Lungcancer är en tumörform med stor heterogenitet, över hundra olika histologiska typer har beskrivits. Vanligtvis måste patienter med lungcancer genomgå en biopsi för att tumörens genetiska profil ska fastställas. Men att ta vävnadsprov ur lungor kan vara en utmaning.

– Om tumören ligger för långt perifert kan den inte alltid nås med bronkoskopi, säger Karl-Gustav Kölbeck som är överläkare i lungmedicin vid Karolinska universitetssjukhuset.

Då kan alternativet bli transtorakal biopsi med datortomografi, där en nål förs genom bröstväggen. Men metoden kan leda till att luft samlas mellan bröstväggen och lungan, ett tillstånd som kallas pneumothorax.

– Det drabbar cirka 25-30 procent av våra patienter som genomgår en transtorakal biopsi. Pneumothorax är inget livshotande tillstånd, men kan behöva åtgärdas eftersom det förorsakar en del besvär för patienten. 

Biomarkörer i blod

Några av riskerna med vävnadsbiopsi skulle kunna undvikas med nya detekteringsmetoder. På vissa håll används exempelvis blodprov för att få genetisk information om tumörcellerna. Tekniken appliceras dock på patienter som redan har en känd lungcancerdiagnos. En biomarkörer är cirkulerande tumörceller (CTCs) i blod. Genom att analysera dessa kan lungtumörens morfologiska och molekylära profil bestämmas. Flera studier tyder på att antalet cirkulerande tumörceller korrelerar med svårighetsgraden av lungcancer, och om dessa identifieras hos patienter i ett sent skede av sjukdomen blir troligtvis prognosen svårare.

En annan potential biomarkör är fritt cirkulerande DNA (fcDNA). Det är välkänt att cancerceller frisätter nukleinsyror för att kunna förändra mottagarcellen på avstånd. Lungcancerpatienter uppvisar vanligtvis en ökad nivå av fcDNA i både plasma och serum, jämfört med friska individer.
Biomarkörer i blod används inte för att upptäcka lungcancer. Men det ligger troligtvis inte alltför långt bort i tiden, menar Karl-Gustav Kölbeck.

– Jag är övertygad om att tekniken kommer i framtiden, men frågan är hur sensitiv metoden blir.

Förhoppningsvis skulle en sådan metod kunna ge information om tumörens utveckling, men även indikera om en tumör är metastaserad. Önskvärt vore även att biomarkörerna gav svar på ifall lungtumören börjar utveckla resistens mot läkemedel.

En ny dimension inom diagnostisering

Att utarbeta en säker metod för att nyttja biomarkörer i blod skulle öppna för en helt ny dimension inom diagnostisering och monitorering, påpekar Karl-Gustav Kölbeck. I dag används främst röntgen för att undersöka en eventuell progression av lungcancern hos patienten.

– På bilderna kan vi se om tumören har ökat eller minskat i storlek. Patienten genomgår en röntgen ungefär var tredje månad, säger han.

Med hjälp av biomarkörer skulle lungtumören kunna studeras med tätare kontroller, än i dagsläget. Exempelvis skulle ett blodprov kunna tas var sjätte vecka för att undersöka om det har skett några nya mutationer.

– En annan fördel är möjligheten att upprepa provtagningen utan några större risker för patienten. Att ta ett blodprov går dessutom snabbt. 

Tekniken skulle även kunna appliceras på lungcancerpatienter där vävnadsbiopsier är svåra, eller omöjliga att utföra.

– Det kan exempelvis handla om tumörer som ligger oåtkomligt i lungan. Patienter med väldigt klen lungfunktion skulle också ha nytt av en non-invasiv teknik.  

Karl-Gustav Kölbeck påpekar att området är spännande, och ämnet kommer ofta på tal inom professionen.

– Att kunna upptäcka lungcancer med ett enkelt blodprov vore idealiskt.

När tror du att lungcancer säkert kan diagnostiseras med en non-invasiv teknik? Kommentera gärna direkt under artikeln.