå från idrottsaktiviteter
    • Idrottsutövare kan återuppta ett träningsprogram utan kontakt (det vill säga ingen kroppskontakt med andra idrottsutövare) så snart de är afebrila, eventuellt efter 3 veckor
    • Risken för mjältruptur är störst under de första 3 veckorna
    • Deltagare i kontaktidrotter bör vänta tills det har gått minst 4 veckor efter symtomdebut
  • Avhållsamhet från alkohol rekommenderas vid förhöjda leverenzymer.

Läkemedelsbehandling

  • Feber, muskelsmärtor, sväljsmärtor:
    • Paracetamol rekommenderas som förstahandsval vid behov av symomlindring om det inte föreligger allvarlig leversvikt
  • Ibuprofen kan vara ett alternativ:
    • Undvik salicylat till små barn med feber på grund av risk för Reyes syndrom
  • Samtidig streptokockinfektion?
    • Patienter som samtidigt är infekterade med grupp A-streptokocker (positivt Strep-A-test) och som är medtagna av sjukdomen, bör behandlas med penicillin V:
      • Penicillin V tabletter 1 gram tabletter 3 gånger dagligen i 10 dagar
  • Uttalade svälj- och andningssvårigheter:
    • Parenteral vätskebehandling kan behövas i vissa fall
Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om NetdoktorPros personuppgiftspolicy här .

Annan behandling

  • Vid långvarig trötthet (fatigue):
    • Rehabiliteringen bör börja försiktigt med successivt ökad och anpassad belastning
    • Det kan ta 3–4 månader innan tävlingsidrottare når samma nivå som innan de blev sjuka

Förlopp

  • Vid tidpunkten för diagnosen finns ingen risk för smitta och barnet/ungdomen kan vara på förskola/skola om allmäntillståndet är gott och det inte finns feber
  • De flesta patienter är friska nog att återgå till skola eller arbete senast efter 3–4 veckor, men det tar ofta upp till 2 månader innan man känner sig helt frisk.

Prognos

  • För de allra flesta är prognosen god, men långvarig trötthet är relativt vanligt:
    • Cirka 10 % har kvarstående trötthet 6 månader efter infektionen

Källor


Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons