Shigellainfektion

Definition

• Tarminfektion orsakad av shigella-bakterier.

Bakgrund och epidemiologi

• I tropiska klimat är shigella en vanlig orsak till diarré.
• På världsbasis infekteras över 200 miljoner per år.

Etiologi och patogenes

• Det finns fyra serogrupper: Shigella dysenteriae typ 1 och typ 2, Shigella flexneri, Shigella boydii, Shigella sonnei.
• I Skandinavien förekommer framförallt den lindriga S. sonnei samt S. flexneri endemiskt. Dessa ger mildare förlopp.

ICD-10

• A03 Shigellos (bakteriell dysenteri, rödsot)

Anamnes och kliniska fynd

• Inkubationstiden är 1–3 dagar, upp till en vecka vid S. dysenteriae.
• I början ses upp till 10 lösa avföringar per dag, därefter går det över till blod- och slemtillblandan avföring, i vissa fall med pus.
• Vid många fall ses tecken på dehydrering, temperaturökning, buksmärtor. 

Diagnostik och undersökning

• De flesta tarminfektioner är milda och behandlas endast symtomatiskt, därför är provtagning oftast onödigt.
• Eventuella mikrobiologiska prover tas med hjälp av avföringsprover/odlingar. 

Differentialdiagnoser

• Andra tarminfektioner. 
• Ulcerös kolit.

Allmänt

• I utvecklingsländer är de flesta fall av shigellos milda och självbegränsande. I allvarliga fall är rehydrering en central del av behandlingen ihop med näringsersättning och antibiotika.
• Enligt svenska Smittläkarföreningen bör man överväga antibiotikabehandling då smittsamheten är mycket hög.

Egenbehandling

• Rehydrering och eventuell korrigering av elektrolyter är av största vikt.
• Motilitetshämmande medel är absolut kontraindicierat vid blodig diarré (dysenteri).

Läkemedelsbehandling

• Rehydrering.
• I allmänhet kan man vara betydligt mer liberal med antibiotika än vid till exempel salmonelloser, särskilt på grund av den höga smittsamheten.

Förlopp

• Mortaliteten kan vid epidemier vara upp till 20 % vid obehandlad infektion med S. dysenteriae typ 1.
• S. sonnei har ingen mortalitet förutom hos de allra yngsta och äldsta.
• Sjukdomen är anmälningspliktig.